annabellelee skrev 2020-07-14 00:20:34 följande:
Ofta leder ju en olycka till nästa. Tex:
Person A har fått ett jobb, och kan därför spara undan pengar. När kylskåpet går sönder tar hen helt enkelt av sina sparade pengar, och lever vidare, lycklig och glad. Eftersom A är så glad dröjer det inte länge förrän hen hittat en partner som blev förälskad i A:s sorglös humör, och snart har de både barn och hund.
Person B har inte något jobb, och när kylskåpet går sönder måste B sälja sin bil för att kunna köpa ett nytt. Det gör att B har svårt att gå på jobbintervjuer. B:s ekonomi blir bara sämre eftersom B nu är långtidsarbetslös. B kan inte unna sig god mat eller resor, livet känns trist och B blir mer och mer deprimerad, vilket gör att hen drar sig undan människor och blir ännu mer ensam och isolerad.
A och B hade egentligen inte så olika tur i livet, den enda skillnaden var att A fick ett jobb, men bade turen och oturen mångfaldigades. "Det är dyrt att vara fattig" finns det tex ett ordspråk som säger.
Tankevurpan B gör här är att det är självklart att ha bil och "otur" att behöva sälja den.
De flesta med "tur" (framgång) på arbetsmarknaden har levt långa perioder utan bil. Många läkare, jurister och andra högutbildade har cyklat sig igenom många långa studieår i regn och rusk, eftersom både bil och kollektivtrafik var för dyrt. Många åkte kommunalt 1,5-2 h enkel väg till första jobbet i ett år, för att dels komma in på arbetsmarknaden och dels dels spara pengar till en bil. Många av dem lever fortfarande med bara en bil i familjen, även om uppfarten till fina huset har plats för två.
De flesta med "tur" ekonomiskt skulle inte se frånvaro av bil som ett hinder att gå på anställningsintervju - de skulle lösa problemet. Åka kollektivt, cykla (duscha på närmaste badhus om det behövdes), låna en bil, ta en taxi. Om en intervju tar hela dagen pga krånglig resa så är det så - en person med "tur" på arbetsmarknaden förstår ofta att rätten till a-kassa kommer med aktivt jobbsök som kan ta sin tid.
De flesta med "tur" ekonomiskt skulle aldrig ha bil, om de levde så på marginalen att de inte ens hade en buffert nog för ett kylskåp. De flesta med "tur" har helt enkelt lärt sig att man sparar först, man nollar inte kontot om man inte är
tvungen (då räknas inte bilåkning några kilometer) och har man inte råd (med bil, rökning, hårförlängning...) så har man inte.
Sedan har såklart alla olika förutsättningar att spara, men förvånansvärt många verkar ändå inte kunna se sin egen roll i det hela. Att utbilda sig, flytta, spara och vänta med barn är val de allra flesta har. Sedan kan man inte rulla tillbaka bandet och tiden och ändra sina val, men att
förklara bort andras (klokare) val, sparande och arbete med "tur" och sina egna dåliga val med "otur" känns lite barnsligt.