Är jag den enda som fortf är singel efter fyra år sedan separation
Hej,
Jag har lite så där funderingar kring livet som separerad med barn så här fyra år efter separation från barnens far.
Oftast känns livet helt ok med mina barn i lägre skolåldern och jobb och allt som vanligtvis hör livet till i denna fas. Det flyter på liksom. Men trots detta sköljer Ibland en stor våg av tvivel och oro över mitt liv (mig själv) över mig, typ ska jag alltid vara ensam, är jag den enda som är det så här länge? (Är nu snart i mitten av trettio). Jag har heltidsjobb och har nu, efter någon flytt så hittat ett Ok hem till mig och mina barn. Jag har förstås, särskilt två första åren efter sep träffat några män men inget som lett till något seriöst. Jag tänker inte välja någon ?bara för att? ha någon. Utan vill att det ska kännas rätt(hur klyschigt det än låter). Nu de senaste två åren har jag inte över huvudtaget ?letat? så jag kan ju såklart inte förvänta mig att något ske heller.
Just nu är jag inne i en sådan period där jag känner att jag är den enda som är singel så här länge efter en separation och undrar ibland om man är udda. Får ibland kommentarer: hur kan du som är så snygg och har bra jobb inte ha hittat nån ny man. Ibland vet jag inte om det är pga hur de runtomkring ser på det (de verkar ju vara mer bekymrade) el om det är egen oro så att säga. Svårt att förklara men..., Jag vill jättegärna ha en relation men som sagt ska det vara på riktigt och inte vem som helst.
Därför frågar jag er där ute som är eller har vart i liknande situation. Hur känner ni? Är ni / var ni oroliga att förbli singel eller har ni det harmoniskt i stunden och tar det som det kommer?