• ArtificialLifeform

    Sambo vill plötsligt adoptera - och snabbt ska det gå

    Bakgrund:


    Jag hane (35 år) - sambo, hona (39 år).


    Vi sågs för ca 2 år sedan och har varit ihop i mer än 1.5 år och bott ihop 1 år.


    Vi hade barnsnacket redan innan vi officiellt blev ihop.


    Jag sa då att jag aldrig haft en önskan om att skaffa barn, av flera olika skäl. (jag var väldigt tydlig och ärlig med detta).


    Hon berättade att hon har svårt att få barn och att hon genomgick IVF med sin förra partner, men att han lämnade henne mitt i allt. Nu är hon osäker i barnfrågan. Så lät det då.


    Efter att vi varit ihop i ca 1 år så kommer det fram att hon känner stark ånger över förra förhållandet och att bli lämnad mitt i IVF. Hon har inte kunnat lägga det bakom sig. Hennes barnvilja är mycket starkare än hon tidigare uppgav. Hon vill prova IVF igen men med mig. Min åsikt är densamma och jag säger att jag fortfarande inte vill ha barn.


    Vi är ifrån varandra i ca 1 månad efter detta samtal då hon behövde åka till sitt hemland (Kina). Efter att hon kom hem så går det någon vecka och sen säger hon en dag att hon skrivit upp sig på IVF som ensamstående. Detta var för ca ett halvår sedan. Vi har en stor dikussion om barnfrågan igen och jag går med på att göra IVF med henne. 


    Jag var inte lika rigid i barnfrågan längre utan jag har blivit mera avslappnad i frågan (typ: Det som sker det sker - jag är okay med båda versionerna utav framtiden). Vi har oskyddat sex jämt och om hon inte hade fertilitetsproblem så hade hon varit gravid ändå tänker jag. Dessutom tycker jag sjukt synd om henne och älskar henne enormt. Det är henne jag vill gifta mig och bli gammal med.


    Så vi påbörjade IVF och efter första försöket blev det inget. Vi har nu försök två framför oss. Men nu har hon börjat prata om adoption istället.


    Bakomliggande orsak är att hennes mamma (i Kina) hittat ett spädbarn på gatan typ - en liten flicka. Ingen vet vem hon är och myndigheterna hjälper inte till - saker funkar annorlunda där borta och barn som övergivs hamnar på barnhem (orphanages) där de oftast växer upp.


    Vi hade en diskussion om barn - igen - för ett par dagar sedan. Hon vill adoptera denna flicka. Hon säger att processen är lång (och dyr) vanligtvis och att detta är ett bra tillfälle. Jag är väldigt emot detta då vi är mitt i IVF-behandlingen - det finns fortfarande chanser. Hon menar på att ev. barn blir missanpassat av att växa upp utan syskon. Och hon säger vidare att hon inte tänker låta någon man stå i vägen för hennes önskan om att skaffa barn.


    Jag kan respektera denna vilja men jag ogillar:


    Att hon dels gått bakom ryggen på mig (vi har pratat om adoption i en månad - enda sedan hennes mor hittade flickan)
    Att hon verkar styrd utav sin mor och sin kulturella bakgrund (I Kina så är ogifta, barnlösa, 30+ kvinnor så kallade Sheng nu: "Leftover women")
    Att hon tar beslut utan att först prata med mig

    Jag kan liksom tänka mig adoption nån gång i framtiden - jag är inte helt emot det. Men nu har vi kommit till en punkt i förhållandet där jag är otroligt tveksam. Jag älskar henne mer än någon annan och jag vill leva med henne, men det som har skett senaste 9 månaderna gör mig osäker.


    Åsikter?

  • Svar på tråden Sambo vill plötsligt adoptera - och snabbt ska det gå
  • Anonym (eee)

    Hur fungerar detta med att "hitta" ett barn i Kina och få just detta barn till Sverige? Jag menar, Sverige har rigorösa regler kring adoption. Har ni ens kollat upp sånt? 

  • Anonym (Jag)

    Fast även om myndigheterna i Kina inte bryr sig så kan jag lova dig att myndigheterna i Sverige gör det och ni måste ju självklart gå igenom en adoptionsprocess som alla andra. Och ni har ju ingen förtur till barnet bara för att det är hennes mamma som hittat flickan, det är ingen kattunge ni pratar om.

  • Anonym (Famrätt)

    Adoptionsprocessen tar många år. Oavsett hur barnets hemland ställer sig så måste ni utredas och godkännas i Sverige. Inget som sker på ett halvår direkt. Och att ni befinner er i aktiv IVF-behandling gör att ni direkt skulle få avslag då man ska va färdig med den biten och ha hunnit bearbeta att man ej kan få biologiska barn.

  • Mimosa86

    Fast alltså vill du inte ha barn så ska ni inte skaffa barn! Barn är ett livslångt åtagande. Redan där bör det vara stop!

  • Jag är bara jag

    I nuläget får ni inte adoptera så det är bara att lägga ner. Om det blir aktuellt i framtiden måste ni vara gifta, lämnat IVF:andet bakom er och bli godkända i en adoptionsutredning. Sen får ni ev. adoptera. Barnet som "hittats" kommer aldrig bli ert- det funkar inte så.

  • ArtificialLifeform
    Jag är bara jag skrev 2020-06-17 13:37:58 följande:

    I nuläget får ni inte adoptera så det är bara att lägga ner. Om det blir aktuellt i framtiden måste ni vara gifta, lämnat IVF:andet bakom er och bli godkända i en adoptionsutredning. Sen får ni ev. adoptera. Barnet som "hittats" kommer aldrig bli ert- det funkar inte så.


    Tack.


    Det var detta jag misstänkte.


    Jag visste ingenting om adoption förrens väldigt nyligen, och jag kollade upp det lite snabbt och det verkar vara en väldigt lång process. Ska diskutera detta med min sambo och förklara att om adoption nu blir något för oss så måste det göras på korrekt sätt.

  • Jag är bara jag
    ArtificialLifeform skrev 2020-06-17 14:42:30 följande:

    Tack.


    Det var detta jag misstänkte.


    Jag visste ingenting om adoption förrens väldigt nyligen, och jag kollade upp det lite snabbt och det verkar vara en väldigt lång process. Ska diskutera detta med min sambo och förklara att om adoption nu blir något för oss så måste det göras på korrekt sätt.


    Det kan ta åratal att adoptera så ja, det är en lång process. Är man godkänd och har lite lägre krav på vilken sorts barn man kan tänka sig ( handikappade barn, barn med särskilda behov eller äldre barn ) kan det gå lite fortare, men processen innan kommer man inte undan. Nu är ni mitt i IVF:andet och ska satsa på det först och främst. Sen får ni fatta andra beslut om det inte skulle gå vägen.
  • Anonym (Fd Barnlös)
    Jag är bara jag skrev 2020-06-17 13:37:58 följande:

    I nuläget får ni inte adoptera så det är bara att lägga ner. Om det blir aktuellt i framtiden måste ni vara gifta, lämnat IVF:andet bakom er och bli godkända i en adoptionsutredning. Sen får ni ev. adoptera. Barnet som "hittats" kommer aldrig bli ert- det funkar inte så.


    Bra skrivet, så är det ju tyvärr. Sverige kommer att fråga vem barnet är och har ni inga papper på det blir det nog svårt. Det hela med att hitta ett barn och ta hem det låter ganska galet även om det inte är sverige vi talar om. Hur vet de att hon inte är borttappad eller liknande, tänk om barnets familj söker efter henne, tänk om barnet är bortrövat eller liknande, ni kan ju inte bara ta ett barn från gatan och göra det till ert eget utan att veta npnting. Tänk då barnet växer upp och får höra historien och själv börjar undra om det finns någon som söker efter henne fortfarande på kinas gator, fy vad hemskt....

    Men hur som helst, ska ni adoptera lagligt är det en process på många år som din flickvän säger, man får inte göra ivf samtisigt och man ska vara gift och bott ihop viss mängd år (1-2år räcker nog inte), innan ni ens får ställ er i kö. Sedan är kön typ 6år lång. Så förbered er på något sådant. Har ni sjukdomar, depression, inte tillräckligt med pengar på banken och inkomster, arbetslöshet eller hjärtproblem eller vad som helst, osv så kan ni få avslag också och inte ens få ställ er i kön. Det är ett rigoröst (hemskt och inhumant tycker jag) system.

    Men fundera över det där med barn. Allt ställs på sin spets, all fritid ni har idag blir till tid att sköta ett barn, sköter du, sköter hon, vem har fritid, vem sköter vad, vem ha rallyt mest hela veckan, ska du spela golf nej det passar inte, ska du jobba sent, men hon är trött på att gå ensam hemma med bebis hela dagen, så blev det för oss iaf. Från att ha slappat på soffan båda två är det ett konstant arbetsläger med sköta barn och laga mat och städa och lugna gråtande barn och natta osv. Visst är det härligt men visst har vi grälat en massa kring att båda känner sig otillräckliga och vill ha mer egentid och tycker man får göra mycket mer än den andra. Är man två så är allt så sjukt slappt och skönt. Alla upplever det olika, men vill du inte riktigt ha barn så KAN ju detta bli ganska tufft, att din flickvän kräver mer av dig och du inte är 150% engagerad och vill detta. Börja där. Sen ivf. Barnet från kina låter helt omöjligt att ni skulle få, men att barnet adopteras iväg nånstans i världen är säkert möjligt. Sen adoption om flera år om ni inte lyckas osv. Förstår både dig och din flickvän som önskar barn mer än något annat (Been there, fyra år av ivf).
  • Jag är bara jag

    Förresten. jag missade en din sambo är 39 år gammal. Det kan i realiteten redan vara försent att adoptera. Åldersgränsen är oftast runt 42. Ni måste ta ett rejält snack runt det här så hon inte går runt och fantiserar om nåt som är helt omöjligt.

  • Anonym (Fråga...?)

    Kan inte flickvännen adoptera barnet som ensamstående i Kina för jag antar att hon är kinesisk medborgare? Om nu barnet ens är tillgängligt för adoption utifrån kinesiska myndigheter och lagstiftning. Men jag tycker det låter skumt. Har inte förstått det som att barn hittas i Kina utan att någon bryr sig nuförtiden... men kan ha fel förstås. Beror säkert mycket på region.

Svar på tråden Sambo vill plötsligt adoptera - och snabbt ska det gå