• Anonym (Sorgs­en)
    Wed 2 Sep 2020 15:29
    451 visningar
    7 svar
    7
    451

    Vi fick missfall för 3e gången. Nu sörjer vi olika och det tär!

    Vi fick vårat 3e missfall för 3 veckor sedan i vecka 7. Det har varit en lång process som inte är slut ännu. Först en skrapning där massor av rester blev kvar, sedan en Cytotec omgång som totalt misslyckades då inget kom ut, sedan skrapning igen dagen efter tabletterna. Jag har inte fått sörja ordentligt känner jag då det här aldrig tar slut. Känner en otrolig skuldkänsla till våra missfall och en sorg utan dess like. Min man visar knappt känslot ellet pratar knappt om senaste missfallet så jag känner mig ensam i min sorg. Han har gått vidare får jag känslan av, men jag står på samma ställe och kommer inte härifrån! Min man tror jag tappat känslorna för honom bara för att jag är ledsen och sörjer och inte vill göra så mycket. Jag känner mig pressad att gå vidare och inte få vara ledsen mer, att det är en skit sak ungefär.

    Hur hanterar man sorg efter missfall som par? Accepterar att vi sörjer olika, men han har svårt att acceptera att jag mår såhär just nu i min sorg och jag känner mig stressad. :(

  • Svar på tråden Vi fick missfall för 3e gången. Nu sörjer vi olika och det tär!
  • Anonym (ooo)
    Wed 2 Sep 2020 15:38
    #1

    ni behöver nog hjälp utifrån, eller så behöver i alla fall du någon att prata med. Han sörjer säkerligen men han kanske inte orkar göra det på ditt sätt?

  • Anonym (Sorgs­en) Trådstartaren
    Wed 2 Sep 2020 15:51
    #2
    Anonym (ooo) skrev 2020-09-02 15:38:08 följande:

    ni behöver nog hjälp utifrån, eller så behöver i alla fall du någon att prata med. Han sörjer säkerligen men han kanske inte orkar göra det på ditt sätt?


    Jag går hos kurator och frågade om han ville gå med mig dit nästa gång, vilket gan ville. Men jag känner att han stressar mig att komma vidare i den här sorgen. Att jag inte visar så mycket kärlek till honom just nu har att göra med min sorg känner jag. å
  • Anonym (seeyo­u)
    Wed 2 Sep 2020 17:28
    #3
    Anonym (Sorgsen) skrev 2020-09-02 15:51:22 följande:
    Jag går hos kurator och frågade om han ville gå med mig dit nästa gång, vilket gan ville. Men jag känner att han stressar mig att komma vidare i den här sorgen. Att jag inte visar så mycket kärlek till honom just nu har att göra med min sorg känner jag. å
    Du kan och ska inte skynda på dina känslor och inte stänga av heller.

    Som du skriver, ni sörjer olika och han ska respektera din sorg och i nuläget inte kräva något av dig eller stressa dig vidare.
    Om du förklarat att det är pga din sorg du behöver dra dig undan och inte kan visa så mycket för honom borde han förstå det och låta dig ta din tid. Annars ser han inte dig utan utgår endast från sig själv; han är klar med det så varför kan inte du också gå vidare? 

    Om han fortsätter pressa dig i denna situation sätter han er relation på spel genom att inte respektera dina känslor och att du behöver den tid det tar för dig. 
  • Anonym (Sorgs­en) Trådstartaren
    Wed 2 Sep 2020 17:58
    #4
    Anonym (seeyou) skrev 2020-09-02 17:28:40 följande:

    Du kan och ska inte skynda på dina känslor och inte stänga av heller.

    Som du skriver, ni sörjer olika och han ska respektera din sorg och i nuläget inte kräva något av dig eller stressa dig vidare.

    Om du förklarat att det är pga din sorg du behöver dra dig undan och inte kan visa så mycket för honom borde han förstå det och låta dig ta din tid. Annars ser han inte dig utan utgår endast från sig själv; han är klar med det så varför kan inte du också gå vidare? 

    Om han fortsätter pressa dig i denna situation sätter han er relation på spel genom att inte respektera dina känslor och att du behöver den tid det tar för dig. 


    Ja jag har sagt som jag tänker och känner och det är ok att vi sörjer olika. Han måste hålla ihop så han orkar med jobbet och dels hushållet nu när jag inte förmår att göra så mycket som jag brukar. Skulle tycka det var skönt om han släppte fram sina känslor ibland. Att han grät eller i alla fall pratade om saken, och inte bara om vardagssaker. Jag har inga vänner eller familj jag känner att jag kan dela det här med, så min man är den enda jag kan förlita mig på i krissituationer som det här. Till slut känner jag att jag får inte visa mina känslor eftersom min man inte verkar vilja/kunna prata om det och då blir det ännu värre för mig!

    Vi vill försöka igen att få barn, men för mig känns det som en himla lång process att först läka kroppsligt och psykiskt och sen kan det ju ta flera månader att ens bli gravid igen :/
  • Anonym (seeyo­u)
    Wed 2 Sep 2020 18:42
    #5
    Anonym (Sorgsen) skrev 2020-09-02 17:58:49 följande:
    Ja jag har sagt som jag tänker och känner och det är ok att vi sörjer olika. Han måste hålla ihop så han orkar med jobbet och dels hushållet nu när jag inte förmår att göra så mycket som jag brukar. Skulle tycka det var skönt om han släppte fram sina känslor ibland. Att han grät eller i alla fall pratade om saken, och inte bara om vardagssaker. Jag har inga vänner eller familj jag känner att jag kan dela det här med, så min man är den enda jag kan förlita mig på i krissituationer som det här. Till slut känner jag att jag får inte visa mina känslor eftersom min man inte verkar vilja/kunna prata om det och då blir det ännu värre för mig!

    Vi vill försöka igen att få barn, men för mig känns det som en himla lång process att först läka kroppsligt och psykiskt och sen kan det ju ta flera månader att ens bli gravid igen :/
    Ja, du behöver verkligen din tid att läka på alla plan Hjärta
    Det låter som du i nuläget bara ska få vara och känna det du känner, utan att behöva tänka så mycket framåt.

    Det kan vara att allt känns för jobbigt för din man och han inte orkar vara så mycket till stöd för dig, vet inte hur han ska hantera det. Han har inga lösningar för dig men kanske bara hoppas du snabbt kommer vidare så du kan få må bättre vilket för dig kanske känns som han stressar dig framåt?
    Eller han han sagt något mer uttryckligen, blir han frustrerad på dig?

    Låter som han inte har stort behov av att ventilera?, alla är olika där. Men bra ifall det kändes ok för honom att följa med till kuratorn ändå, är det något du vill han fortsätter med?
    Känns det som att kuratorn är duktig på just detta och hjälper dig/er båda framåt?
  • Anonym (Sorgs­en) Trådstartaren
    Wed 2 Sep 2020 19:29
    #6
    Anonym (seeyou) skrev 2020-09-02 18:42:14 följande:

    Ja, du behöver verkligen din tid att läka på alla plan 

    Det låter som du i nuläget bara ska få vara och känna det du känner, utan att behöva tänka så mycket framåt.

    Det kan vara att allt känns för jobbigt för din man och han inte orkar vara så mycket till stöd för dig, vet inte hur han ska hantera det. Han har inga lösningar för dig men kanske bara hoppas du snabbt kommer vidare så du kan få må bättre vilket för dig kanske känns som han stressar dig framåt?

    Eller han han sagt något mer uttryckligen, blir han frustrerad på dig?

    Låter som han inte har stort behov av att ventilera?, alla är olika där. Men bra ifall det kändes ok för honom att följa med till kuratorn ändå, är det något du vill han fortsätter med?

    Känns det som att kuratorn är duktig på just detta och hjälper dig/er båda framåt?


    Tack för ditt stöd! <3

    Vi har första kuratorsamtalet tillsammans på fredag nästa vecka, hoppas att han kan öppna upp sig lite mera då.

    Han har sagt att han känner sig hjälplös och att han kan bara se på allt som händer just nu då det är min kropp som går igenom missfallet, och det kan jag förstå. Känns tufft för mig med att gå igenom detta på egen hand rent kroppsligt.

    Jag tror att i och med framtiden är så oviss vad det gäller nya graviditeter så blir jag ännu mera ledsen

    Tror att något ska vara galet fel på mig och att vi aldrig kommer att få några barn tillsammans. Folk runt omkring blir ju gravida och får sina barn...

    jag plågar mig själv med tankar på att min man är värld någon bättre som han KAN få barn med. (inget fel på honom, han har gjort en kvinna gravid innan vi träffades som slutade i abort).

    Ovissheten är det värsta just nu för mig. Barnlängtan är så himla stark i mig :(
  • Anonym (seeyo­u)
    Wed 2 Sep 2020 20:31
    #7
    Anonym (Sorgsen) skrev 2020-09-02 19:29:44 följande:
    Tack för ditt stöd! <3

    Vi har första kuratorsamtalet tillsammans på fredag nästa vecka, hoppas att han kan öppna upp sig lite mera då.

    Han har sagt att han känner sig hjälplös och att han kan bara se på allt som händer just nu då det är min kropp som går igenom missfallet, och det kan jag förstå. Känns tufft för mig med att gå igenom detta på egen hand rent kroppsligt.

    Jag tror att i och med framtiden är så oviss vad det gäller nya graviditeter så blir jag ännu mera ledsen

    Tror att något ska vara galet fel på mig och att vi aldrig kommer att få några barn tillsammans. Folk runt omkring blir ju gravida och får sina barn...

    jag plågar mig själv med tankar på att min man är värld någon bättre som han KAN få barn med. (inget fel på honom, han har gjort en kvinna gravid innan vi träffades som slutade i abort).

    Ovissheten är det värsta just nu för mig. Barnlängtan är så himla stark i mig :(
    Hoppas du i nuläget kan ta det så lugnt som möjligt och inte oroa dig för mycket eller tänka på att du sviker din man.
    Tror inte han tänker så alls, som han sa, han känner sig hjälplös. Ni går igenom något riktigt tufft tillsammans men som ni båda är rätt ensamma i och reagerar olika på. Ni har gjort allt ni kunnat hittills men din kropp har inte varit med på noterna, det är inte ditt fel och det vet din man också.

    Nu låter det viktigast att du får lugn och din kropp tid att läka.
    Hur skulle det vara, när du känner dig bättre, att kanske ha en period när ni inte tänker så mycket på att skaffa barn utan bara har lite roligt och hittar tillbaka till varandra som kärlekspar, kanske en liten resa eller nåt? Det här har varit, och är tufft för er båda, så att direkt fortsätta försöka så fort sorgen släpper kanske kan kännas jobbigt? Eller känner ni att ni vill ha barn så fort som möjligt och inte har tid att vänta?

    Känner verkligen med dig & håller tummarna för er ifall ni försöker igen <3<3<3
Svar på tråden Vi fick missfall för 3e gången. Nu sörjer vi olika och det tär!