• Mackan87

    Hur ska jag få sonen att somna utan bråk?!

    Min son är 2 år och sedan ett drygt halvår lever jag och pappan skiljda. I mars/april satt jag i karantän i 5 veckor med misstänkt Corona och efter det har nattningsrutinen hos mig helt ballat ur (och han vill inte heller gå på pottan/toa hemma hos mig längre mer än i vissa fall). Jag misstänker att det kanske har att göra med att jag just var ifrån honom så länge, även fast han verkar väldigt nöjd och opåverkad i övrigt. Både potträning och nattning funkar bra hos pappan, men alltså inte hos mig.

    Innan min karantän somnade han i min famn i soffan (då var det det enda som funkade) och så bar jag in honom i hans säng. Sedan vaknade han någon gång på natten/framåt morgonen och han fick sova vidare i min säng.

    Efter min karantän ser våra kvällar ut såhär och följer alltid samma rutin:

    17.30-18-tiden: kvällsmat, följt av att borsta tänderna och göra sig i ordning för kvällen. Brukar vara klara ca kl 19. 
    19: kollar lite på tv som nedvarning. Man ser att han blir dåsig och trött.
    19.15: säger godnatt till tvn och går in och lägger oss i min säng för att läsa sagor. Sedan säger jag att nu är det dags att sova och jag istället ska sjunga för honom,, och det är ungefär nu som det lilla helvetet börjar. Han ska då in i sin säng, där vi ska fortsätta läsa sagor (han vill inte sova där, det är bara en avledningsmanöver för att slippa sova tolkar jag det som), sen ska han inte vara där längre utan vidare till min säng. Sen in till hans säng igen, och nån gång även till soffan. Jag har försökt vägra flytta oss ur min säng för att inte han ska få bestämma och dra ut på det, men det blir bara mycket tårar och vilda protester och till slut ger jag upp. Han ska också hämta leksaker och gosedjur (olika varje gång) och ta med till sängen. När mitt tålamod är slut så säger jag "time out" och låter honom gå iväg till sitt rum och leka, för det är det han ofta vill. Ibland vill han dock inte alls att jag ska säga att han ska gå iväg, för då vill han bara vara nära. När han kommer till den punkten att han gråtit ett tag och jag tillslut tappar tålamodet och skäller på honom så somnar han, kanske va ren utmattning. Då är klockan bortåt 21. 

    Jag känner mig som en värdelös mamma i dessa lägen. Men mitt tålamod sjunker i bott eftersom jag själv är/blir trött och då skäller jag. Det är ju inte alls bra, jag vill att nattningen ska vara en mysig grej och nånting som känns tryggt. Men det är det inte nu och jag måste förändra det på något vis. Har beställt hem böcker som ska läsas, men det kanske finns någon som har tips att ge här med?? 

    Hos pappan funkar det enl pappan själv bra. Sonen somnar i sin egen säng utan problem och sover hela natten igenom. Detta känns såklart knäckande då det alltid har varit jag som är tryggheten och stod för den mesta "omsorgen" under tiden då jag och pappan levde ihop. Vad ska jag göra???????

  • Svar på tråden Hur ska jag få sonen att somna utan bråk?!
  • annabellelee

    Så här hade jag gjort: när ni ska läsa sagor, sätt er och läs på det ställe du vill han ska somna på, förslagsvis hans säng. När ni läst klart och det är dags att sova och han vill springa iväg, bråka inte utan låt honom springa, men följ inte efter honom, utan säger:"Gå du in till mammas säng, jag sitter kvar här och väntar." Tänd inga lampor, utan låt det vara mörkt överallt.

    Han kommer att springa iväg, men om han är van att somna hos dig kommer han tröttna efter ett tag och komma tillbaka till dig, och då är du där och kramar och stoppar om honom. Vill han springa iväg igen gör du samma sak.

    Prova att natta lite senare eller vakna lite tidigare sen första veckan ni gör så, så han är ordentligt trött och inte har energi att springa runt.

    Han har ju kommit ini ett dåligt mönster och det gäller att bryta mänstret. Det kan ta lite tid, så vänta dig åtminstone en vecka av strid och gråt och kiv.

  • Mackan87
    annabellelee skrev 2020-06-29 10:10:48 följande:

    Så här hade jag gjort: när ni ska läsa sagor, sätt er och läs på det ställe du vill han ska somna på, förslagsvis hans säng. När ni läst klart och det är dags att sova och han vill springa iväg, bråka inte utan låt honom springa, men följ inte efter honom, utan säger:"Gå du in till mammas säng, jag sitter kvar här och väntar." Tänd inga lampor, utan låt det vara mörkt överallt.

    Han kommer att springa iväg, men om han är van att somna hos dig kommer han tröttna efter ett tag och komma tillbaka till dig, och då är du där och kramar och stoppar om honom. Vill han springa iväg igen gör du samma sak.

    Prova att natta lite senare eller vakna lite tidigare sen första veckan ni gör så, så han är ordentligt trött och inte har energi att springa runt.

    Han har ju kommit ini ett dåligt mönster och det gäller att bryta mänstret. Det kan ta lite tid, så vänta dig åtminstone en vecka av strid och gråt och kiv.


    Tack för tipsen! Ska testas! Men problemet är att när jag låter honom springa iväg (vilket jag gör varje kväll) så blir han så otroligt ledsen när jag inte följer med och bara ropar och ropar efter mig tills jag ger upp och går efter.

    Jag kanske ska be förskolan att inte låta honom sova lika länge också? Han sover ca 2-2,5 h på förmiddagarna varje dag. Men samtidigt så är det ju inga problem hos pappan så det kanske inte är det som är problemet heller. Ska absolut dock testa att gå upp tidigare på morgonen!
  • glimteniöga

    Håller med föregående, bryt mönstret och börja ta bättre kontroll över situationen. Till exempel: skjut fram läggningstiden nån timme så han får vara vaken till kl. 20 eller 21, läs godnattsaga vid hans säng eftersom det är där han ska sova, släck lyset och säg godnatt och gå ut ur rummet. Kommer han upprantandes går du bara tillbaka med honom och berättar att det är sovdags, du älskar honom. Var konsekvent och tappa inte tålamodet!! Att han får timeout för att leka och vara i din säng ibland men ibland inte skapar bara osäkerhet och förvirring.

    Sover pojken vid 19 hos pappan? Då kanske det är bäst att du har samma rutiner, men var konsekvent! Går han ur sin säng, hänvisa tillbaka eller lyft i honom lugnt tillbaka. Om du visar dig stressad eller arg blir han det också men om du är lugn kommer han att lugna sig, räkna med att det kan ta några dagar bara.

    Lågaffektivt och konsekvent.

  • Mackan87
    glimteniöga skrev 2020-06-29 10:24:46 följande:

    Håller med föregående, bryt mönstret och börja ta bättre kontroll över situationen. Till exempel: skjut fram läggningstiden nån timme så han får vara vaken till kl. 20 eller 21, läs godnattsaga vid hans säng eftersom det är där han ska sova, släck lyset och säg godnatt och gå ut ur rummet. Kommer han upprantandes går du bara tillbaka med honom och berättar att det är sovdags, du älskar honom. Var konsekvent och tappa inte tålamodet!! Att han får timeout för att leka och vara i din säng ibland men ibland inte skapar bara osäkerhet och förvirring.

    Sover pojken vid 19 hos pappan? Då kanske det är bäst att du har samma rutiner, men var konsekvent! Går han ur sin säng, hänvisa tillbaka eller lyft i honom lugnt tillbaka. Om du visar dig stressad eller arg blir han det också men om du är lugn kommer han att lugna sig, räkna med att det kan ta några dagar bara.

    Lågaffektivt och konsekvent.


    Tack för tipsen! Ska verkligen jobba på att inte tappa humöret. Men hur ska jag tänka kring att han nu ska sova i sin egen säng med tanke på att han enbart har sovit i min säng sedan min karantän? Om jag nu plötsligt ska "tvinga" honom att sova i sin egen säng känns inte heller bra? Självklart måste han ju lära sig det tids nog, men är det bra eller dumt att göra det nu? Vill inte skapa otrygghet hos honom genom att "förbjuda" honom att sova hos mamma.
  • glimteniöga
    Mackan87 skrev 2020-06-29 11:25:04 följande:

    Tack för tipsen! Ska verkligen jobba på att inte tappa humöret. Men hur ska jag tänka kring att han nu ska sova i sin egen säng med tanke på att han enbart har sovit i min säng sedan min karantän? Om jag nu plötsligt ska "tvinga" honom att sova i sin egen säng känns inte heller bra? Självklart måste han ju lära sig det tids nog, men är det bra eller dumt att göra det nu? Vill inte skapa otrygghet hos honom genom att "förbjuda" honom att sova hos mamma.


    Jaa som du säger ska han ju lära sig någon gång, så nej det är inte dumt. Det finns ju föräldrar som vill samsova hur länge som helst men om du vill det tänker jag att du måste vara lika konsekvent där. Han får inte börja göra annat vid sovdags. Gör det mysigt i hans rum tillsammans någon dag så han kanske vill sova där självmant, om det inte funkar lär han nog sig efter ett par nätter. Ni kan ju mysa tillsammans i soffan på kvällen.
  • Elin P

    Jag skulle ha gjort tydligt hur många sagor som gäller. Ta med de böckerna till din säng och läs. Släck sedan och ligg bredvid tills han somnar. Låt honom inte lämna sängen eller rummet. Det kan ju ta några kvällar då du får stålsätta dig och ha tålamod men borde sen fungera. Tar det lång tid att somna varje kväll kanske du ska fundera på att minska eller ta bort vilan på dagen så han är riktigt trött på kvällen.

  • Brumma

    Hos oss står jag för det mesta av omsorgen, jag tröstar oftast osv - MEN nattning med yngsta har inte funkat för mig. Ibland funkar det, men ofta bråkar han med mig. Med pappa (vi bor ihop) funkar det MYCKET bättre. När sonen var två kunde jag lägga honom utan bråk fem gånger på hela det året tror jag :/

    Pappan är hårdare och når sin "gräns" fortare och det är lättare för sonen att slappna av då tror jag..

    Iallafall, vi har, istället för att skjuta upp nattningen som många föreslår, gjort tvärtom. Vi släcker en halvtimme tidigare. Det har visat sig fungera MYCKET bättre, även när jag lägger. Troligen för att det är lättare att komma till ro, mysa osv när man inte kommit in i "jag är övertrött och vill inte sova"..även jag blir mer avslappnad för att tidspressen blir mindre.

    Så är det så att sonen är FÖR trött kanake ni skall påbörja nattningen tidigare :)

  • Brumma

    Ps. Jag hade inte låtit honom springa mellan rummen eller gå o leka.. jag tror verkligen inte att det är bra att lägga över ansvaret för kvällsrutinerna på barnet. Ja, det kommer bli bråk när du ändrar på det men försök hålla lugnet, var trygg och "älska honom" men var konsekvent..

    Och nej, jag tror INTE på att tvinga barn att sova i eget rum om de visar att de inte vill det.

  • Mackan87

    Är så tacksam för alla tips och råd som jag har fått! Jag pratade även med hans pappa för att se vilken rutin han har (eftersom den verkar funka bra) så att jag kan efterlikna den. Då visade det sig att han där lägger sig vid ca 19.45-tiden. Så vi sa visserligen att vi vill att han ska lägga sig tidigare, men igår testade jag att skjuta på läggningen till samma tid. Jag försökte även få honom att somna i sin säng, men hade absolut inte hjärta att tvinga honom till det när det är mamma han vill vara hos. Det gick emot allt vad jag tror på i form av trygghet. 

    Jag lyckades hålla mig helt kolugn igenom hela nattningen - det gjorde dock inte min son....... =P Haha har aldrig sett honom så vansinnig som igår, det var faktiskt lite komiskt. Han ville leka (mer än tidigare ggr) och jag lät honom inte göra det, och det var inte populärt. När vi gick in till min säng till slut och jag läste ytterligare en bok så slocknade han, helt slut. När jag lämnade honom på förskolan idag bad jag dem dessutom att inte låta honom sova så länge på förmiddagen just för att han ska vara trött ikväll. Så jag förbereder mig på en liknande match, men hoppas att det kanske gick upp ett ljus för sonen igår redan. 

  • Mackan87
    Brumma skrev 2020-06-30 08:54:08 följande:

    Hos oss står jag för det mesta av omsorgen, jag tröstar oftast osv - MEN nattning med yngsta har inte funkat för mig. Ibland funkar det, men ofta bråkar han med mig. Med pappa (vi bor ihop) funkar det MYCKET bättre. När sonen var två kunde jag lägga honom utan bråk fem gånger på hela det året tror jag :/

    Pappan är hårdare och når sin "gräns" fortare och det är lättare för sonen att slappna av då tror jag..

    Iallafall, vi har, istället för att skjuta upp nattningen som många föreslår, gjort tvärtom. Vi släcker en halvtimme tidigare. Det har visat sig fungera MYCKET bättre, även när jag lägger. Troligen för att det är lättare att komma till ro, mysa osv när man inte kommit in i "jag är övertrött och vill inte sova"..även jag blir mer avslappnad för att tidspressen blir mindre.

    Så är det så att sonen är FÖR trött kanake ni skall påbörja nattningen tidigare :)


    Jag har haft den teorin tidigare också, att om han blir för trött så blir det svårare och därför försökt natta tidigare. Det funkade en gång, men inte nästa. När jag dessutom förstod att pappan nattar honom senare och innan dess låter sonen springa av sig så han är väldigt trött (de bor på landet med bättre förutsättningar för det än jag i min lägenhet känner jag, även fast det såklart går här med..) så tänkte jag att det är värt att testa att natta honom senare än normalt.
  • Brumma
    Mackan87 skrev 2020-06-30 11:51:04 följande:

    Jag har haft den teorin tidigare också, att om han blir för trött så blir det svårare och därför försökt natta tidigare. Det funkade en gång, men inte nästa. När jag dessutom förstod att pappan nattar honom senare och innan dess låter sonen springa av sig så han är väldigt trött (de bor på landet med bättre förutsättningar för det än jag i min lägenhet känner jag, även fast det såklart går här med..) så tänkte jag att det är värt att testa att natta honom senare än normalt.


    Ja det gäller att hitta vad som funkar för just det barnet :)

    Vårt äldre barn har kunnat somna närsomhelst, ibland vara uppe sent, iblam8d lägga sig tidigt :)

    Vår yngsta måste hålla samma tid alltid.. oavsett om det är helg, förskola eller sommarlov. Lite trist men det underlättar oerhört att ha kommit på det :)

    Lycka till ikväll :)

    Andas ;)
Svar på tråden Hur ska jag få sonen att somna utan bråk?!