50 år och ensam och okysst

Varför skulle jag känna en attraktion för någon som är sexuellt erfaren? Jag blir inte attraherad av en man pågrund av hur mycket sex han haft innan mig. Det är helt ointressant. Jag blir attraherad av en bra och fin personlighet, vissa personligheter stannar vid vänskap andra blir mer.

Det är kanske något som växer fram med vissa?

Vem fan bryr sig?

Kärlek är överskattat. 

Var har jag påstått att det är sexuell erfarenhet som är sexigt?
Du rabblade upp kompisegenskaper som tillräckligt och då undrar jag vad är det som får dig att känna sexuell attraktion för kompisegenskaper?

Nina jag är med dig helt. Det finns en tydlig distinktion mellan partner och kompis och jag kan inte tänka mig annat än att det gäller för en väldigt stor majoritet av kvinnorna.

Mina svar vara på (k)s inlägg om att en man som varken haft sex eller blivit kyss överhuvudtaget inte skulle va intressant för nån. Jag rabblade upp egenskaper som är viktigare än att han blivit kysst.

Uppenbarligen har det du gjort hittills inte fungerat så vad sägs om att ändra beteende?

Du verkar se dig som ett offer utan kontroll över det som sker men den enda som kan förändra situationen är du.

Det krävs en hel del för alla att träffa någon. Jag har alltid haft svårt för det sociala och var mobbad som barn men jag tog itu med mitt eget beteende och kom över min blygsel och osäkerhet. Lättare sagt än gjort kanske någon skriver nu men det var f-n i mig inte lätt. Fast det är det enda val man har. Numera är jag social och har haft flera relationer även om jag inte har hittat rätt än.

Någon kommer säkert också kommentera att det är mycket lättare för kvinnor. Att få ligga ja, men att hitta någon man funkar med är inte lika lätt. Sedan tror jag inte att många män förstår hur mycket tid de flesta kvinnor lägger ned på sitt yttre med allt ifrån träning, dieter, färga/slinga håret, skönhetsprodukter, vaxa, plocka, peela, fila, måla naglar, shoppa kläder och make up i alla dess former.

En partner landar inte bara i ens knä. Man måste jobba mycket med både sitt inre och yttre. Du måste fråga dig själv. brutalt och ärligt, vad du tror att det beror på att just du inte har träffat någon.

Och skippa självömkan. Det kanske låter hårt med det har aldrig hjälpt någon utan är snarare ett hinder för utveckling.

Då MÅSTE du flytta.

Singelresor har jag åkt massor på. Jag har dansat mycket bugg också. Inte så ofta nu längre dock.

Har provat på jobbet, krogen, dans, resor, nätet. Under studenttiden också förstås då det begav sig. Alla har tackat nej, oftast artigt men ibland mindre artigt.

Ibland har jag trott att några kvinnor varit intresserade så uppenbarligen är jag inte expert på att läsa av intresse, eller ens folk i allmänhet.

Jobbar på en statlig myndighet i en mindre stad. Bor i en tvåa, bostadsrätt.

Som jag skrev är jag blyg och osäker så socialt funkar det inte så jättebra.

Jag har haft några kvinnliga vänner men ofta har jag fått känslor för dem efter en tid och då spricker vänskapen också.