Barns reaktioner på alkohol

Min erfarenhet också som barn. Jag har aldrig upplevt att mina föräldrar varit berusade.

Har även frågat sonen. Han säger samma sak.

Vi är som ni, måttliga med alkohol, men inte alkoholfritt.

Det beror också på om man kan bete sig normalt trots lite alkohol, kanske lite gladare och lite annorlunda, men bra. Eller om man blir konstig. Dotterns pojkväns familj verkar inte riktigt kunna hantera sitt spritintag åtminstone.

Jag tror att de barn som reagerar på vuxna som bara druckit något enstaka glas, är de som även har erfarenhet av vuxna som blivit stupfulla. Alltså att de lärt sig förknippa det där första glaset vin med att det bara är början, och att det blir mycket värre sen. 

Medan de barn som aldrig behövt umgås med riktigt berusade personer inte heller förknippar 1-2 glas vin med något obehagligt eftersom de är vana vid att det stannar där. Kanske att de vuxna en stund pratar lite högre och skrattar lite mer, men att de sen blir som vanligt ganska snabbt igen. 

För några år sen åkte vi in och såg på fyrverkerierna i stan på nyår. Då såg barnen för första gången riktigt fulla människor. De var helt mållösa och då trillade poletten ner hos barnen varför man inte får dricka alkohol och köra bil.

Det var ju vana vid frågeställningen - vem kör - när vi varit på middag hos vänner men aldrig fattat vad det skulle spela för roll. Nu blev det med ens väldigt tydligt och barnen hade en hel del frågor om alkohol på vägen hem. 

Insåg att de varit väldigt skyddade från fulla människor under sin uppväxt. Jag växte själv upp i ett miljonprogram där vi retade A-lagarna och sprang från blottarna men mina barn hade aldrig sett någon med mer än 2 glas vin innanför västen tidigare.

Jag har många minnen av att mina föräldrar blev lite lätt berusade och fnittriga vid fredagsmiddagen, men bara ett minne av att jag blivit rädd. Det var när jag var ca 13 år och min farmor just avlidit. När vi kom hem från begravningen gick min pappa upp i sovrummet för att vila ett par timmar, och min mamma åkte till jobbet. Det jag inte visste var att pappa inte lyckades somna utan istället satte sig i tv-rummet på övervåningen med en flaska vin för att försöka koppla av (att dricka ensam är inget han någonsin gör i normala fall).

Efter ett par timmar kom pappa ned och var helt personlighetsförändrad: glad och skämtsam och sa en massa som han i normala fall inte skulle säga. Jag trodde att han fått en stroke eller någon psykisk sjukdom och visste inte vad jag skulle göra, och gömde mig till slut i garderoben och ringde min mamma och storgrät. När jag beskrev hans beteende förstod hon på en gång att han druckit och kunde lugna mig.

Hade jag sett honom dricka vinet är jag ganska säker på att jag bara tyckt att det var skönt att pappa blev lite gladare, det var det faktum att jag inte kunde förstå vad det var för fel på honom som var det otäcka.

Jag tror att det är bra att visa barnen båda sidorna av alkohol så de inte luras tro att det är en alltigenom positiv sak, utan att de ser att man måste dricka med måtta, så det är bra om de ser sina föräldrar föregå med gott exempel men att man också visar dem de där a-lagarna eller artiklar om alkoholister osv, inte bara texter utan det måste vara med riktiga människor på bild så det blir på riktigt, eller gärna någon dokumentär där man visar hur sådana har det.

Vet inte riktigt vilka dessa alla du pratar om är. Det är extremt få människor som tror att barn far illa av att skötsamma vuxna nån gång då och då tar ett glas vin till maten.

Samma här.

Dricker sällan, någon enstaka gång något glas vin efter barnet somnat. Annars på fest och haft barnvakt. Det slog mig att min sjuåring inte vet vad alkohol är. Hur förklarar man det ? Han hörde ordet full och trodde det var en synonym till lat.

Har du läst på dessa sidorna runt Jul/Midsommar/Påsk och Nyår?
Proppfullt med trådar som säger att om man firar högtider med barnen ska det vara nolltolerans annars är man dålig förälder och alkoholist.

Mina föräldrar var ganska så unga när dom fick mig. På det en väldigt stor umgängeskrets som träffades och firade midsommar, hade kräftskivor osv. Jag reagerade aldrig negativt på fulla vuxna. Det var inget jag reflekterade över. Jag tyckte bara att det var mysigt vid dessa tillfällen, jag fick vara uppe hur sent jag ville och leka med kompisar, vi fick godis och glass. Jag upplevde aldrig något obehagligt trots att dom vuxna drack och sjöng snapsvisor. 

Det är dom som är alkoholist familjer som är så svart och vitt.vi andra vet bättre!

Låt mig säga en radikal grej: det går utmärkt att dricka, och t.o.m. rätt mycket, utan att svina.

Hur förklarar man kaffe för en sjuåring?

Fast ändå...en SJUåring som inte vet vad alkohol är?

Hur?

Kaffe är en sorts dryck, alkohol är mer än så. Men hur ska en sjuåring kunna veta om man aldrig pratat om alkohol? Vi såg nyligen på Emil i Lönneberga där där Emil åt jästa körsbär och blev full (och han tror full betyder lat) Försökte litegrann att förklara men jag tror inte han förstod.

Fast det handlar ju om att man aldrig kan veta hur mycket skada varje enskilt barn tar av alkohol påverkade föräldrar, DÄRFÖR ska man inte dricka kring barn.

Bara för att en mindre procent inte alls tyckt det varit jobbigt, obehagligt you name it så ska man inte dricka kring små barn.

Jag har blivit uppvuxen både med dyng fylla och lugnare middagar där föräldrarna bara blivit berusade men det har lixom inte spelat någon roll om det blivit bråk eller om det varit super lugnt och dom bara skojat och skrattat, det var alltid fullständigt vidrigt i mina ögon, och för att inte tala om dagen efter! det upplevde jag nästan som värre, bakis dagar inte bara för dom vuxna utan för hela familjen.

Ja, barn är olika, och vuxna är olika och olika hanterar alkohol olika. Och jag säger ävl som jag brukar säga när frågan är uppe runt högtiderna här på forumet: Det är inte julafton som är värst, det är de andra 364 dagarna på året.

Många alkoholister skräper till sig på högtiderna, för att de ofta (inte alltid och inte alla) har andra ögon på sig. Även om de blir fulla ändå. Det är min personliga erfarenhet och det är erfarenheten från många jag kommit i kontakt med som har liknande uppväxt. Det är inte julafton, födelsedagsfesten, kräftskivan osv som är de jobbigaste dagarna. De dagarna kan man till och med förbereda sig mentalt och kanske även hitta strategier för (kanske sova hos mormor?), det är torsdagen den 10 april (random) som är värst, när man går hem från skolan och inte vet vad som kommer möta en hemma. Är föräldern askalas idag? Rummlar runt och "fixar"? Ligger på soffan och lallar? Snarkar? Utslagen på golvet i sina egna spyor med en vodkaflaska i näven? Smålullig och petar naveln med en öl/ett glas vin och ser på något onödigt på tv? Kommer föräldern vara nykter och i alla fall lagom normal? Rent av steker köttbullar (för visst lever man som barn ändå på hoppet, gud nåde)? Bara det inte är ärtsoppa 

Ja, min pappa var alkoholist. Ganska grav sådan. Jag hade väl aldrig sett honom nykter egentligen (kanske, på min mammas begravning, men jag tvivlar på att han var spik nykter. Tydligen talbar åtminstone), men aldrig att jag varit RÄDD för honom. Uppgiven, äcklad, förbannad, absolut. Inte rädd. Min mamma har jag blivit rädd för en gång när hon var onykter. Jag var väl kanske 9 då. Hon hade varit onykter många gånger före, skillnaden var att hon gick nykter och kom hem onykter och jag hade inte varit "med" på utvecklingen eller vad jag ska kalla det. Hon var inte full, btw, bara lite salongsberusad och det hade jag egentligen, som sagt, sett henne som förr.

Hittade detta https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/v/vad-ska-du-dricka-nar-du-blir-stor-barns-roster-om-alkohol-och-vuxnas-drickande-film-/

Blev faktiskt chockad att så små barn känner till så mycket om alkohol. Jämfört med mitt barn som inte känner till något alls.