Ett barn eller två? Vi är oense..
Min fru och jag träffades ganska sent i livet ändå. Sen skaffade vi inte barn med en gång heller så vi var absolut inte purunga när vårt första och enda barn anlände.. Det var nästan lite i sista laget snarare. Graviditeten gick jättebra. Det var en fin tid.. Förlossningen gick sen också bra!
Att bli förälder har varit fantastiskt.. Så härligt och upplyftande! Men också arbetsamt och tröttsamt haha
Jag antar att en majoritet av alla föräldrar kan relatera till det där sistnämnda?
Just den här arbetsinsatsen och enorma tröttheten gör att jag tvekar inför barn två. Men det är inte det mest jobbiga eller den största anledningen. Kan passa på också att skriva att vi är oense i frågan. Gemensamt tycker vi att det är bra nu med ett, men hon vill innerst inne ha ett till. Det ger mig dåligt samvete och det stressar.. Men vi har svårt att prata om det.. Hittar inte orden.
Den största anledningen förutom ålder till att jag inte vill ha ett till är att den första tiden med första barnet var så hemsk. Grav och förlossning gick bra men sen när vi kom hem väntade ungefär ett halvår som var den tuffaste tiden i mitt liv. Vi gled verkligen isär..
Jag tror att hon drabbades av en depression men hon förnekar det. Men det känns som det!
Hon var frånvarande, lättirriterad och stressad och var aldrig glad! Det är ju enormt arbetsintensivt med en liten bebis hemma det vet ju alla. Men jag upplevde också en ensam tid då jag kände mig utlämnad och hjälplös. +alla vaknätter, 10000 blöjbyten 24/7 och gråtande uppepå det. Sen skulle man jobba heltid på vanliga jobbet mitt i allt det också. Ville bara vara hemma hos familjen. Det var en tid då saker inte kändes bra mentalt!