BF Maj 2021 (stannar på fl)

Ja jag :) jag fick missfall först vid fjärde barnet. Tänkte det hade med åldern att göra men jag vet inte. Jag jobbar på bb (även jobbat på förlossningen) och vissa får aldrig missfall, andra flera. Jag är mer orolig nu eftersom jag fått ett missfall MEN försöker att tvinga mig att tänka positivt :)

Jag vill inte tjata om missfall, men det är ju en så stark oro, såhär i början :(

Är det NÅN som har haft en lyckad första graviditet utan MF? Då tänker jag både överhuvudtaget och inför var nytt syskonförsök. Eller "måste" man likspm passera ett par missfall för att det sedan ska lyckas, kan man aldrig vara helt förskonad bara?

Jag tycker också det verkar som att man antingen är förskonad eller extra drabbad. Jag har två barn och tre missfall bakom mig. Varannan gång mf/barn så hoppas ju att det fortsätter så och blir barn nu. De jag känner har antingen haft flera missfall eller inga missfall alls. Det senare verkar vanligast :)

Ja, alltså fy, vad maktlös man känner sig, och samtidigt svårt att inte hoppas på det bästa och drömma :). Efter allt, allt, massor jag läst är det inte ovanligt med blödningar tidigt i graviditeten, så tappa inte hoppet :)

Jag kontaktade BM idag, men de erbjöd inget mer än samtal om livsstil om 3 veckor, vilket lika gärna kunde vara 3 år bort... Har fortfarande inga symtom, kan inte ens inbilla mig att jag känner något.

Ja, jag hoppas att det bara är skära slemhinnor eftersom att jag för upp vagitorier 3 ggr per dag... vi har gjort ivf, så då känns insatsen på något sätt väldigt mycket högre eftersom att vi behöver hjälp för att få ett befruktat ägg... jag hoppas så att det här ska gå vägen! Min sambo lugnar mig och är övertygad om att allt kommer gå bra. Det känns skönt att han är så trygg i sig själv oavsett vad som händer. Man vill ju bara vara sprudlande glad över detta och inte tänka på något annat än att det ska gå bra. De flesta graviditeter går ju faktiskt bra.

Åh, vill verkligen inte behöva vänta länge inför något möte, så jag avvaktar. Varför ville de vänta så länge med mötet? Jag har tid för tidigt vul 2/10 (är då i v 8+1) och jag räknar ner dagarna.

Åh, ja verkligen, känner mig fånig som inte är nöjd som ändå blev gravid ganska lätt, när andra har sådana svårigheter :/ Börjar inse mer och mer, med hjälp av alla här och fakta runt om nätet att det helt enkelt bara är att ta det som det kommer. Mantra sinnesrobönen :P

I min region är de tyvärr väldigt snåla med att agera vid folks oro, det måste verkligen ha hänt något eller finnas extrema förutsättningar för att få extrakonroller och stöd :(