• Anonym (Mamma till två plus en)
    Wed 5 Aug 2020 08:28
    3300 visningar
    84 svar
    84
    3300

    "100 spänn på att de gör det för pengarnas skull"

    Hejsan.

    Denna tråd handlar inte skriver jag redan nu om hur det finns familjer som är jourhem, familjehem med fel avsikter eller onda uppsåt. Forskning visar att det funnits och säkert alltid kommer finnas "fel" människor som blir godkända för dessa uppdrag.

    Men i allafall. Vi börjar med mig och min familj och avslutar med ett dilemma jag behöver lite råd kring.

    Jag är gift sedan många år med min man som jag mötte som 16 åring. Vi är idag 32 och 34 år. Bor i en villa med våra två biologiska barn där ena är en rätt nybliven tonåring och den andra börjar mellanstadiet om nästa vecka.

    Utifrån min ålder är det lätt att se att vi fått barn i unga år. Och vi pratade alltid om tre barn. Men studier på universitetet kom i mellan (har 8.5 år på nacken av studier på grund och avancerad nivå).

    Eftersom tiden gick känndes det inte rätt att börja om med en bebis, vi hade kommit in i en ny fas i livet

    Vi kunde snorkla tillsammans utomlands, göra aktiviteter på ett annat sätt än tidigare och, ja men ni som har äldre barn vet. Ju äldre barnen blir desto mer "frihet" får man också som förälder. En promenad på tu man hand, handla i mataffären ensam. Slippa hämta och lämna på fritids osv. Även om det såklart blir tuffare också med, träningsr hit, läxor dit, kompisar, matcher osv osv osv.

    Vi trivdes alltså bra i vårt liv. Men en sak saknades. Vår trea. Eftersom jag själv och maken har en sämre uppväxt och har andra vuxna än våra föräldrar som våra förebilder har vi också en klar bild av vad familjehem innebär. Vi har mött många barn genom åren, alla med olika bakgrund och på nära håll upplevt hur mina "bonusföräldrar" hjälpt dem finna sig själva. Bli hel(are). Fighter med bup, soc och vakna nätter, utbrott, sönderslagna rum, droger, ja allt man kan tänka sig har dessa människor mött. Och givit oss således en stark och stabil grund att stå på inför det beslut vi förra året tog.

    Vi ville bli familjehem. Och fick napp fort. För att korta historien här så har vi nu en tredje liten stjärna som bor med oss. Som förgyller vår vardag, som vi kämpar för varje dag för att ge denne en sådan uppväxt och sådana minnen som barn bör få ta med sig senare i livet. Barnet är i en sådan ålder att hen börjar skolan nu. Vilket gör att vi fortfarande kan göra våra snorklingsresor (tyvärr har vi inte gjort den ännu pga corona men räknar med en Asien resa i mars), de aktiviteter vi gillar. Även om vårt liv är förändrat så är det inte så mycket som förändrats som om vi skulle fått ett spädbarn. Vi är alltså mer än tacksamma för att vi fått chansen att ta hand om detta barn så länge som det krävs, vi är tacksamma för att just X kom till vårt hem. X har lärt oss massor och utvecklat oss alla. Och relationen bio barnen har till denne stjärna är vacker.

    Vi gör alltså detta för att det saknades en pusselbit i vårt liv. För att hjälpa ett barn från det liv vi själva levde en gång. För att vi har kunskap, erfarenhet och god inlyssningsförmåga samt erhåller en god reflektion och analytisk förmåga. För att våra hjärtan är stora...

    Ja detta var det jag fick sitta och förklara gång på gång förra helgen. Vi hade barnvakt för första gången sedan X flyttade hem till oss för 9 månader sedan. En dag och en natt denna sommar ville jag och maken vara ensamma. Sedan klarar vi oss tills nästa sommar eftersom vi kan ta en timmer promenad ibland då de stora barnen passar den yngre. Vi klarar oss på det.

    Men under middagen som är med mina bästa vänner uppkom diskussionen från maken till bästa vänne gång på gång " ni gör det för pengarna, för att kunna resa, ha ungarna i dyra sporter, köpa dyr inredning osv osv osv".

    Och det gör mig så arg och ledsen att behöva försvara sig.

    Vi har rest utomland mellan 1-2 gånger per år sedan barnen var fem år. jag och dottern har ridit i flera år. Hela familjen föredrar kläder med märken, men handlar billigt och begagnat eller i HM butiker med. Detsamma med inredning, åena sidan kan jag köpa en vas för 70 kr på dollar, men å andra sidan en vas från Svenskt tenn för 3000 kr. Vi blandar dyrt med billigt och har alltid gjort.

    När man sedan försöker förklara att NI som våra vänner borde väl veta att denna livsstil är sedan länge. Och med handen på hjärtat, OM du också är familjehem är det vara jag, eller går du också back i princip på att vara familjehem?

    Den där omkostnaden man får täcker bara en liten del av vad ett barn faktiskt kostar per år. Och lönen, ja den får således täcka upp för de kostnader som uppstår.

    Nu vet jag inte riktigt hur jag ska tackla helgens samtal.. jag känner att jag inte kan släppa detta. Som ni märker har jag ju försökt övertala er att jag gör detta av rätt avsikter. Men vad jag än skriver kommer väl alltid någon skriva "eller hur, vad menar du här, la la la".

    Så frågan är, bör jag låta detta vara, eller gå upp på kaffe och prata med dessa, främst bästis make om vår dispyt? Jag vill ju inte att någon har fel bild av oss direkt.

  • Svar på tråden "100 spänn på att de gör det för pengarnas skull"
  • Anonym (Mamma till två plus en) Trådstartaren
    Wed 5 Aug 2020 15:34
    #21
    Anonym (Andreas) skrev 2020-08-05 11:56:41 följande:

    Hade du haft råd att fortsätta göra samma saker om ni valt att få ett biologiskt barn?


    Absolut! Eftersom vi levt såhär sedan jag blev färdig med ena utbildningen för många år sedan. Placeringen är ny! Så ja!
  • Anonym (Mamma till två plus en) Trådstartaren
    Wed 5 Aug 2020 15:44
    #22
    +1
    Anonym (Kvinna) skrev 2020-08-05 12:44:24 följande:

    Det var väldigt mycket tankar du fått efter att en kompis sa en kommentar ev i ett inte helt nyktert tillstånd.


    Nja, satt och diskuterade med mina bonusar eftersom jag själv haft turen att få växa upp med andra än mina egna föräldrar då dessa prioriterade missbruk. Och de berättade att dem och alla deras vänner som de lärt känna som familjehem samtliga upplever samma misstro " att man bara gör det för pengarkas skull". Trist tycker jag. Men vet också att gamla hundar är svåra att få att sitta. Jag har bara svårt för folk som inte har rätt bild av oss. För personen i fråga tycker vi gör ett bra jobb och har fått en fantastisk relation, men kan inte släppa det faktum att man gör det för pengarna.. nåväl.
  • Anonym (Andre­as)
    Wed 5 Aug 2020 15:46
    #23
    +1
    Anonym (Mamma till två plus en) skrev 2020-08-05 15:34:57 följande:

    Absolut! Eftersom vi levt såhär sedan jag blev färdig med ena utbildningen för många år sedan. Placeringen är ny! Så ja!


    Ja då förstår jag inte varför du måste fortsätta argumentera om ekonomin om det är same same oavsett vems barn ni valt att ta hand om? Då ska det inte behövas om ingenting är förändrat.

    Men som andra här påpekar så ändra fokus. Det kanske sticker i ögonen på era vänner att ni väljer att prata om resor, pengasparande etc när ni har ett fosterbarn med en speciell bakgrund där fokus borde ligga på stöd och hjälp och inte nästa familjesemester. Då är det givet att dom drar slutsatser om att ni gör det för pengarna.
  • Anonym (Mamma till två plus en) Trådstartaren
    Wed 5 Aug 2020 15:56
    #24
    +1
    Anonym (.) skrev 2020-08-05 11:33:57 följande:

    Jag pratar nu om mina erfarenheter och mina fördomar.  TS, jag anklagar dig absolut inte men försöker förklara varför du upplever det du gör.

    Jag har/har haft flera bekanta som varit familjehem. Varenda eviga gång så har det handlat om pengar, att de har hittat ett "fiffigt" sätt att finansiera något de egentligen inte har råd med.

    Vanligast har varit att de ville vara hemmafruar och löste det genom att ta lite fosterbarn.

    En annan finansierade sina biobarnas dyra privatutbildningar, någon ett bättre boende. Någon har sett till att fylla på sitt sparande på banken.

    Så skulle vi mötas så skulle jag självklart tro att även du gör det för pengarna. Å andra sidan är jag ordentligt uppfostrad och skulle aldrig i livet ens andas om det. Skulle inte säga något även om du diskuterar varför ni valt att göra som ni gör. Jag menar, det är mina tankar och mina fördomar och man vinner inget på att lägga det i knät på någon annan. Istället, skulle du prata och förklara skulle jag lyssna och ta till mig, kanske skulle jag ändra fördomar, kanske skulle jag inte göra det.


    Absolut och jag förstår ditt resonemang. Det finns olika sorters människor helt enkelt. Men för mig som är väldigt känslotyrd tar det hårt när någon tror fel om oss. Jag arbetat fortfarande, med ett arbete jag älskar. Min man också. Vi bodde i huset innan hen flyttade in. Och har liksom inte ändrat på något vad gäller det ekonomiska.

    Självklart blir det dyrare med en femte person oavsett om det är en middag ute eller två veckor i utlandet. Detta gör att vår "lön" för arvodet dels täcker upp för ett långsiktigt sparande till placering, och en del som heter "resekassa". Den tredje delen går till att betala extra skatt. Och den sista lilla biten, (1500kr, det är det jag har kvar) den försvinner på resekostnader till umgänge, och förlorad arbetsinkomst de dagarna jag behöver vara ledig för dessa träffar. Alternativt utbildningar osv osv.

    Vet inte varför jag försvarar mig. Spelar nog ingen roll vad jag skriver när de flesta redan har sin bild klar. Och jag vill vara säga att jag är ledsen, för de barn som placeras i hem där det inte sker av rätt orsak. Där dessa inte prioriteras jämlikt med de biologiska barnen, där de gång på gång ställs utanför "kärnfamiljen".
  • Anonym (place­rad)
    Wed 5 Aug 2020 16:04
    #25

    Ta inte åt dig alltför mycket av vad som skrivs om du vet med dig om att du gör ett bra jobb, både ekonomiskt och känslomässigt osv. Det är skillnad på familj och familj.

    Jag blev placerad i fosterhem första gången när jag var 6. De gjorde det verkligen bara för pengarna och makten. Jag var där 1 år och fick ingenting jag behövde. När jag började skolan hade jag urvuxna kläder och en plastkasse istället för en skolväska. De behandlade mig inte så bra heller, de pratade knappt med mig utom om de skällde. Lite andra saker kom fram i skolan också som gjorde att skolan larmade soc och jag blev akut placerad i familj nr 2. Familj nr 2 var också mest intresserad av pengar men de såg i alla fall till att jag hade kläder och en skolväska och så. Jag fick vara med i vardagslivet men aldrig på något roligt som kostade pengar. De pratade med mig men de stöttade mig aldrig, ingen tröst eller påhejningar eller så. Jag var där i 1,5 år men jag hade kanske varit kvar längre om de inte hade bestämt att jag skulle hem till min mamma. Mamma klarade av ungefär 1 år och sen fick jag flytta hem till familj 3 och det var det bästa som hänt mig under barndomen. Oj, vilken liten jävel jag var när jag kom dit men de gav mig allt det där jag behövde, både känsolmässigt och ekonomiskt. De behandlade mig som en familjemedlem med samma villkor som sina egna barn och de säger till mig hela tiden även nu som vuxen att de finns där för mig, vilket de absolut gör så det är inte bara tomma ord.

  • Anonym (L)
    Wed 5 Aug 2020 16:08
    #26
    +1

    Okej det provocerar dig när andra kommer med kommentarer om att ni gör det för pengarna. Jag kan förstå det. För det känns väl ungefär som att bli anklagad för något man inte har gjort. Att folk har förutfattade meningar om andra är inget ovanligt. Tänk alla som kommer från ett annat land hur mycket förutfattade meningar har inte folk om invandrare etc.

    Så hur hanterar man då när andra drar alla över en kam. Ska man behöva bevisa sig bättre än andra, hur gör man det? Jag förstår att det är jobbigt att behöva bli bedömd som en i mängden och likställd med alla dem som man själv föraktar. Det är svårt att tugga i sig. Det kanske inte heller är svart eller vitt att antingen tar men in fosterbarn av rätt eller fel anledning. Och kanske det är just personer som har detta svartvita tänkandet inte kan förstå att man kan ta fosterbarn och få ett arvode, att detta borde vara gratis, en uppoffring man gör och endast de som skulle göra det är sant engagerade i barnen. Men skit i folks uppfattniar om vad som kan anses vara det enda rätta sättet att vara en sann fosterförälder. Du gör det ni tycker är mest värt för er att göra för ert fosterbarn och låt det räcka så! Det är som att jämför olika föräldrarskap eller ekonomi eller vad som helst med någon annan. Ni behöver inte vara bästa fosterföräldrarna i världen det räcker att du tycker att du är det och försök att hitta ett sätt att inte behöva få det bekräftat av andra.

  • Anonym
    Wed 5 Aug 2020 16:16
    #27

    Det första jag tänkte var att du kallar dig för mamma även till ert placerade barn...

  • Wed 5 Aug 2020 16:20
    #28
    Anonym (Mamma till två plus en) skrev 2020-08-05 15:56:20 följande:

    Absolut och jag förstår ditt resonemang. Det finns olika sorters människor helt enkelt. Men för mig som är väldigt känslotyrd tar det hårt när någon tror fel om oss. Jag arbetat fortfarande, med ett arbete jag älskar. Min man också. Vi bodde i huset innan hen flyttade in. Och har liksom inte ändrat på något vad gäller det ekonomiska.

    Självklart blir det dyrare med en femte person oavsett om det är en middag ute eller två veckor i utlandet. Detta gör att vår "lön" för arvodet dels täcker upp för ett långsiktigt sparande till placering, och en del som heter "resekassa". Den tredje delen går till att betala extra skatt. Och den sista lilla biten, (1500kr, det är det jag har kvar) den försvinner på resekostnader till umgänge, och förlorad arbetsinkomst de dagarna jag behöver vara ledig för dessa träffar. Alternativt utbildningar osv osv.

    Vet inte varför jag försvarar mig. Spelar nog ingen roll vad jag skriver när de flesta redan har sin bild klar. Och jag vill vara säga att jag är ledsen, för de barn som placeras i hem där det inte sker av rätt orsak. Där dessa inte prioriteras jämlikt med de biologiska barnen, där de gång på gång ställs utanför "kärnfamiljen".


    Argumenterar du med dina vänner på samma sätt som du gör med oss här genom att dra långa utlägg om hur er ekonomi och utgifter ser ut? I så fall är det ju därför du inte blir trodd.

    Om pengar inte är det primära så sluta berätta om just er ekonomi och hur barnen ska få sitt. Varför är det viktigt att stapla upp era utgifter och vart pengarna går inför oss och era vänner?
  • Akidok­i
    Wed 5 Aug 2020 16:24
    #29
    -1

    För att ha en avancerad utbildning i ryggsäcken skriver du illa TS.

    I skrift tolkar jag dig som tonåring/ung vuxen, både grammatiskt och uttrycksmässigt.

  • Anonym (fri)
    Wed 5 Aug 2020 16:31
    #30

    Man kan ju ställa frågan såhär, att om ni bara hade fått motsvarande barnbidraget för det placerade barnet, hade ni fortfarande tyckt det vore självklart att vara familjehem då? Ni har ju uppenbarligen råd med det även utan inkomsten från kommunen.

Svar på tråden "100 spänn på att de gör det för pengarnas skull"