Har du alltid fått killar

Men du MÅSTE släppa det här, det har ju gått år!

Har du varit och pratat med ngn om det för att få hjälp? (Du kan ju bevisligen inte komma vidare på egen hand)

Haha.

Vad är det för frågor?

Räcker det inte med alla gamla trådar du har på samma tema 

Skriv dagbok istället.

Jag var singel från innan jag fyllde tjugo tills efter jag fyllt trettio. De killar jag föll för föll inte för mig, utom en som bodde alldeles för långt bort för att det skulle gå att bygga upp ett förhållande (det var på den tiden utlandssamtal kostade en halv förmögenhet och man var hänvisad till Posten för att hålla kontakten). Jag har ingen bror och har inte för vana att prata om mina förälskelser, så din sista fråga har jag lite svårt att relatera till. Men generellt när jag pratar känslor med någon föredrar jag om den andra mest lyssnar och försöker förstå.

Jag har aldrig blivit tillsammans med någon utan att aktivt agera på detsjälv. Ibland har jag vågat visa intresse, ibland inte, beroende på vilka signaler jag uppfattat hos den andre. Som för de flesta som inte hör till de anmärkningsvärt vackra eller av andra skäl mest populära.

Under senare delen av livet (som jag levt hittills alltså) har jag varit långvarigt singel och det finns verkligen inga beundrare som står och väntar. Skulle jag tycka att det vore viktigt att träffa någon skulle jag få anstränga mig på många olika sätt för att ha minsta lilla chans till det.

För de flesta av oss händer inte mycket bara av sig själv utan att man "jobbar" för det på ett eller annat sätt. För vissa kommer "jobbet" med att skapa och upprätthålla realtioner mer "naturligt" än för andra, men det måste ändå göras.

Jag skulle inte prata med min bror eller syster om nån jag var förtjust i, skulle berätta först då vi var ett par.

Nej jag har inte alltid fått killar. Jag har fått jobba hårt med både mig själv och jobba hårt för dom jag varit intresserad av. Har blivit nobbad flera gånger.

Ingenting kommer gratis.

Jag har haft sex och flirtar med flera olika kollegor men det är mitt privatliv som ingen annan har med att göra.

De enda gånger min bror har fått veta om mina killar är dom två jag gifte mig med.

Förstår inte direkt hur brorsan kommer in. Vad ska en bror tycka om jag träffar någon? Kan någon förklara?

Kaffedraken har en syster som för några år sa till honom att en yngre tjej inte var intresserad av honom (vilket hon inte heller var) och han har fått en hang-up på det, antar jag. Rätta mig gärna om jag har fel, ts?

Ja det har alltid varit lätt. Det är inte svårt att hitta "någon". Däremot är det inte alltid lätt att hitta den rätta.. Fast inte så svårt det heller. Finns många rätta för varje person.