Följas åt till ny graviditet efter MA/Missfall/Avbruten graviditet

Jag är gravid vad jag tror, men en viss del av mig tror att jag håller på att få Missed Abortion. Har haft det en gång vilket gör att jag känner mig så lurad av min egen kropp. Hur upptäckte ni att det var MA? Vad var era första symtom på att det sket sig!? Jag är i v11 nu. Fortfarande illamående men mindre än för några veckor sedan. Denna misstänksamheten plågar mig så!

Jag har haft 2 MA. Och såhär i efterhand så hade jag inga symptom på att det stannat av vad jag minns, inget jag la märke till alls! Vi upptäckte det båda gångerna via VUL :(

Jag hade inga symptom alls på att det hade "skitit sig"

Vi upptäckte det på det inbokade NIPT testet i vecka 11

Så det kom som en chock.

Ja det är det jag bävar för skall hända. Drygt två veckor kvar till KUB ultraljud. Men kan inte slappna av. Mår jag mindre illa en dag så tänker jag direkt att det skitigt sig. Tack för svar!

Fick ett MA som upptäcktes i november, skulle då varit i vecka 10 och vi hade sett två hjärtan (tvillingar) ticka i v 6 som måste ha stannat strax därefter 3. Tog väldigt hårt på mig psykiskt. Kände mig lurad av min egen kropp som inte kunde fatta att det var över. Fick genomgå en cytotec behandling. Jag var väldigt öppen om min MA och det som gav mig tröst är att man är verkligen inte ensam!!!

Nu ger jag er andra lite hopp då vi plussade imorse, hoppas allt går vägen denna gång. Båda ggr jag har blivit gravid så har jag tagit bisolvon (tillfällighet eller inte?) Just nu är jag bara så himla tacksam att vi är fertila, har varit så orolig att tiden springer iväg och jag blir 34 iår.

Kram till er alla

Fick ett MA som upptäcktes i november, skulle då varit i vecka 10 och vi hade sett två hjärtan (tvillingar) ticka i v 6 som måste ha stannat strax därefter 3. Tog väldigt hårt på mig psykiskt. Kände mig lurad av min egen kropp som inte kunde fatta att det var över. Fick genomgå en cytotec behandling. Jag var väldigt öppen om min MA och det som gav mig tröst är att man är verkligen inte ensam!!!

Nu ger jag er andra lite hopp då vi plussade imorse, hoppas allt går vägen denna gång. Båda ggr jag har blivit gravid så har jag tagit bisolvon (tillfällighet eller inte?) Just nu är jag bara så himla tacksam att vi är fertila, har varit så orolig att tiden springer iväg och jag blir 34 iår.

Kram till er alla

Hej! Ts här.

När jag startade tråden förväntade jag mig att det skulle ta lång tid att bli gravid igen, om ens alls.

Det var verkligen en jobbig tid efter avbrytandet.

Fick min mens ganska precis en månad efter avbrytandet. 2 veckor efter det hade jag äl.

Fatta chocken när jag sedan plussade två veckor senare.

Efter det följde en otroligt jobbig tid med oro och ren rädsla inför kub, som blev vår dom förra gången. Bröt ihop när jag kom in på undersökningen. Och med pandemin får man ju gå på allt själv också.

Nu är jag i vecka 31 med en tillsynes helt frisk flicka med bf I april.

Så håll hoppet uppe ni som kämpar! Plötsligt händer det och även ni får era änglabebisar <3