Jag den andra mannen - också fylld av sorg, saknad och skam

Aha, då förstår jag. Nu kommer jag låta som värsta sortens äktenskapsivrare. Men jag har en nära vän som fick nog och där sexet som en följd av det tillslut obefintligt. Hon orkade inte med hans sätt.... Såklart hamnade hon i en situation med en kollega. Jag hade inte trott det om henne men hon gick hem och berättade att hon inte tyckte äktenskapet var bra längre (hon sa ingenting om kollegan). Och hennes man som faktiskt försummat i princip allt pga av sin karriär lyssnade. Han förstod allvaret och de jobbade på det. Den sista lilla biten var sexet - hon trodde aldrig hon skulle kunna känna åtrå för sin man igen. Men jo, de gick till en parterapeut som har sex som specialområde och nu är även det problemet löst. Ibland kan en otrohet vara en katalysator och ibland ett uppvaknade.

Hade du varit stark nog så hade du aldrig hamnat där du är, och situationen du medvetet försatt dig i har inte ett dugg med ditt förhållande att göra eftersom inget förhållande är någonsin helt perfekt 24/7 men alla väljer ju inte att hantera det som du gjort. Människor kan leva i rent horribla förhållanden utan att någonsin vara otrogna. Alltså går det alldeles utmärkt att hantera missnöje över förhållandet på ett civiliserat sätt om man vill.

Så istället för att skylla dina medvetna val på förhållandet så borde du istället fråga dig, hur det kommer sig att just du valde att hantera ditt missnöje på det sättet när andra lyckas hantera det på ett betydligt bättre sätt?

Jag tycker du ska vara ärlig mot din man och säga sanningen oavsett om du tänker vara kvar eller lämna. Det är oerhört fegt av dig att undanhålla det för honom.

Tror du hennes man hade reagerat likadant om han vetat om han vetat om hennes äventyr med kollegan?

Är det ok att gå i terapi och sitta och ljuga om eller undanhålla om saker som är centrala för förhållandet? Är inte det som att gå till läkaren för huvudverk och undanhålla att man har en påle genom huvudet?

Att påstå att en otrohet varit en katalysator eller uppvaknande i fallet du beskriver är ju ganska cyniskt eftersom mannen inte ens var medveten om det och fick aldrig chansen att förhålla sig till problemet i sin helhet. Deras sk uppvaknande skedde baserat på lögner.

Men snälla lämna era stackars respektive. Fattar inte varför ni stannar när ni egentligen båda två vill något helt annat. Fattar faktiskt inte hur man kan ta tillbaka någon efter en otrohet överhuvudtaget. Din fru förtjänar så mycket bättre än det här, likaså din älskarinnas man.

Tror han är superglad över att deras relation nu är bra. Det finns flera sätt att förstöra ett äktenskap på. Varför ska otrohet vara det värsta? Jag tycker faktiskt inte det. Varför är det mer ok när någon är frånvarande under småbarnsåren och gör karriär på den andres bekostnad och därtill ifrågasätter förhållandet, livet och allt med det med jämna mellanrum. Så att den som håller ihop allt får plocka upp spillrorna med jämna mellanrum. Helt ärligt det finns mycket värre saker än otrohet. Och ja otrohet kan vara en katalysator till förändring eller ett uppvaknade för den som bedragit och blivit bedragen. Varför skulle det inte vara det?

Ja han är säkert glad men baserat på vad? 
Hade han varit så glad om han vetat om fruns otrohet?
Hade han ens velat vara kvar i förhållandet?

Det spelar ingen roll vilket problem som är värst, vad som spelar roll är att var och en har rätt att själv välja vad man vill göra av ett problem, det är inte ok att undanhålla saker för att få behålla sin partner. Det är ren manipulation och är ALDRIG ett bra sätt att lösa relationsproblem på.

Ja småbarnsåren är ofta jobbiga för ett förhållande, men det är ett problem som båda är medvetna om och som båda kan förhålla sig till vilket inte kan likställas med otrohet som sker bakom ryggen på den ena och inte ger personen någon möjlighet att förhålla sig till eller välja. Du kan inte likställa problem som båda är medvetna om och som båda har lika stor möjlighet att förhålla sig till och göra val kring med svek och lögner som sker bakom din rygg och som inte ger dig någon som helst möjlighet att förhålla dig till eller göra något val. 

Att påstå att en otrohet skulle varit katalysatorn för din vän håller inte för hur skulle det kunnat vara en katalysator om han inte ens är medveten om att det har skett? Vad som var katalysatorn i hans fall var risken att förlora sin fru, inte otroheten.

Känns som du vill att hon lämnar honom för dig? Fundera isf på hur din och hennes relation hade blivit. Utan spänningen dvs.

Sedan undrar jag hur det kom fram? Tänkte ni fortsätta tills ni blev upptäckta el vad det bara någon enstaka gång ?

Vilket dubbelmoral att i början av texten säga att du har respekt och djupaste empati för de som fått sina hjärtan krossade, när du i 1,5 år, helt respektlöst och medvetet, varje dag, gjorde dina val som du visste skulle leda till att din fru skulle bli mycket sårad.

Även i resten av texten är det så mycket dubbelmoral att det är uppenbart att dina ord om empati i respekt är bara BS, ett slugt sätt att lura en att du är en bra och empatiskt människa, men det är du inte. Dina gärningar säger vem du är. Du har valt at dag efter dag göra något som kunde bara sluta som det gjorde, krossade familjer och äktenskap! Du och kvinnan du var otrogen med, bestämde helt enkelt att bakom ryggen på era respektive förstöra deras liv och såra de så otroligt mycket. Varje dag visste ni vad ni gjorde och hur illa det kan sluta, men ni fortsatte ändå i 1,5 år! Det är fruktansvärt lång tid. Tid som ni borde använt för  familjen. Om ni nu var olyckliga med era respektive, och det inte gick att reparera, då kunde ni skiljas först och sedan får ni göra vad ni vill. Det är väl din fru värd efter 20 år äktenskap?!

Du skriver att ni hade kontaktförbud men ni hade kontakt ändå! Spelar ingen roll om du ?bara svarade?, du gjorde ett val att fortsätta kontakten och på det sättet sviker du din fru igen. Som om det inte räckte med att du var otrogen i 1,5 år, och istället för att ta ditt ansvar och reparera skadan, så väljer du att fortsätta ha kontakt med den andra kvinnan. Det är bara så fel på alla sätt och vis.

Det är så mycket dubbelmoral hos er otrogna människor. Du skriver att durespekterar den andra kvinnans val att de viill försöka reparera sitt äktenskap, men samtidigt letar du efter ett sätt att vara med henne igen. LÅT DE VARA!!! Hade jag varit hennes man, jag lovar att jag skulle ta ett ordentligt snack med dig! Du är en främling som tog sig rätten att förstöra hans äktenskap och familj. I andra länder ser mycket allvarligt på sådana övertramp och det brukar sluta mycket illa. Ni lekte med andras liv.

Jag förstår henne.. efter ert avslut så har hon valt sin man, men säkert inte utan att sakna sig. Att referera till saker som gäller er privat är väl den sista livlinan till er passion hon har. Har du sagt till henne att du fortfarande vill ha henne?

Nej, spelar ingen roll vad du kände för kvinnan du var otrogen med, du svek din fru och dina barn. Du misslyckades med att ta hand om ditt äktenskap och din familj. Du borde vara den som skyddar din fru och dina barn och inte den som sviker. Det värsta av allt är att du, mellan raderna, försöker "tvätta" dig själv och din otrohet med hänvisningar till förälskelse du kände för den andra kvinnan. Nej, otrohet är inte något fint. En riktig man avslutar först ett förhållande innan han börjar söka ett annat. Hoppas att du själv får uppleva samma svek.