Maria Maruschka skrev 2020-09-15 14:03:43 följande:
Ja, alltså fy, vad maktlös man känner sig, och samtidigt svårt att inte hoppas på det bästa och drömma :). Efter allt, allt, massor jag läst är det inte ovanligt med blödningar tidigt i graviditeten, så tappa inte hoppet :)
Jag kontaktade BM idag, men de erbjöd inget mer än samtal om livsstil om 3 veckor, vilket lika gärna kunde vara 3 år bort... Har fortfarande inga symtom, kan inte ens inbilla mig att jag känner något.
Ja, jag hoppas att det bara är skära slemhinnor eftersom att jag för upp vagitorier 3 ggr per dag... vi har gjort ivf, så då känns insatsen på något sätt väldigt mycket högre eftersom att vi behöver hjälp för att få ett befruktat ägg... jag hoppas så att det här ska gå vägen! Min sambo lugnar mig och är övertygad om att allt kommer gå bra. Det känns skönt att han är så trygg i sig själv oavsett vad som händer. Man vill ju bara vara sprudlande glad över detta och inte tänka på något annat än att det ska gå bra. De flesta graviditeter går ju faktiskt bra.
Åh, vill verkligen inte behöva vänta länge inför något möte, så jag avvaktar. Varför ville de vänta så länge med mötet? Jag har tid för tidigt vul 2/10 (är då i v 8+1) och jag räknar ner dagarna.