• Anonym (J)

    Jag den andra mannen - också fylld av sorg, saknad och skam

    Med all respekt och den djupaste empati för de män och kvinnor som fått sina hjärtan krossade, relationer förstörda och berövad på tilliten till den de älskar pga otrohet, ställer jag ändå mina frågor. 

    Kortfattad bakgrund då jag vill hålla det så övergripande som möjligt . "Relationen" grundad i vänskap som växte fort och fokuserad på emotionell intimitet och närhet. Vi fann varandra och gick upp i varandra totalt. Var uttalat förälskade och kära i varandra. Total tid ca 1,5 år inklusive att vi var nära vänner som hade ngt outtalat, en feeling för varandra men inget mer.med accelererande fart de sista 7 månaderna. Ingen hade varit otrogen förut och hade inte för avsikt att hamna där vi hamnade men vi var inte heller blåögda utan gjorde våra val och får stå för de konsekvenserna. Vi har båda familj och barn.

    Finns såklart många fler nyanser men vill inte gå in i detalj.

    Nu har allt uppdagats med efterföljande sorg, skuld, svek, kaos och rättmätig skam för oss Sidorna hanterar det lite olika där min sida pratar och skiljer på person och relation och vi ser att det kanske är dags att gå vidare ifrån varandra efter +20 år med bibehållen grundrespekt för det vi haft och att en förälskelse kan uppstå och även om jag inte hanterat den optimalt kan vi kanske hitta nya former och i slutändan ännu bättre tillvaro. Det är tyvärr i vissa avseenden ett alltför rationellt perspektiv vi har. 

    Men den andra sidan har krigat sönder sig själva och har nu bestämt att försöka laga relationen (vilket jag såklart respekterar)med allt som kommer med det. 

    Trots kontaktförbud har viss kommunikation förekommit mail, tfn och sms (jag har dock inte försökt kontakta utan bara svarat) och till slut nu ett avslut mailledes. Det är tvetydigt skrivet men ändå ett val som inte innefattar mig. Det är extremt smärtsamt men förståeligt. Hur kan man då ändå fortsätta att via sms, mail etc gå över en gräns man själv satt? Önska "skön helg", vara tvetydig i kommunikationen och referera till saker som varit extremt privat mellan oss.Skicka signaler som jag iofs kan övertolka men du vet när du vet. Jag vet att hon inte är hundra i sitt beslut men det är det hon tagit. Varför fortsätter hon pressa gränsen. Jag upplever att jag efter att uppdagats varit extremt lyhörd och följt hennes behov. 

    Jag vet inte varför jag skriver egentligen. Jag är frustrerad, försöker få ordning på tankar och den livskris jag står mitt i. Jag vet att jag förtjänar att må dåligt, har svikit nära och kära men likväl fattas hon mig något så enormt och jag vet att jag också kanske måste dra en gräns men det är också smärtsamt. Jag vill ändå försöka stå för vad jag gjort och ta konsekvenserna av mitt handlande men då blir det tufft när den man fortfarande har känslor handlar på det sättet. 

    Jag tänker att hon inte heller gör det lätt för sig själv eller sin situation med den process hon är i. 

    Har ngn varit med om ngt liknande och vad var då utgången? 

  • Svar på tråden Jag den andra mannen - också fylld av sorg, saknad och skam
  • Anonym (FYI)
    Anonym (M2) skrev 2020-10-12 21:05:18 följande:
    Alltså sånt här. Om din fru bedrar dig är det väl henne du får ta problemet med? Ts har ingen skyldighet till en främling. Själv har jag varit trogen i väldigt många år och trodde aldrig jag skulle kunna hamna i sitsen jag är i ändå sitter jag här. Det är så himla lätt att döma utifrån. Jag tror verkligen alla kan hamna där jag och ts befinner oss. Det är nämligen ett väldigt vanligt mänskligt beteende och träffar man någon man känner tillräckligt stark för under en period när kanske livet är upp och ner i övrigt, kanske man plötsligt befinner sig i denna sjuka sits man aldrig trodde man ens var kapabel till att hamna i.
    Och varför lämnade du tråden där du bara skulle förklara hur lätt det är att hamna där du är? För att de kommentarer du fick där, stämde med ditt handlande, som vi ser nu i efterhand.
    Som vi sa...Du kommer att fortsätta och din "älskade man" och barn får betala prisetKräks En pressad arbetssituation...Pfsss..My ass.
  • Anonym (sådär)
    Anonym (J) skrev 2020-10-12 21:51:24 följande:
    Skrev i första post att vi hanterar det olika. Min sida pratar och ?skiljer på relation och person m.m.) Jag har varit öppen kring vad som hänt. Jag ser och förstår att jag kanske varit otydlig, jag har inget kontaktförbud mot henne.

    Nej vi sitter inte och smider planer och du har rätt, det vore inte okej.
    jamen självklart måste du ju utnyttja din partners naivitet och förståelse maixmalt. Jag menar när nu hon var så förståennde mot dig så måste du ju såklart belöna henns tålamod och förståelse med att fortsätta smussla med älskarinnan. För inte kan väl du vara lika schysst tillbaka och ge fan i älskarinnan helt och hållet, nejdå det går ju inte alls. Du ska ha ditt kosta vad de vill och din partner ska ju bara förstå och förlåta.

    Jag måste dock erkänna att din tråd är väldigt nyttig läsning för människor som funderar på att förlåta en otrohet. Både ditt och älskarinnans beteende är en "textbook example" på varför man aldrig någonsin ska ge en otrogen person en andra chans. Ger du lillfingret så tar man hela armen. Är du förstående och förlåtande så ska det såklart utnyttjas maximalt.
  • Anonym (sådär)
    Anonym (M2) skrev 2020-10-12 21:05:18 följande:
    Alltså sånt här. Om din fru bedrar dig är det väl henne du får ta problemet med? Ts har ingen skyldighet till en främling. Själv har jag varit trogen i väldigt många år och trodde aldrig jag skulle kunna hamna i sitsen jag är i ändå sitter jag här. Det är så himla lätt att döma utifrån. Jag tror verkligen alla kan hamna där jag och ts befinner oss. Det är nämligen ett väldigt vanligt mänskligt beteende och träffar man någon man känner tillräckligt stark för under en period när kanske livet är upp och ner i övrigt, kanske man plötsligt befinner sig i denna sjuka sits man aldrig trodde man ens var kapabel till att hamna i.
    Bevisligen tyckte han att han inte hade några skyldigheter mot frun heller eftersom han bedrog henne.

    Skitbeteende kommer alltid dömas, helt enkelt för att det är jävligt fel att såra och förnedra andra människor. Sen kan jag absolut förstå att det inte är så kul när man själv klantat sig och blir dömd, det går ju bra när någon annan döms, när man själv är där, ja då vill man ha förståelse och empati. 

    Att prata om att det skulle vara "mänskligt" att såra och förnedra sin partner är i sig en extrem löjlig ursäkt. ALLT människor gör är mänskligt, och du vet ju själv att allt människor gör inte alltid är ok, eller hur? Så att prata om "mänskligt" är ju ett ganska ihåligt argument. Ala människor är människor men alla beter sig inte på det sättet mot andra människor.

    Jo alla som är otrogna tror ju alltid att alla kan hamna där de är för ingen vill ju se sig själv som sämre än andra, alla vi se sig själva som goda innest inne oavsett hur man beter sig och därför vill man ju gärna tro att alla kan göra som man själ gjorde. Men statistisken talar emot dig. Alla är inte otrogna, majoriteten verkar tack och lov kunna bete sig som folk.

     
  • Anonym (M2)
    Anonym (FYI) skrev 2020-10-12 23:24:05 följande:

    Och varför lämnade du tråden där du bara skulle förklara hur lätt det är att hamna där du är? För att de kommentarer du fick där, stämde med ditt handlande, som vi ser nu i efterhand.

    Som vi sa...Du kommer att fortsätta och din "älskade man" och barn får betala priset En pressad arbetssituation...Pfsss..My ass.


    Jag kommer inte fortsätta med något eftersom jag och min man håller på o separera nu. För andra anledningar. Så allt jag gör nu gör jag utan dåligt samvete. Men tänker oavsett inte fortsätta med mannen på jobb. Det har blivit för komplicerat med känslor inblandat.
  • Anonym (FYI)
    Anonym (M2) skrev 2020-10-13 05:47:30 följande:
    Jag kommer inte fortsätta med något eftersom jag och min man håller på o separera nu. För andra anledningar. Så allt jag gör nu gör jag utan dåligt samvete. Men tänker oavsett inte fortsätta med mannen på jobb. Det har blivit för komplicerat med känslor inblandat.
    Jösses...Från att för en vecka sedan ha den bästa äkta mannen som finns, och därför med dåligt samvete avslutat med älskaren till skilsmässa...av andra orsaker?? Nänä...Lägg av (Kvinna 78)
  • Anonym (sådär)
    Anonym (M2) skrev 2020-10-13 05:47:30 följande:
    Jag kommer inte fortsätta med något eftersom jag och min man håller på o separera nu. För andra anledningar. Så allt jag gör nu gör jag utan dåligt samvete. Men tänker oavsett inte fortsätta med mannen på jobb. Det har blivit för komplicerat med känslor inblandat.
    "av andra anledningar".... eller hur!

    Det är väl klart att du inte har något samvete, du är ju en hejare på att bortförklara allt för dig själv och förlåta dig själv i samma sekund.....det är bara mänskligt.... det kan hända alla....etc...etc...etc...
  • Anonym (M2)
    Anonym (FYI) skrev 2020-10-13 09:04:01 följande:

    Jösses...Från att för en vecka sedan ha den bästa äkta mannen som finns, och därför med dåligt samvete avslutat med älskaren till skilsmässa...av andra orsaker?? Nänä...Lägg av (Kvinna 78)


    Var har jag skrivit jag har den bästa äkta mannen som finns? Har sen i början av tråden skrivit jag kommer separera. Min otrohet varade endast en vecka innan jag och min man bestämde oss för separation.
  • Anonym (FYI)
    Anonym (M2) skrev 2020-10-13 10:31:11 följande:
    Var har jag skrivit jag har den bästa äkta mannen som finns? Har sen i början av tråden skrivit jag kommer separera. Min otrohet varade endast en vecka innan jag och min man bestämde oss för separation.
    I.s.f har jag tagit fel på personer men vissa inlägg har varit väldigt lika. Om det är så ber jag om ursäkt för förväxlingen, inget annat.
  • Anonym (bumerang)

    Jag måste bara fråga...är du inte rädd för att hennes man ska hämnas? Som jag skrev tidigare, du är medskyldig till att ha försökt splittra hans familj, skilja honom från hans barn så att han träffar de (i bästa fall) bara varannan vecka. För honom är familjen kanske en mening med livet och nu har du tagit det ifrån honom. Du är en främling som tog sig rätten att förstöra hans liv och hans barns barndom. Det gjorde hans fru också, men hon är mor till deras barn och därför är risken stor att all ilska vänds mot dig istället. Är du inte rädd för hämnd?

  • Anonym (sådär)
    Anonym (bumerang) skrev 2020-10-13 11:32:22 följande:

    Jag måste bara fråga...är du inte rädd för att hennes man ska hämnas? Som jag skrev tidigare, du är medskyldig till att ha försökt splittra hans familj, skilja honom från hans barn så att han träffar de (i bästa fall) bara varannan vecka. För honom är familjen kanske en mening med livet och nu har du tagit det ifrån honom. Du är en främling som tog sig rätten att förstöra hans liv och hans barns barndom. Det gjorde hans fru också, men hon är mor till deras barn och därför är risken stor att all ilska vänds mot dig istället. Är du inte rädd för hämnd?


    Jag tror inte människor som TS (och vissa andra) resonerar så. De tar för givet att alla andra alltid ska agera korrekt, förstående och empatiskt. Det är bara de som får vara "mänskliga" och bete sig irrationellt. 

    Otrogna människor skiter fullkomligen i vilka konsekvenser deras agerande kommer få för deras partner och barn... men när de bli påkomna så ska de genast påpekas hur viktigt det är att inte splittra familjen "för barnens skull" och alla ska agera jättevuxet

    De behöver inte ta hänsyn till andras känslor men andra ska givetvis ta hänsyn till deras, förstå och vara empatiska.

    De behöver inte agera moralisk, men andra ska agera moralisk mot dem

    De behöver inte respektera andras känslor men andra ska respektera deras

    etc...etc...etc....

    Det ingår nog i den egoistiska mentaliteten.

    När jag var ung fanns det en man i mina föräldrars umgängeskrets (ingen vän utan någon som var bror till en i bekantskapskretsen) som var ökänd kvinnokarl. Han så bra ut, charmig, vältalig och sprang omkring och drog över den ena efter den andras fru. Fram tills dess att han drog över fel snubbes fru. Han åkte på så mycket stryk att han blev sjukskriven i flera månader, såg ut som en trafikolycka i fejset och ett sönderslaget knä. Ingen tyckte såklart att det var rätt gjort (lite lätt övervåld) men ingen var speciellt förvånad eller tyckte speciellt synd om honom heller.
Svar på tråden Jag den andra mannen - också fylld av sorg, saknad och skam