Fosterdöd.

Beklagar innerligt det som hände dig!    Inget man önskar nån. Jag har "bara" haft 4 missfall, men fick en gång ligga både på bb och förlossning och det var ju överjävligt! Fattar inte ens att de kan komma på tanken att blanda folk så där! De andra missfallen kom hemma och det senaste v.14 vägrade jag läggas in.

Jag vet två stycken som fått dödfödda barn sent. Den ena var min farmor. Det var 7:e barnet och hon fick 5 levande barn efter det. Den andra hade 5 barn sen innan, det 6.e dog 2 timmar innan det föddes v.40 i vad de trodde var psd i magen, sen fick hon ett barn till efter det.

Vet dom vad det berodde på? Kan de erbjuda medicin eller annat som stöd nästa graviditet? Ibland är det ju sånt som bara händer och då går det ju oftast vägen nästa gång.

Klart du ska ha din revansch! Sörj, ta hand om dig, gå vidare när kropp och själ orkar.  Din lille kommer finnas kvar i minnet och antar jag begravd.

Fint av dig att varna de som är gravida, att du orkar bry dig i din kris. Jag är gravid men tyckte ändå din text var fin, om än väldigt sorglig. Förstår att det är helt ogripbart detta, och håller verkligen med dig, varför ska man behöva gå igenom detta med lyckliga nyförlösta föräldrar runt sig? Helt fruktansvärt. Den svenska vården alltså, det är en skam. Bara ekonomi och ingen mänsklighet. En känslig fråga, var det en total överraskning, eller hade han något hälsoproblem som var känt? Kramar!!

Grattis till er son och jag beklagar att han inte fick stanna hos er. Så hemskt att även ni har drabbats.

Jag och min sambo har förlorat 2 barn.

Dylan föddes i v.25. Han var frisk och kry men drabbades senare av en infektion. Han somnade in 10 dagar gammal.

2.5 månader efter Dylans bortgång så blev vi gravida med lillasyster Ellen. Hon somnade in i min mage på midsommarafton 2018. Den 24/6 födde jag henne stilla. Hon var så lik sin bror. Hon föddes i v.25.

December 2018 blev vi gravida igen men det blev dessvärre ett ma i v.9 men efter det blev jag gravid igen.

December 2019 föddes lillasyster Stella.

Efter Dylan fick jag veta att jag har försvagad livmoderhals. Jag är också bärare av Gbs (infektion som ger uvi-symptom)

Gbs:en framkallade sammandragningar och min försvagade livmoderhals klarade inte av trycket så därav förtidig födsel.

Under den andra graviditeten så fick jag cerklage i v.15 och blev sjukskriven och var sängliggandes (man syr ihop Livmodertappen så man inte öppnar sig lika lätt)

Jag lämnade urinprov 1gång i månaden och fick antibiotika varje gång som det visade positivt för gbs. Fick en stor blödning i v.21 och jag blev nekad antibiotika av ansvarig läkare då jag inte lämnat urinprov. Fick en kur 10 dagar senare. Obduktion av Ellen visade att hon blivit smittad av Gbs i magen. Det var anledningen till att hon somnade in. Vad som var konstigt enligt läkarna, var att det inte fanns nå Gbs i fostervattnet.

Graviditeten med Stella var psykiskt jobbig. Jag blödde lite/hade rosa flytningar mellan v.6-v.12. Jag fick äta antibiotika från v.12 fram till förlossningen. Jag fick cerklage i v.15 och blev sjukskriven plus att jag tar fragminsprutor (blodförtunnande) och Trombyl (blodförtunnande) då jag har lätt till blodproppar. Jag tar även lutinus från v.17 för att stärka tappen och för att hålla undan sammandragningar.

Mitt vatten gick den 5/12 och den 6/12 blev det k.snitt. Hon föddes 6veckor för tidigt. 45cm lång och 2460g tung. Frisk och kry, behövde bara sola vid 4 tillfällen. Vi var på neo i 8 dagar men vi hade fått åka hem efter 4 dagar. Jag fick akutopereras efter snittet pga inre blödning och förlorade nästan 3 liter blod. Låg på iva i 3 dagar varav 1a dygnet var kritiskt.

Trotts allt vi gått igenom vill vi ge våra änglar och Stella ett till syskon en vacker dag, men just nu måste kropp och själ få läka. Det tog hårt att ha gått igenom 3 graviditeter, 1 vaginal förlossning och 3 operationer på 2.5år. Men det var värt det.

Jag hoppas ni får ett regnbågsbarn till er fina änglapojke. Skickar styrka och kramar till dig <3

I England har dom en egen avdelning för mammor och pappor som fött sovande barn :) förlorade 1 och 2 men nummer 3 ligger nu å suttar på tutten:) förlorade aldrig så sent men va rädd hela graviditeten att hon skulle försvinna, säger de till min sambo hela tiden att jag inte vill att hon försvinner fast hon snart är en månad :) är livrädd för nästa graviditet att dom ska lämna mig igen:( men de kommer nog gå bra igen :)

Har inte varit med om det själv, men en vän till mig förlorade sii första barn vid födseln. Han levde och mådde bra senaste kontrollen med bm, men dog i magen strax efter det, fullgången. Läkarna hittade aldrig någon orsak, allt såg bra ut och mamman fullt frisk, så föräldrarna var livrädda nästa graviditet, men allt gick bra och de har nu tre friska barn.

Hennes historia ekade i mig hela min första graviditet, jag var så rädd.

Förlorade min lilla kille i vecka 27. Jag åkte upp till förlossningen då han inte rört på sig på länge trots alla mina försök. Detta var en måndag. Redan torsdag innan skickade barnmorskan mig ner till förlossningen då jag tyckte hans rörelser var annorlunda. De avfärdade mig, både barnmorska o läkare. De tittade knappt på ultraljudet. Tisdag var jag uppe o fick en tablett o på onsdag skulle jag sättas igång. Eftersom hans pappa ville att jag skulle göra abort då vi precis hade gjort slut valde jag att föda ensam. Det var det bästa valet jsg gjort. Tufft men jsg kunde fokusera på mig o förlossningen. Det var fint men så ledsamt o det värsta som jsg någonsin har upplevt. Jag kommer däremot aldrig till att få fler barn. Jag var 41 då o är 46 idsg o fortfarande singel. Det är min sorg. Jag har 3 barn innan där två är vuxna o den yngsta är 7. Jag är väldigt orolig för att det sks hända dem något efter det här.