• Anonym (sorgs­en)
    Thu 18 Jun 2020 23:11
    1875 visningar
    50 svar
    50
    1875

    Min mamma dog för fem månader sen och sorgen är inte lättare :((

    Jag är 35 år och i sorg.  Nu har det gått fem månader sen min mamma hastigt gick bort och sorgen känns värre än precis när hon dog. Jag kan inte förstå att vi aldrig mer ska ses och nu kom sommaren och vi kan inte resa som vi gjorde tillsammans varje sommar. Hon var min stöttepelare, min bästa vän, hon gav mig så mycket kärlek och hon gjorde mig lycklig. 

    Hur ska jag klara detta? Jag drömmer varje natt om min mamma och vaknar och kan knappt tro att det är sant att hon är borta. Jag gråter så fort jag är ensam, jag kan inte lyssna på lugn musik, då bryter jag ihop. 

    Jag har försökt tänka att hon fick ett bra liv, att vi har levt fint tillsammans och hon fick många bra år. Jag har läst att jag ska acceptera att hon är död. Men det hjälper inte. Det känns bara ännu mer sorgligt. 

    Jag läser ofta om vad som händer vid dödsögonblicket och jag försöker förstå var hon befinner sig nu. Finns det något tillstånd som hon kan befinna sig i? Bortom det vi känner till? Är hon med mig? Hur kändes det när hon dog? Förstod hon att jag var där? 

    Jag har tänkt att jag borde börja dejta och hitta en ny man, jag har ingen nära vuxen att dela vardagen med och därför är det nog ännu svårare för mig än för min syster som är gift (tror jag iallfall) men så som jag är orkar jag knappt prata med de vänner jag har... Ingen kommer ju bli intresserad av en deppig kvinna som inte orkar engagera sig i en ny relation... det känns som jag sitter fast i en bubbla nu som jag inte kommer ur. Jag behöver någon i mitt liv som bryr sig om mig, men jag orkar inte ta tag i det. Å jag har ingen lust att gå med i någon dejtingapp och träffa främlingar som det sen inte blir något med.

    Jag är så rädd att jag aldrig kommer känna samma glädje igen. Livet känns inte som förr. Kommer det någonsin att göra det igen? Är det någon som har erfarenhet av det här? Det känns så ensamt, och ingen kan ta hennes plats. :( 

  • Svar på tråden Min mamma dog för fem månader sen och sorgen är inte lättare :((
  • Anonym (Samma här)
    Thu 18 Jun 2020 23:17
    #1

    Min gick bort för snart fyra månader sedan, jag känner igen mig i mycket av vad du skriver. Beklagar sorgen.

  • Anonym (sorgs­en) Trådstartaren
    Thu 18 Jun 2020 23:18
    #2
    Anonym (Samma här) skrev 2020-06-18 23:17:33 följande:

    Min gick bort för snart fyra månader sedan, jag känner igen mig i mycket av vad du skriver. Beklagar sorgen.


    Jag beklagar också din sorg.

    Känner du okcså att det inte blir bättre? 
  • Anonym (Vet)
    Thu 18 Jun 2020 23:19
    #3

    Blir 35 i år och i år är det även 20 år sedan min mamma gick bort. Sorgen måste få ta tid, den första perioden är den värsta! Man vill ringa, prata, visa saker.

    Mamma dog nät jag var 15 och jag saknat henne så mycket. Alla känslor är tillåtna man får vara arg, besviken och känna sig övergiven. Jag brukade skriva brev som jag sedan brände så att hon skulle få dem. Var inte rädd att prata för dig själv om du vill du prata med henne. Prata vid graven och låt dig vara ledsen.

  • Anonym (Vet)
    Thu 18 Jun 2020 23:21
    #4
    Anonym (Samma här) skrev 2020-06-18 23:17:33 följande:

    Min gick bort för snart fyra månader sedan, jag känner igen mig i mycket av vad du skriver. Beklagar sorgen.


    Ger en kram
  • Anonym (Samma här)
    Thu 18 Jun 2020 23:22
    #5
    Anonym (sorgsen) skrev 2020-06-18 23:18:28 följande:
    Jag beklagar också din sorg.

    Känner du okcså att det inte blir bättre? 
    Inte än iaf. Sörjer fortfarande även om jag inte kan gråta hela tiden, men när jag gråter känns det ordentligt. Det känns overkligt, jag vet, men kan inte riktigt förstå att hon är borta. Saknar så mycket...
  • Anonym (Samma här)
    Thu 18 Jun 2020 23:23
    #6
    Anonym (Vet) skrev 2020-06-18 23:21:12 följande:
    Ger en kram
    Tack... mamma är alltid mamma.
  • Thu 18 Jun 2020 23:25
    #7

    Ha inte så bråttom. Det har bara gått 5 månader. Ta en dag i taget, ett steg i taget. Gör det du behöver för att bearbeta och sörja. Gå igenom minnen och sånt om du känner för det, med eller utan din syster. Gärna med. Släng ut en tråd i din mammas bekantskapskrets och se om någon där vill prata. Det finns säkert någon gammal vän som gärna delar ungdomsminnen. Försök också hitta någon som gärna bara är med dig, som du kan göra något eller bara inget tillsammans med som inte är kopplat till din sorg. Försök få till lite milijöombyte också även om det bara är någon dag då och då.

    För mig behövde jag ta mig igenom 3 saker innan det blev bättre; den första tiden efter, födelsedagen och julen. Först efter det lättade den värsta dimman


    Gamla matvaror i kylen? Först får de päls, sen börjar de morra och SEN går de ut.
  • Anonym (sorgs­en) Trådstartaren
    Thu 18 Jun 2020 23:28
    #8
    Anonym (Vet) skrev 2020-06-18 23:19:58 följande:

    Blir 35 i år och i år är det även 20 år sedan min mamma gick bort. Sorgen måste få ta tid, den första perioden är den värsta! Man vill ringa, prata, visa saker.

    Mamma dog nät jag var 15 och jag saknat henne så mycket. Alla känslor är tillåtna man får vara arg, besviken och känna sig övergiven. Jag brukade skriva brev som jag sedan brände så att hon skulle få dem. Var inte rädd att prata för dig själv om du vill du prata med henne. Prata vid graven och låt dig vara ledsen.


    Jag beklagar :(( 

    Jag pratar med henne i mitt huvud men blir efter ett tag så ledsen. Skriva brev kanske är bättre att göra för att få ner orden :(( 

    Graven känns overklig, jag bryter ihop när jag är där. Å det känns inte som att hon är där...

    Tack för att du delade med dig. 
  • Anonym (Vet)
    Thu 18 Jun 2020 23:30
    #9
    Anonym (Samma här) skrev 2020-06-18 23:22:26 följande:

    Inte än iaf. Sörjer fortfarande även om jag inte kan gråta hela tiden, men när jag gråter känns det ordentligt. Det känns overkligt, jag vet, men kan inte riktigt förstå att hon är borta. Saknar så mycket...


    Sorg måste få ta tid, den är fruktansvärd första året.

    Det är så mycket man ville göra, så mycket man inte pratade om. Var inte rädd för att prata vid graven och var inte rädd för att prata om saker som får dig att skratta. Det är lätt att säga men man får göra något konstruktivt nu när man sörjer.

    Skriv dagbok till din mamma, börja baka, måla eller skulptera.

    Många mår bra om de kan skapa något så att de inte fastnar i sorgen och får svårare att komma ur den. Plantera blommor om du gillar det, skriv en bok som handlar om din sorg.

    Kram
  • Anonym (Samma här)
    Thu 18 Jun 2020 23:31
    #10
    Anonym (sorgsen) skrev 2020-06-18 23:28:09 följande:
    Jag beklagar :(( 

    Jag pratar med henne i mitt huvud men blir efter ett tag så ledsen. Skriva brev kanske är bättre att göra för att få ner orden :(( 

    Graven känns overklig, jag bryter ihop när jag är där. Å det känns inte som att hon är där...

    Tack för att du delade med dig. 
    Jag har som man kanske i sorg kan känna att hon varit i min närhet efter att hon gått bort. Nånstans så tror jag på ett liv efter detta och det är som om hon velat säga mig att inte ska vara ledsen eller annat hon kunde ha sagt som när hon levde. Vet inte hur det är för dig men det kan vara så att de vill åtminstone hälsa efteråt.
Svar på tråden Min mamma dog för fem månader sen och sorgen är inte lättare :((