Följas åt till ny graviditet efter MA/Missfall/Avbruten graviditet

Fy vad sorgligt, Ellilor. Beklagar verkligen. Jag hatar att man liksom aldrig ska kunna känna sig säker?! Inte ens när man sett hjärtslag flera gånger. Så himla orättvist. Stor kram till dig.

Tack. Det har varit lite kämpigt men det blir bättre och har fått mycket annat att fokusera på då vi vi påbörjat husbygge, är bara superorolig att något skall gå fel även nästa gång eller att det nu kommer ta flera år tills vi får ett plus. Har jag förstått rätt att du är mitt upp i detta just? Jag beklagar även dina MA:n. Det är så hemskt vad kropp och själ ska behöva utstå!

Ja, den oron kommer man ju aldrig kunna bli av med. Men vad roligt med husbygge! Hur klyschigt det än låter så får man försöka fokusera på sånt i ens liv som känns kul och får en att må bra.

Ja jag tog första tabletten igår och imorgon cytotec. Känner samma rädsla som du, att det ska ta tid. Jag blir snart 35 och det stressar mig väldigt mycket. Mina graviditeter tog sig på första och andra försöket, och jag vågar inte tro att vi ska ha sån tur igen.

Ja det ska bli en rolig resa, dock är det fortfarande lite rörigt i huvudet och det är mycket man ska få kläm på i husbyggarsvängen ;) Jag tyckte ändå att själva grundupplevelsen av cytotec var över förväntan efter vad jag läst. Det var ju allt som skedde efteråt som strulade till sig och att det sätt fast en stor bit i tappen som orsakade mina efterkomplikationer. Jag har en bindvävssjukdom i grunden som ofta gör att jag upplever mer smärta, och i och med detta så tror jag att när smärtan inte försvann på grund av att livmodern skulle "jobba" ut det sista så spände jag mig så mycket att den inte fick en chans att jobba ifred. Jag är svårsmärtillad pga sjukdomen och envis som en gris, blev erbjuden bäckenbottenbedövning för att livmodern skulle slappna av men är så förjävla rädd för nålar att jag blankt sade nej. Hade det varit en förlossning hade jag nog kunnat hantera nålen någorlunda men jag kända att nej, får jag inte ut nån bebis av det så vill jag inte ha en nål in i tjotahejti. Infektionen kom nog av alla extra undersökningar som blev pga att det fastnade en bit. Och även fast man läser mycket om cytotec och vad som kan hända så sade dem att det är ovanligt att det blir så utdraget som det blev. Det kommer att gå bra för dig, jag skall hålla alla tummar och tår för det!

Exakt så tänker jag också. Det gick för oss på båda våra aktiva försök men nu är jag rädd att det var just lyckoträffar. Försöker att inte stressa allt för mycket över det nu innan vi ens hunnit försöka igen men det är svårt.

Jag känner mig också helt sänkt just nu. Hjärtat är mer trasigt än helt. Fick ma i v 8+2 i februari 2020 och fortfarande inte plussat. Tog prover för 2 veckor sedan som visade för högt fsh men bra amh. Var till gyn som kollade och kunde då se att allt såg okej ut, men man ser inte allt på vul såklart. Så har en stor oro i att aldrig kunna bli gravid igen. Och 5!! Personer har gått ut med att dom väntar sitt andra barn och här sitter vi och kämpar för fullt för att ens få ett.

Jag har dock en strategi att kontakta linnékliniken i Uppsala för en ordentlig utredning snarast och boostar kroppen med all form av bra mat och undviker gluten, snabbmat, koffein och socker. Hoppas så att vi alla får våra plus och att vi får våra levande barn <3

Kan tänka mig det! :D

Usch vad jobbigt, när man väl klarat sig igenom själva behandlingen vill man ju att det ska vara klart sen. Jag hade också en väldigt bra (eller vad man ska säga) upplevelse av cytotec. Jag hoppas det blir likadant nu. Med den förra upplevelsen är jag iaf mindre nervös nu och det gör ju såklart saken lättare. Ändå har jag haft såna där sjuka tankar typ att jag kanske skulle berättat för min mamma ändå (hon vet inte om nåt av mina ma), utifall jag skulle förblöda. Hemsk tanke, jag vet, men hjärnan är ju inte rationell i sån här stress och press.

Nu har jag tagit alla piller i första omgången iaf, och ligger ner den obligatoriska halvtimmen.