• Fri 31 Jul 2020 16:13
    870 visningar
    17 svar
    17
    870

    Ung och gravid

    Hej!

    Jag är en tjej som nu i sommar fyllt 17.

    Jag har en sambo som är fyllda 23. Vi bor tillsammans i hans lägenhet.

    vi har blivit gravida och funderar på att behålla och min fråga till er är om de är okej i att gå i dem tankarna?

    Ska berätta lite kort om oss för att få er en helhetsbild.

    Jag är 17, ska börja andra året på gymnasiet, och min sambo är 23 och har ett heltids arbete-fullbetalt.

    Vi bor tillsammans i en lägenhet med våra två katter sedan 7 månader tillbaka. Och vi går i tankarna att behålla de lilla livet, jag anser att vi har ekonomin till det, jag jobbar extra och min sambo har heltidsarbete. Ekonomisk skulle jag inte vilja se de som ett problem. Men jag kanske har fel?

    Jag ser mer ?problemen? när de gäller min egen skolgång å gymnasie utbildning hur jag ska lösa de mm, men å andra sidan ser jag inte att de inte skulle kunna läsas senare.

    Tiden, kärleken å uppfostran till och för barnet ser jag inte heller som problem vi har de stabilt tillsmmans, vi har våra familjer nära å kärt och kan med största sannolikhet få hjälp därifrån, med ex barnpassning och allt annat som tillhör. Och jag tvivlar inte en sekund på mej själv å att jag inte skulle klara av å ta hand om ett litet liv även om de är stort.

    De enda jag har svårt för å tro att jag själv kommer klaras av är allas åsikter omkring de, vad alla ska tycka å känna. Så därför frågar jag er här hur jag borde tänka? Tack på förhand för svar.

  • Svar på tråden Ung och gravid
  • Anonym (27 år)
    Fri 31 Jul 2020 16:23
    #1

    Jag tycker du borde tänka igenom detta en gång till och ta med i beräkningen att du blir ensamstående efter nått år eller två. Hur ska det gå då? Många som får barn så unga som ni håller inte ihop speciellt längre tyvärr. Utan ens gymnasieutbildning blir det väldigt svårt med jobb eller vidare studier för dig. Även om ni håller ihop så kan dödsfall inträffa eller sjukdom hos din sambo och då måste du kunna dra in tillräckligt med pengar och stå för den biten.

    Jag är exakt 10 år äldre än dig och jag kan med lätthet säga att jag hade ångrat mig så otroligt om jag skaffat barn som 17 åring då de senaste 10 åren har varit fantastiska! Hur kommer du känna när dina andra vänner gör saker som du inte kan följa med på pga du har barn?

  • Anonym (Easy)
    Fri 31 Jul 2020 16:28
    #2

    Ingen kan svara hur du ska göra, men jag kan säga vad jag tycker och vad jag hade gjort.

    Jag hade gjort abort. Ni är såpass unga och du borde satsa på utbildning nu, inte mammaliv. Om du väljer att behålla barnet så måste du hoppa av gymnasiet och så kan du väl sedan börja där igen när barnet börjar på förskola/när pappan är pappaledig eller så kan du läsa på distans. Så skolgången blir ju uppskjuten.

    Har du kollat upp det här med föräldrapenning osv? Det baseras ju på din inkomst. Hur länge har du arbetat? Om du inte har arbetat så länge innan föräldraledigheten så kan din föräldrapenning bli väldigt låg. Ska din sambo då behöva dra det största lasset rent ekonomiskt? Känns det rättvist? Skulle han vara beredd på det?

    Om jag var du så hade jag gjort abort, fokuserat på skolan och eventuell utbildning efter gymnasiet, annars hade jag jobbat.

    Sedan tycker jag också att ni ska se till att skydda er bättre och inte slarva, om ni nu inte hade preventivmedel för jag antar att graviditeten var oplanerad.

    Folk har åsikter om precis allt så varför ska du bry dig om vad andra tycker och tänker? Skit i vad andra tycker och gör det som känns bäst för er. Förstår inte varför du ska bry dig om det, det är helt irrelevant vad andra tycker och tänker.

  • Anonym (Easy)
    Fri 31 Jul 2020 16:33
    #3

    Du bör också ta med i beräkningen hur du känner angående att bli ensamstående mamma, för det kan ju hända att det tar slut mellan er. Ni är ju så unga. Att få barn är en väldigt stor grej och det innebär att ni inte längre kan prioritera er själva eller ert förhållande på samma sätt som ni gjorde tidigare. Nu är det en annan liten människa som ska vara första prio. Är ni beredda på det? Det innebär även en stor påfrestning på förhållandet och många som får barn som haft det bra innan de fick barn, går isär sedan när barnet har kommit.

  • Anonym (Behål­l om du vill)
    Fri 31 Jul 2020 17:29
    #4
    +1

    Jag hade precis fyllt 17 år när jag blev gravid och det har funkat jättefint. Man kan alltid läsa upp gymnasiebetygen senare.

    Tycker du ska känna efter själv och inte bry dig om vad andra tycker, för andras åsikter ska inte ha någon betydelse. Du kan inte anpassa dig efter dem.

    Jag tycker dock att ett stabilt förhållande är jätteviktigt.

    Men så som det ser ut idag i Sverige så skiljer sig unga som äldre. Även om det är vanligare för unga så är det jättevanligt bland äldre också tyvärr. Så ska man ha i åtanke att man kanske blir ensamstående, så borde man enligt statistiken undvika graviditet både som ung och som äldre. Och hur skulle det fungera?

  • Anonym (27 år)
    Sat 1 Aug 2020 00:50
    #5
    Anonym (Behåll om du vill) skrev 2020-07-31 17:29:33 följande:

    Jag hade precis fyllt 17 år när jag blev gravid och det har funkat jättefint. Man kan alltid läsa upp gymnasiebetygen senare.

    Tycker du ska känna efter själv och inte bry dig om vad andra tycker, för andras åsikter ska inte ha någon betydelse. Du kan inte anpassa dig efter dem.

    Jag tycker dock att ett stabilt förhållande är jätteviktigt.

    Men så som det ser ut idag i Sverige så skiljer sig unga som äldre. Även om det är vanligare för unga så är det jättevanligt bland äldre också tyvärr. Så ska man ha i åtanke att man kanske blir ensamstående, så borde man enligt statistiken undvika graviditet både som ung och som äldre. Och hur skulle det fungera?


    Som äldre är det betydligt större sannolikhet att man själv har utbildning och jobb och därför har bättre förutsättningar för sitt barn.

    Jättebra att det funkat fint för dig som 17 åring men kände du aldrig att du missade saker som du innan barn hade sett fram emot i livet? Och att plugga upp gymnasiebetygen senare, är det något du rekommenderar verkligen? För egen del var gymnasiet superkul, mkt nya vänner och kul saker som hände, finns det på komvux?
  • Anonym (Behål­l om du vill)
    Sat 1 Aug 2020 00:57
    #6
    +1
    Anonym (27 år) skrev 2020-08-01 00:50:55 följande:

    Som äldre är det betydligt större sannolikhet att man själv har utbildning och jobb och därför har bättre förutsättningar för sitt barn.

    Jättebra att det funkat fint för dig som 17 åring men kände du aldrig att du missade saker som du innan barn hade sett fram emot i livet? Och att plugga upp gymnasiebetygen senare, är det något du rekommenderar verkligen? För egen del var gymnasiet superkul, mkt nya vänner och kul saker som hände, finns det på komvux?


    Absolut, men nu funkar ekonomin bra för dem och då kan ts ta tag i utbildning och jobb efter föräldraledigheten.

    Nej, som vadå?

    Med tanke på att ts är gravid just nu så ja, jag rekommenderar att hon läser på komvux senare. Alternativet skulle vara att abortera ett foster hon vill behålla för att gå klart gymnasiet. Jag tycker inte det är värt.

    Jag har gått både på gymnasiet och komvux och det finns för och nackdelar med båda. Komvux kostar medan gymnasiet är gratis, dock slapp man alla ungdomar (som iallafall jag avskyr). Går man till komvux är det bara plugg och utbildning som gäller, tillskillnad från gymnasiet som ofta är så flummig.
  • Anonym (....)
    Sat 1 Aug 2020 03:03
    #7
    +1
    Anonym (Behåll om du vill) skrev 2020-08-01 00:57:38 följande:

    Absolut, men nu funkar ekonomin bra för dem och då kan ts ta tag i utbildning och jobb efter föräldraledigheten.

    Nej, som vadå?

    Med tanke på att ts är gravid just nu så ja, jag rekommenderar att hon läser på komvux senare. Alternativet skulle vara att abortera ett foster hon vill behålla för att gå klart gymnasiet. Jag tycker inte det är värt.

    Jag har gått både på gymnasiet och komvux och det finns för och nackdelar med båda. Komvux kostar medan gymnasiet är gratis, dock slapp man alla ungdomar (som iallafall jag avskyr). Går man till komvux är det bara plugg och utbildning som gäller, tillskillnad från gymnasiet som ofta är så flummig.


    Var 18 när jag fick första och håller med angående komvux, mkt bättre än gymnasiet.
  • Mon 3 Aug 2020 12:17
    #8

    Vid 18 förlorade jag ett barn, vid 20 blev jag gravid med min nuvarande man direkt när vi träffats va riktigt arg och ledsen länge efter aborten jag gjorde men nu har vi en liten bäbis på 2 månader två år senare och jag kan nu se hur rätt de va att göra abort för vi hade inte hållt, fan haha vi håller knappt nu ibland då barn är väldigt jobbigt att ha och med sömnbrist kommer bråk. Men då vi bråkade så mycket våra första år så vet vi hur vi ska hantera det :) du kommer vara arg och bitter över aborten du troligen kommer få gå igenom, men du kommer senare i livet se att de va rätt val.

  • Vaness­a89
    Mon 3 Aug 2020 12:29
    #9

    Beklagar.

  • Sun 9 Aug 2020 18:37
    #10

    Se till att prata ihop dig med din sambo så att ni ser lika på det här.

    Hur länge vill ni båda vara lediga, när passar det att ta upp studierna igen? Ta kontakt med din skola och fråga vad som gäller. Jag tror det vanligaste när man är så ung är att komma tillbaka till gymnasiet om man inte tar en paus på många år åtminstone.

    Se till så din sambo är införstådd att han kommer få dra det stora lasset ekonomiskt sätt eftersom han har ett heltidsjobb och ditt jobb kommer vara att ta hand om barnet. Det är viktigt att han eller du inte ser det som att han gör dig en tjänst, utan att ni som en familj samarbetar i detta.

    Jag hade även pratat med mina föräldrar om jag känner förtroende för dem och undersökt om de finns där för mig om det skulle skita sig. Är de beredda att låta dig och barnet flytta hem till dem?

    Det är svårt för mig att sätta mig in i sin situation, jag är 30 år. Jag är dock gravid, så det är ur den vinkeln jag läser ditt inlägg.

    Det viktigaste är att du tänker igenom detta ordentligt. Är din sambo en person du kan tänka dig att ha kontakt med resten av livet, oavsett om er relation tar slut eller ej?

    Vänd och vrid på hur olika situationer ska lösas, ta kontakt/läs om andra unga mammor.

    Kanske kan du genom barnmorska eller ungdomsmottagningen få kontakt med någon professionell och objektiv person (kurator el liknande) som kan hjälpa dig att reda ut tankarna?

    Självklart är abort också ett alternativ och inget man ska skämmas för, men då flera redan givit dig det rådet så försöker jag nyansera lite.

    Önskar dig lycka till oavsett vad du väljer!

  • Anonym (Lulo)
    Sun 9 Aug 2020 18:48
    #11
    +1

    Det bästa kanske vore om du fortsatte dina studier efter barnet, och din sambo som har en SGI tar ut föräldraledighet. Du riskerar att sätta dig i en ganska tuff sits annars, han har en betydligt tryggare situation och det känns som om ni borde prioritera att ge dig samma goda förutsättningar.

  • Sat 15 Aug 2020 11:37
    #12
    +1

    17 är ungt, men det finns ingenting som säger att ni skulle hålla ihop bättre om 5 år. Jag och min sambo träffades vid 13 och 14, ovanligt jag vet, och vi är idag 25 och 26, har 2 pudlar på 4,5 och 2,5 och en katt, väntar första barnet nu, han har varit sjukskriven i 3 år pga bipolär och add som gått odiagnosticerat pga vårt skämt till vård.. jag tror att har man hittat rätt partner håller man ihop oavsett. Och du kan ju inte planera ditt liv utifrån att ni kanske inte håller ihop.. ska man tänka så kan man ju strunta i att vara tillsammans alls.

    Jag själv har läst på komvux och det är jättebra! Såå mycket bättre än gymnasiet.

    Fundera på vad ni vill, och kör på det. Oavsett om ni kommer fram till att ni vill bli föräldrar nu eller inte. Ni kan inte göra fel val för det är bara ni som kan avgöra vad som är rätt och fel för er :)

  • Anonym (Nej tack)
    Sun 16 Aug 2020 08:45
    #13
    JuliaKylo skrev 2020-08-15 11:37:30 följande:

    17 är ungt, men det finns ingenting som säger att ni skulle hålla ihop bättre om 5 år. Jag och min sambo träffades vid 13 och 14, ovanligt jag vet, och vi är idag 25 och 26, har 2 pudlar på 4,5 och 2,5 och en katt, väntar första barnet nu, han har varit sjukskriven i 3 år pga bipolär och add som gått odiagnosticerat pga vårt skämt till vård.. jag tror att har man hittat rätt partner håller man ihop oavsett. Och du kan ju inte planera ditt liv utifrån att ni kanske inte håller ihop.. ska man tänka så kan man ju strunta i att vara tillsammans alls.

    Jag själv har läst på komvux och det är jättebra! Såå mycket bättre än gymnasiet.

    Fundera på vad ni vill, och kör på det. Oavsett om ni kommer fram till att ni vill bli föräldrar nu eller inte. Ni kan inte göra fel val för det är bara ni som kan avgöra vad som är rätt och fel för er :)


    Hundar å katter är absolut inte samma sak som att ha barn tillsammans....
  • Anonym (Keila­)
    Sun 16 Aug 2020 10:05
    #14
    +1

    Behåll :) jag blev gravid alldeles försent i livet, och barnet har inte syskon delvis pga det . Ditt barn kommer ha dig, pappan, mor och farföräldrar å övrig släkt länge i livet om inget drastiskt händer (olycka, sjukdom)

    Allt runt omkring ordnar sig till slut. Det är sällan man ångrar ett barn, men en abort kan du ångra hela livet efteråt.

  • Mon 17 Aug 2020 08:59
    #15
    Anonym (Nej tack) skrev 2020-08-16 08:45:06 följande:

    Hundar å katter är absolut inte samma sak som att ha barn tillsammans....


    Åh herregud vissa människor.. Var i mitt svar läser du att jag skriver att jag tycker att det är samma sak att ha hundar och katter som att ha barn hahahah. Jag berättade endast om mig och min sambo utifrån tanken att man kan hålla ihop trots att man blir tillsammans unga och att svårigheter i livet inte nödvändigtvis måste bryta isär 2 personer. Men kag låter dig leva vidare i din passiv aggressiva värld. Ha det gott, hoppas att du inte är så bitter som du låter..
  • Anonym (mysel­f)
    Mon 17 Aug 2020 09:14
    #16

    Hur är er relation? Hur ofta bråkar ni nu? Hur ofta kompromissar ni? Ni har bott tillsammans ganska så kort tid - har ni gått över från förälskelsefasen till nästa än? Det största problemet i Sverige är att man skaffar barn tidigt i relationen, innan man egentligen hunnit att lära känna varandra (därmed så många skillsmässor och separationer). Just därför svar på frågor ovan är viktigare än gymnasieutbidlning (det kan man alltid ta upp senare eller t o m under föräldraledigheten).

  • Anonym (Heja)
    Mon 17 Aug 2020 09:18
    #17
    +1

    Du skriver inte när du är beräknad, så jag gissar att du är ganska tidigt i graviditeten. Så i vår någon gång?

    Om du inte mår alltför dåligt borde du kunna gå kvar i skolan åtminstone hela hösten, sen vara hemma ca 2 terminer med den lilla och börja skolan igen till vårterminen 2022, om pappan går på heltidsledigt då?

    Menar alltså att du inte ska behöva gå på komvux! Du kan fortfarande få en fin gymnasietid (förvisso med de som är ett år yngre, men numera är ju åldrarna på gymnasiet så blandade ändå) och ta studenten och bli färdig.

    Dessutom får man inte börja komvux förrän året man fyller 20!!

    Vill du sen jobba eller gå på högskola - det ska funka om du är 20 såväl som 30. Alltså, väldigt många som går på högskola har barn!

    Det viktigaste är väl att du litar på att du har stöd från barnets pappa. Kommer han ställa upp, oavsett om ni fortsätter vara tillsammans eller ej? Ni verkar dessutom ha ett fint nätverk av föräldrar och andra.

    Lycka till. Jag tror det går om man vill.

Svar på tråden Ung och gravid