• Anonym (Berät­ta)
    Sat 15 Aug 2020 22:41
    1390 visningar
    14 svar
    14
    1390

    Oplanerade barn och släkt

    Hej!

    Om ni är tillsammans med någon blir gravid gör slut under graviditeten och er partner avsäger sig allt hur gör man då med släkt och syskon på pappans sida? Ska man då berätta /fråga om de vill vara delaktiga? Eller ska man tiga för alltid? Vad hade ni velat? Hade ni velat veta eller ej? Hur berättar man isådanafall?

  • Svar på tråden Oplanerade barn och släkt
  • Anonym (Kärri­ng mot strömm­en)
    Sat 15 Aug 2020 22:53
    #1

    Det gör du ju som du vill! Om du har en god relation med de personerna tycker jag det är självklart att informera. Även om man kanske inte ens känner dem. Det är bara om man har en dålig relation till dem som jag nog inte skulle säga något, för det handlar inte om deras rätt att träffa barnet, utan om barnets rätt till sin hela familj, även om pappan är ett svin.

  • Anonym (ooo)
    Sun 16 Aug 2020 09:28
    #2
    Anonym (Berätta) skrev 2020-08-15 22:41:01 följande:

    Hej!

    Om ni är tillsammans med någon blir gravid gör slut under graviditeten och er partner avsäger sig allt hur gör man då med släkt och syskon på pappans sida? Ska man då berätta /fråga om de vill vara delaktiga? Eller ska man tiga för alltid? Vad hade ni velat? Hade ni velat veta eller ej? Hur berättar man isådanafall?


    Jag tror man får ta sådant successivt sen (om man vill).
    Jag kan tänka mig att ett barn gärna vill ha en farmor och farfar, tex, även om pappan inte vill vara delaktig, men jäkta inte. Först får barnet födas och man får se hur allting blir. Kanske berättar pappan själv för sin släkt och kanske att det är de själva som söker kontakt, så får man ta det därifrån.

    Gör de inte det, får man själv fundera över vad som är bäst ur ett barns perspektiv. 
  • Anonym (Berät­ta) Trådstartaren
    Sun 16 Aug 2020 15:57
    #3

    Barnet finns redan och är snart 2 år ????

  • Anonym (Drott­ning Holm)
    Sun 16 Aug 2020 16:06
    #4
    Anonym (Berätta) skrev 2020-08-16 15:57:15 följande:

    Barnet finns redan och är snart 2 år ????


    Då tycker jag du ska tiga, tror inte det kan komma något gott ur detta.

    Är han pappa på pappet? Har han kontakt med barnet?

    Pappan har gjort valet åt sin familj och då är skuldens hans om det kommer fram.

    Gå vidare med ditt och ditt barns liv tills barnet själv ställer frågan om pappan och hans familj.
  • Anonym (lölö)
    Sun 16 Aug 2020 16:23
    #5
    +1

    Jag hade informerat farmor och farfar och därefter hade det blivit deras beslut om de velat ha vidare kontakt.

    Man kan till exempel informera genom att skicka en bild på barnet och ett kort brev där man meddelar att barnet föddes 20xx och heter "NN".

    Detta är dock inte att rekommendera om farmor och farfar verkar lite konstiga eller har något att göra med kriminalitet eller annat skit. Då hade jag lagt ner.

  • Sun 16 Aug 2020 17:11
    #6
    +1

    Tänker att barnet har rätt till sin släkt. 

    Tänker också att barnet troligen kommer bli nyfiken på sin pappa och hans släkt när det blir större. Om barnet då tar kontakt med farföräldrarna och det visar sig att de r jättefina människor som verkligen velat ha kontakt, så kan det skada barnets relation till mamman ordentligt. Om barnet tänker att mamman hindrat en kontakt med släkten... 

    Informera på ett enkelt sätt och låt släkten avgöra om de vill ha kontakt. Om de inte vill ha kontakt så vill de inte, men om de vill (och är vettiga) har barnet den rättigheten. 

  • Anonym (morsa­n på kviste­n)
    Sun 16 Aug 2020 17:20
    #7

    Jag sitter i samma sits. Pappan till mitt barn ångrade sig mitt i graviditeten och vill inte ha nåt att göra med barnet. Har ibland funderat på att kontakta farföräldrarna (skilda och bor i ett annat land) för att fråga om de önskar kontakt med sitt barnbarn men har inte gjort det. Vill inte trassla till saker ännu mer. Vill de ha kontakt med barnet så får de lösa det.

    Följer tråden för är också lite rådvill.

  • Anonym (Julie­t)
    Sun 16 Aug 2020 17:20
    #8

    Om det var jag skulle jag ju se till att pappan även blir pappa på papperet, betalar underhåll och allt det. Om jag hade något hum om hur hans föräldrar och släkt var och tyckte att de verkade trevliga människor skulle jag absolut ta kontakt med dem och se om de ville ha en relation med barnet. Jag skulle personligen inte lägga det ansvaret på pappan. Det är ju positivt för barnet att ha ett kontaktnät med släkt och får hen en fin relation med farföräldrarna är det ju bara bra.

  • Anonym (Berät­ta) Trådstartaren
    Mon 17 Aug 2020 17:23
    #9

    Nej ingen kontakt alls!

  • AnnaZL
    Mon 17 Aug 2020 17:39
    #10
    +1

    Om det hemska skulle hända att min son blev pappa och inte ville ha någon som helst kontakt med barnet, skulle det inte ha någon inverkan på mina känslor för barnet och jag skulle absolut vilja vara i barnets liv. Antagligen skulle jag också tycka väldigt synd om mamman och vilja underlätta så mycket som möjligt för henne. Det är bra för barn att ha ett stort nätverk med vuxna och släkt som bryr sig om dem.


    Förslaget du fick att skicka bild, namn och födelsedatum är utmärkt, tillsammans med dina kontaktuppgifter.

  • AnnaZL
    Mon 17 Aug 2020 17:40
    #11

    (naturligtvis förutsätter kontakt att du inte VET att farföräldrarna har missbruksproblem, är våldsamma, kriminella eller liknande)

  • Anonym (Nej)
    Mon 17 Aug 2020 17:44
    #12
    Anonym (Juliet) skrev 2020-08-16 17:20:55 följande:

    Om det var jag skulle jag ju se till att pappan även blir pappa på papperet, betalar underhåll och allt det. Om jag hade något hum om hur hans föräldrar och släkt var och tyckte att de verkade trevliga människor skulle jag absolut ta kontakt med dem och se om de ville ha en relation med barnet. Jag skulle personligen inte lägga det ansvaret på pappan. Det är ju positivt för barnet att ha ett kontaktnät med släkt och får hen en fin relation med farföräldrarna är det ju bara bra.


    Jag håller inte med. Har pappan vägrat ha med barnet att göra så har han också avsagt sig allt som har med barnet att göra i mina ögon. Blir han pappa på pappret så innebär det att han har rätt till gemensam vårdnad=han kan kräva att barnet bor hos honom vv, vägra ts att åka på utlandssemester med barnet, vägra skriva på papper som gäller barnet eller om ts vill flytta till annan ort och liknande.
  • qvist
    Fri 18 Dec 2020 16:37
    #13
    Anonym (Nej) skrev 2020-08-17 17:44:39 följande:
    Jag håller inte med. Har pappan vägrat ha med barnet att göra så har han också avsagt sig allt som har med barnet att göra i mina ögon. Blir han pappa på pappret så innebär det att han har rätt till gemensam vårdnad=han kan kräva att barnet bor hos honom vv, vägra ts att åka på utlandssemester med barnet, vägra skriva på papper som gäller barnet eller om ts vill flytta till annan ort och liknande.
    Man får inte gemensam vårdnad utan vidare. Om pappan inte har varit en del av barnets liv sedan det föddes för två år sedan, så skall han betala underhåll men bör i övrigt låta bli att blanda sig i. Det är inte alls säkert att en domstol skulle tilldöma honom del i vårdnaden.
  • Anonym (Julie­t)
    Fri 18 Dec 2020 17:38
    #14
    +1
    Anonym (Nej) skrev 2020-08-17 17:44:39 följande:
    Jag håller inte med. Har pappan vägrat ha med barnet att göra så har han också avsagt sig allt som har med barnet att göra i mina ögon. Blir han pappa på pappret så innebär det att han har rätt till gemensam vårdnad=han kan kräva att barnet bor hos honom vv, vägra ts att åka på utlandssemester med barnet, vägra skriva på papper som gäller barnet eller om ts vill flytta till annan ort och liknande.
    Fast det är ju lite det man går med på när man väljer att skaffa barn med någon? Att han har rätt att vara lika mycket förälder som en själv. Samt att den andre personen alltid kommer att vara en del av ens liv på ett eller annat sätt i och med att man har barn ihop. Det måste ju TS ha vetat från start? Att då inte vilja involvera hans släkt för att han kanske kommer vilja ha gemensam vårdnad och kanske kommer förstöra hennes eventuella semesterplaner är ju bara barnsligt.  

    Även om han har varit en pissig förälder hittills måste man ju kunna samarbeta och mötas på mitten om han faktiskt visar ett intresse att bättra sig, eller såklart om hans föräldrar eller släkt vill vara en del av barnets liv. Sen kommer ju såklart barnet inte behöva hoppa runt med varannan vecka direkt pappan får för sig att han vill det om de aldrig har träffats eller umgåtts. 

    Att även bli pappa på papperet är ju dessutom främst för barnets skull. Barnet har rätt att bli försörjd av båda sina föräldrar samt ärva dem när de dör. Pappan ska inte kunna slingra sig från sina skyldigheter bara för att han "avsagt sig dem". Vad betyder ens det..?
Svar på tråden Oplanerade barn och släkt