• Mon 31 Aug 2020 10:22
    2329 visningar
    9 svar
    9
    2329

    Vab-ångest i coronatider

    Hej på er!

    Vet inte riktigt syftet med tråden men mår piss. Kom tillbaka till jobbet efter semestern. Jobbar hel vecka. Andra veckan ringer fsk o säger att mitt barn på 2 år är snorig. Jahaopp, hämta o vabba 2 dagar, pappan vabbade sedan resten av vecka. Denna vecka börjar med att jag vabbar o jag mår skit.

    Känns som jag sätter mina kollegor i skiten. Jobbar som kock, svårt att få in vikarier för min chef. O jag är ju anställd "bara", så vet att det inte är mitt fel.

    Men känner skuld o idag på morgonen messar min chef mig om att jag har gjort vissa saker fel i förberedelserna i fredags. Då känns det som en kniv i magen, o jag började nästan gråta men höll det inne för mitt barns skull. Skrev att jag bad om ursäkt o att jag ska kolla på det på onsdag igen när jag är tillbaka, chefen skriver att det inte är någon fara. Men känns ändå som att hen skrev det för o typ få mig o må dåligt... Känslig. Jag vet. Men så jobbigt, jag har haft problem med ångest i mitt liv, detta är så jobbigt. Hur ska man tänka? Restriktionerna är ju såhär nu med fsk, de får inte alls ha symtom. O jag skulle heller inte lämna ett snorigt barn oavsett. Men känns som jag gör fel o jag vill bara gå under jorden. Nu sover lillen o jah ältar... Någon som kan komma med kloka ord eller igenkänning? :(

  • Svar på tråden Vab-ångest i coronatider
  • Mon 31 Aug 2020 10:53
    #1

    Precis som du säger KAN du inte göra något åt det. Att ha ångest över ett prepp-misstag är inte heller så sunt, men det enda man kan gör i efterhand är att inte göra om misstaget.

    För att ge lite perspektiv så har min arbetsplats regeln att man ska vara hemma symtomfri 72 h efter att man själv varit sjuk, om däremot någon i hushållet varit sjuk så ska man vara hemma i karantän 7 dagar, detta även om familjemedlemmen själv är tillbaka på jobb/förskola/skola.

    Jag möttes i morse av att min chef, min seniora kollega och ytterligare en kollega har snoriga barn och nu måste vara hemma hela veckan. Jag reflekterar inte ens över att de på något sätt skulle vara ansvariga för att jag nu sitter i en gödselbrunn. På grannavdelningen är ytterligare 3 personer hemma, så vi måste också försöka täcka upp för dem. Men ingenstans är detta våra hemmavarande kollegors fel eller huvudvärk. Cheferna får omfördela och leda arbetet, måste saker ställas in så måste de.


    Vid god typografi ska horungar inte förekomma.
  • Mon 31 Aug 2020 11:13
    #2
    riboflavin skrev 2020-08-31 10:53:43 följande:

    Precis som du säger KAN du inte göra något åt det. Att ha ångest över ett prepp-misstag är inte heller så sunt, men det enda man kan gör i efterhand är att inte göra om misstaget.

    För att ge lite perspektiv så har min arbetsplats regeln att man ska vara hemma symtomfri 72 h efter att man själv varit sjuk, om däremot någon i hushållet varit sjuk så ska man vara hemma i karantän 7 dagar, detta även om familjemedlemmen själv är tillbaka på jobb/förskola/skola.

    Jag möttes i morse av att min chef, min seniora kollega och ytterligare en kollega har snoriga barn och nu måste vara hemma hela veckan. Jag reflekterar inte ens över att de på något sätt skulle vara ansvariga för att jag nu sitter i en gödselbrunn. På grannavdelningen är ytterligare 3 personer hemma, så vi måste också försöka täcka upp för dem. Men ingenstans är detta våra hemmavarande kollegors fel eller huvudvärk. Cheferna får omfördela och leda arbetet, måste saker ställas in så måste de.


    Tack för ditt raka o logiska svar. Ibland känns det bara så piss för jag är den enda med riktigt små barn. En annan kollega har en partner som inte jobbar så hen vabbar ju alltid om deras barn är sjuka. Så blir så tydligt att jag är borta så mycket. Har sovit piss inatt så är nog extra känslig. Men min chef fick mig även att känna - Jaha.. Jag har gjort fel. Vad ska jag göra åt det när jag är hemma? På något sätt kändes det som hen blir typ sur på mig pga vab så hen ska ge mig skit. Jaja, jag ska försöka sluta älta. Blir bara så trött på oförstående människor. Behöver lite perspektiv bara.. Tack.
  • Mon 31 Aug 2020 12:12
    #3

    Fast... det är ju inte ditt fel att barnet blir sjukt... så släpp tanken på att du på nåt sätt har ansvar för vad som händer och sätter dina kollegor i skiten. Jag tror de flesta är medvetna om den speciella situation som råder nu i landet.

    Be din chef att ta upp saker öga mot öga istället för via sms, eftersom det lätt kan missförstås.

  • Mon 31 Aug 2020 12:46
    #4
    Mortiscia80 skrev 2020-08-31 12:12:21 följande:

    Fast... det är ju inte ditt fel att barnet blir sjukt... så släpp tanken på att du på nåt sätt har ansvar för vad som händer och sätter dina kollegor i skiten. Jag tror de flesta är medvetna om den speciella situation som råder nu i landet.

    Be din chef att ta upp saker öga mot öga istället för via sms, eftersom det lätt kan missförstås.


    Tack behöver höra det från folk jag inte känner... Känns så orättvist att jag ska få sms från chef när jag inte är på plats. Det är ju stressande och onödigt?
  • Mon 31 Aug 2020 12:51
    #5
    Sofiiakarin skrev 2020-08-31 12:46:01 följande:
    Tack behöver höra det från folk jag inte känner... Känns så orättvist att jag ska få sms från chef när jag inte är på plats. Det är ju stressande och onödigt?
    Nu beror det lite på vad man har för slags jobb men om du vabbar (och alltid om du är sjuk!) så kan du för din egen sinnesro låta bli att läsa sms under tiden. Jag brukar resonera som så att om det är viktigt eller akut så ringer de istället.
  • Mon 31 Aug 2020 14:08
    #6
    Mortiscia80 skrev 2020-08-31 12:51:48 följande:

    Nu beror det lite på vad man har för slags jobb men om du vabbar (och alltid om du är sjuk!) så kan du för din egen sinnesro låta bli att läsa sms under tiden. Jag brukar resonera som så att om det är viktigt eller akut så ringer de istället.


    Sant. Har svårt o stänga av. Ställer alltid upp för dem. Förra veckan när jag vabbade en dag kom jag in på em o gjorde lite datajobb (1h) som ingen av dem kan (jobbar som kock) o inte ett tack för det.. Så känner att jag borde inte få skit när jag vabbar när jag alltid ställer upp utan frågor.
  • Tue 1 Sep 2020 17:48
    #7
    Sofiiakarin skrev 2020-08-31 14:08:52 följande:
    Sant. Har svårt o stänga av. Ställer alltid upp för dem. Förra veckan när jag vabbade en dag kom jag in på em o gjorde lite datajobb (1h) som ingen av dem kan (jobbar som kock) o inte ett tack för det.. Så känner att jag borde inte få skit när jag vabbar när jag alltid ställer upp utan frågor.
    Ja kock är ju ett speciellt yrke så jag hoppas det verkligen var något riktigt viktigt. Å andra sidan så måste de ju räkna med att du själv kan bli sjuk, vem ringer de då? Jaja, det var ju bara en gång men tänk efter nästa gång. Du kan ju alltid skylla på att ingen kan ta hand om barnet om du känner att du ändå inte får någon uppskattning. 
  • Tue 1 Sep 2020 18:21
    #8
    Sofiiakarin skrev 2020-08-31 11:13:52 följande:

    Tack för ditt raka o logiska svar. Ibland känns det bara så piss för jag är den enda med riktigt små barn. En annan kollega har en partner som inte jobbar så hen vabbar ju alltid om deras barn är sjuka. Så blir så tydligt att jag är borta så mycket. Har sovit piss inatt så är nog extra känslig. Men min chef fick mig även att känna - Jaha.. Jag har gjort fel. Vad ska jag göra åt det när jag är hemma? På något sätt kändes det som hen blir typ sur på mig pga vab så hen ska ge mig skit. Jaja, jag ska försöka sluta älta. Blir bara så trött på oförstående människor. Behöver lite perspektiv bara.. Tack.


    Så lite så. Dagen fortsatte med att ytterligare 2 kollegor kom med samma besked. Totalt på avdelningen är nu 13 av 32 hemma med sjuka barn, och borta minst en vecka. Vi andra tuffar på och absolut ingen tänker något illa om de som måste sitta hemma.
    Vid god typografi ska horungar inte förekomma.
  • Tue 1 Sep 2020 18:39
    #9

    Ja usch ja... Som förälder tycker jag nästan alltid man har dåligt samvete. Antingen för barn eller för jobbet. Eller nåt annat.

    Så igenkänning här. Som du redan vet har du all rätt i världen att vabba och det är upp till arbetsgivaren att lösa. Dessutom delar ni ju på vabben och du kan ju troligen inte jobba hemifrån så det är som det är. Speciell situation för alla nu dessutom.

Svar på tråden Vab-ångest i coronatider