Ändra sitt liv genom mindset. Varför gör inte alla det?

Tack för din tråd, jag hamnar lätt i ältande av det förflutna just nu och behövde läsa detta! Jag håller med dig om att man själv är sin egen största fiende. Och cellerna lyssnar på ens tankar...det har även Nobel-pristagare insett vid det här laget. Har du några mer tips på hur du jobbar med mindset i vardagen?

Och du tror att det faktum att jag jobbar med mitt mindset påverkar tiden jag har med mina barn? Knappast. Dom får en gladare förälder som orkar mer och som lär barnen att man kan göra vad man vill bara man jobbar för det.

Och vad det gäller csn terminer så har man ju typ 6 år. Plus att man kan plugga halvfart och eller distans. Det beror ju helt på om man ser hinder eller möjligheter.

Nej. Frank i boken jobbade hårt och fick ett bättre liv som _vuxen_ men det var ju så dags då. Han hade ÄNDÅ en pissig barndom. Inget positivt tänkande i världen kunde ändra det.

Nej, om du lyssnar på dig själv så är ju depression inget man bara får. Det är en reaktion som man väljer (enligt dig). När du fick barn valde du att reagera med att bli nedstämd. Varför? Varför mindsettade du inte fram glädje och lycka över att ha fått barn i stället?

Och ännu mer med adhd, det är ju en _beteendestörning_ och du om någon måste väl anse att man väljer sitt beteende. Du må ha haft en dålig uppväxt, men varför valde du att reagera på det genom att bete dig okoncentrerat, ouppmärksamt och hyperaktivt? Varför mindsettade du inte fram ett lugnt, uppmärksamt och koncentrerat beteende i stället?

Man väljer ju själv?

Ja, det vet jag väl? 6 år är knappast obegränsat. Säg att du utbildat dig till t ex arkeolog i 4,5 år, efter examen får du inget jobb inom det, men du mindsettar att inte hänga läpp för det utan återgår till att jobba som vårdbiträde som du gjorde innan studierna. Åren går, inget arkeologjobb och din examen blir gammal och inaktuell. Du trivs inte sim vårdbiträde utan har högre ambitioner och mindsettar dig till en plats på läkarutbildningen på 5,5 år. 1,5 års CSN kvar. Du ser fortfarande inte minsta lilla hinder?

Studier på distans och halvfart brukar inte direkt leda till några prestigefyllda jobb.

I den bästa av världar är det så. Men - jag kan inte välja hur min familj ska reagera. Mina släktingar, mina grannar, resten av världen. Själv har jag kanske inte alls ett val, eftersom jag måste tänka på andra människor och inte bara på mig själv.

Ingen säger att det är lätt men det är bra att ha ett mål. Jag lever med både adhd och depression men det tillåter jag inte att det hindrar mig.

Det är ju det jag försöker säga. Man väljer inte vilka sjukdomar eller diagnoser man får. Man väljer hur man hanterar dom och hanterar situationen. Jag må ha varit mobbad men det har hett mig mer envishet att lyckas i livet med det jag velat. Adhd är inget som jag på något sätt låter definiera mig eller mitt liv. Och depression fick jag efter förlossning men det sökte jag hjälp för. Jag valde att inte låta det hindra det liv jag ville ha och jag använder dom kunskaperna för att hjälpa andra.