Vi fick missfall för 3e gången. Nu sörjer vi olika och det tär!
Vi fick vårat 3e missfall för 3 veckor sedan i vecka 7. Det har varit en lång process som inte är slut ännu. Först en skrapning där massor av rester blev kvar, sedan en Cytotec omgång som totalt misslyckades då inget kom ut, sedan skrapning igen dagen efter tabletterna. Jag har inte fått sörja ordentligt känner jag då det här aldrig tar slut. Känner en otrolig skuldkänsla till våra missfall och en sorg utan dess like. Min man visar knappt känslot ellet pratar knappt om senaste missfallet så jag känner mig ensam i min sorg. Han har gått vidare får jag känslan av, men jag står på samma ställe och kommer inte härifrån! Min man tror jag tappat känslorna för honom bara för att jag är ledsen och sörjer och inte vill göra så mycket. Jag känner mig pressad att gå vidare och inte få vara ledsen mer, att det är en skit sak ungefär.
Hur hanterar man sorg efter missfall som par? Accepterar att vi sörjer olika, men han har svårt att acceptera att jag mår såhär just nu i min sorg och jag känner mig stressad. :(