• Anonym (Trött­)
    Sun 6 Sep 2020 15:18
    801 visningar
    8 svar
    8
    801

    När sätter missfallet igång på riktigt?

    Hej.

    Finns säkert hundratals sånna här trådar men känner att jag tycker det är lättast att göra en egen. Jag är/var gravid i vecka 5+6, alltså väldigt tidigt. Jag har sen beräknad mens haft bruna flytningar och i fredags började jag blöda färskt blod, något mörkare än mens men ändå färskt. Jag har blödit varje dag hela tiden men inte mkt. Blöder inte genom en binda på hela dagen. Men molvärken är värre än innan men inte lika ont som vid mens. Men missfallet är ett faktum.

    När börjar jag blöda ordentligt? Eller är det så här missfall ser ut? Hur har det varit för er?

    Är så trött på allt och kropp och knopp mår inte vidare bra. Vill bara att det ska komma ut så jag börjar må bättre.

    Berätta gärna era erfarenheter.

    Tack..

  • Svar på tråden När sätter missfallet igång på riktigt?
  • Anonym (Sb)
    Sun 6 Sep 2020 18:30
    #1

    Antar att det är olika för alla, lika olika som varje graviditet och förlossning är. Har inte direkt någon erfarenhet att dela med mig av. Men fick mitt första missfall i fredags i vecka 5+2. Kom lite rosa flytningar redan torsdag kväll men de försvann. Sedan fredag morgon var missfallet ett faktum, kom rejält med blod när jag gick på toa. Fick senare rätt ont i magen. Blödde kraftigt hela fredag och lördag, nu söndag kväll har det avtagit nästan helt.

    Kram!

  • Anonym (Trött­) Trådstartaren
    Sun 6 Sep 2020 23:11
    #2
    Anonym (Sb) skrev 2020-09-06 18:30:45 följande:

    Antar att det är olika för alla, lika olika som varje graviditet och förlossning är. Har inte direkt någon erfarenhet att dela med mig av. Men fick mitt första missfall i fredags i vecka 5+2. Kom lite rosa flytningar redan torsdag kväll men de försvann. Sedan fredag morgon var missfallet ett faktum, kom rejält med blod när jag gick på toa. Fick senare rätt ont i magen. Blödde kraftigt hela fredag och lördag, nu söndag kväll har det avtagit nästan helt.

    Kram!


    Jag beklagar så.. inte alls roligt att uppleva detta. Nu är missfallet här också ett faktum, har så ont och blöder mkt. Hade verkligen hoppats att detta skulle vilja stanna kvar. Hoppas ni lyckas nästa gång.. kram
  • Anonym (Först­a gången­)
    Thu 24 Sep 2020 16:26
    #3

    Fick missfall idag. Var i vecka 5+1. Kom först lite rosa efter morgonens promenad, så jag tänkte det var därför. Men kort där på brakade det loss och nu blöder jag rejält plus att jag har kraftiga menssmärtor. Tog ett grav.test och plusset är nästan obefintligt.

    Känner mig så naiv. Det tog oss 3 försök att nå dethär plusset och när det väl satt där på stickan så tänkte man ju att: nu är det bara att vänta till maj tills den lille vill komma ut. Bortskämd känner jag mig på något vis också då jag har 3 fina, friska barn. Jag har aldrig ens behövt röra en ägglossningssticka och graviditeterna har blivit fullföljda och alla 3 gånger har det blivit plus efter första försöket. Känner mig så ledsen och Depp. Vill bara sluta blöda Nu! Hatar dethär! Hoppas på ny äl om drygt 2 veckor för ett nytt försök. Lyckas vi inte då så blir det paus i verkstaden fram till sommaren. Min förstfödde är född mitt i högsommaren och det vill jag inte utsätta min kropp för igen då jag samlade på mig så sjukt mycket vätska, typ 30kg +. Det var fruktansvärd påfrestande kroppsligt så vinter och våren verkar bättre för mig. Men somsagt... Jag har vart bortskämd... och ändå sitter man här och tjurar ???? det ligger lite stress i det hela med då jag nu är 35 fyllda... klockan tickar ju!

  • Anonym (Först­a gången­)
    Thu 24 Sep 2020 16:47
    #4
    Anonym (Trött) skrev 2020-09-06 23:11:16 följande:

    Jag beklagar så.. inte alls roligt att uppleva detta. Nu är missfallet här också ett faktum, har så ont och blöder mkt. Hade verkligen hoppats att detta skulle vilja stanna kvar. Hoppas ni lyckas nästa gång.. kram


    Åååh. Beklagar för dig också! Hoppas vi lyckas nästa gång! Kom verkligen som en chock för mig! Antar att det är så för alla som drabbas?! Lider och känner mig otroligt ödmjuk inför dem som verkligen får kämpa med hormoner, ivf och flertalet missfall i bagaget!
  • Anonym (Sb)
    Fri 25 Sep 2020 11:59
    #5
    Anonym (Första gången) skrev 2020-09-24 16:26:45 följande:

    Fick missfall idag. Var i vecka 5+1. Kom först lite rosa efter morgonens promenad, så jag tänkte det var därför. Men kort där på brakade det loss och nu blöder jag rejält plus att jag har kraftiga menssmärtor. Tog ett grav.test och plusset är nästan obefintligt.

    Känner mig så naiv. Det tog oss 3 försök att nå dethär plusset och när det väl satt där på stickan så tänkte man ju att: nu är det bara att vänta till maj tills den lille vill komma ut. Bortskämd känner jag mig på något vis också då jag har 3 fina, friska barn. Jag har aldrig ens behövt röra en ägglossningssticka och graviditeterna har blivit fullföljda och alla 3 gånger har det blivit plus efter första försöket. Känner mig så ledsen och Depp. Vill bara sluta blöda Nu! Hatar dethär! Hoppas på ny äl om drygt 2 veckor för ett nytt försök. Lyckas vi inte då så blir det paus i verkstaden fram till sommaren. Min förstfödde är född mitt i högsommaren och det vill jag inte utsätta min kropp för igen då jag samlade på mig så sjukt mycket vätska, typ 30kg +. Det var fruktansvärd påfrestande kroppsligt så vinter och våren verkar bättre för mig. Men somsagt... Jag har vart bortskämd... och ändå sitter man här och tjurar ???? det ligger lite stress i det hela med då jag nu är 35 fyllda... klockan tickar ju!


    Känner så igen mig, har två barn sedan innan och inga misafall. Blev gravid på första försöket med båda, tog ju bara för givet att det skulle gå vägen även denna gång. Naiv är ett bra ordval även här. Positiva är att jag fick ägglossning exakt 2 veckor efter mitt missfall så nu får jag och väntar å väntar på endera mens eller ett positivt test!

    Kram och håller tummarna för er!
  • Anonym (Först­a gången­)
    Fri 25 Sep 2020 13:09
    #6
    Anonym (Sb) skrev 2020-09-25 11:59:49 följande:

    Känner så igen mig, har två barn sedan innan och inga misafall. Blev gravid på första försöket med båda, tog ju bara för givet att det skulle gå vägen även denna gång. Naiv är ett bra ordval även här. Positiva är att jag fick ägglossning exakt 2 veckor efter mitt missfall så nu får jag och väntar å väntar på endera mens eller ett positivt test!

    Kram och håller tummarna för er!


    Beklagar verkligen! Jag surar över att exakt 2 veckor efter missfallet så är min sambo uppe och fiskar i Norrland med sin pappa. Det gör mig liksom arg då detta känns som en bottenlös sorg! Som kvinna så får man både uppleva, känna och se missfallet rinna ur en. Det känns så hårt. Bitter är bara förnamnet. Håller tummarna att du får ett plus ????
  • Anonym (Ledse­n)
    Fri 25 Sep 2020 19:31
    #7
    Anonym (Första gången) skrev 2020-09-25 13:09:33 följande:

    Beklagar verkligen! Jag surar över att exakt 2 veckor efter missfallet så är min sambo uppe och fiskar i Norrland med sin pappa. Det gör mig liksom arg då detta känns som en bottenlös sorg! Som kvinna så får man både uppleva, känna och se missfallet rinna ur en. Det känns så hårt. Bitter är bara förnamnet. Håller tummarna att du får ett plus ????


    Konstaterat MA för några dagar sedan..ingen förståelse från maken..idag kom det ut med råge och var en vända hos gyn som plockade ut resterna eftersom det forsade och rann rakt igenom förlossningsbindor och allt..maken har fortfarande inte kommit hem så jag känner mig väldigt besviken/sviken.. informerade inte till 100% vad som hänt idag men jag känner en så stor sorg redan som det är så vill inte prata med honom om det..själv hade jag åkt raka vägen hem och inte svängt av någonstans på vägen...
  • Anonym (Först­a gången­)
    Sat 26 Sep 2020 09:28
    #8
    Anonym (Ledsen) skrev 2020-09-25 19:31:14 följande:

    Konstaterat MA för några dagar sedan..ingen förståelse från maken..idag kom det ut med råge och var en vända hos gyn som plockade ut resterna eftersom det forsade och rann rakt igenom förlossningsbindor och allt..maken har fortfarande inte kommit hem så jag känner mig väldigt besviken/sviken.. informerade inte till 100% vad som hänt idag men jag känner en så stor sorg redan som det är så vill inte prata med honom om det..själv hade jag åkt raka vägen hem och inte svängt av någonstans på vägen...


    Men åh vad okänsligt! Jag förstår om de inte vet hur de ska agera .. Men att bara vara hemma och finnas där är ju tillräckligt många gånger. Jag tycker det känns värst.. även om jag bara hann veta om graviditeten i ca 1.5 vecka, att jag hade sååå många symtom. Är känslig för hormoner så jag hade både fått enorma och spända bröst, tröttheten var som en käftsmäll.. ja.. allt såntdär man känner till en början som en man aldrig kan känna eller förstå sig på. Har 3e dagen med blödningar idag.. fortfarande väldigt kraftig blödning.. Men inte så att jag blöder igenom... undrar hur länge detta ska hålla på?! :(

    Förstår detdär med att inte prata om det.. Jag har så svårt själv att prata när jag är såhär ledsen att jag bryter ihop så fort jag öppnar käften. Är så glad att vi inte berättat för en kotte om graviditeten för jag hade aldrig orkat få frågor om hur jag mår osv. Jag bearbetar det på mitt sätt genom att söka upp likasinnade och leta info på nätet.
Svar på tråden När sätter missfallet igång på riktigt?