Arbeta som lärare

Hej! 
Det är nog rätt svårt att beskriva eftersom skolor kan vara väldigt olika. De tjänster man får kan också vara oerhört olika. Det bästa är att du under utbildningen får vara ute på praktik och vara med på skolor, och den vägen lära sig, för det är svårt att förstå, hur mycket någon än försöker berätta.

Det du skriver om dig själv  låter som att du har bra egenskaper som kan passa i ett yrke där det finns så många olika inslag och där ingen dag är den andra lik 

Själv har jag arbetat inom skola 26 år nu, på gymnasiet och har trivts hela tiden. 

Det känns som att det viktigaste är att man VILL jobba i skolan.
Sen är arbetsmarknaden väldigt god just nu så jag är helt övertygad om att alla som blir lärare kommer att hitta en skola och en arbetsmiljö där just den personen trivs. Om du vill jobba i en stor skola, om du vill jobba på en byskola i nära samarbete med de andra årskurserna, om du vill jobba med barn med särskilda behov, om du vill hjälpa till att stärka icke-svenskfödda barn i deras skolgång. Det finns massor av varianter!

Jag har syskon som är lärare. En i gymnasiet och en i F-3. Hon som är lärare för F-3 tycker att det är väldigt mycket kring barn och uppfostran. De måste påminnas om toalettbesök, rätt kläder när man går ut och sånt. Alla som kommer direkt från dagis kan inte ens gå på toaletten själva. Men att det är jättekul att vara den som ska väcka nyfikenheten och få barnen att vilja lära sig mer. Det som är huvudsyftet med de första åren i skolan!

Sen har jag en bror som är gymnasielärare. Lite osäker på ämnen men i varje fall historia. Kombinerat med nåt annat. Han blev mer lärare för att han kan mycket. Han är en sån lärare som engagerar eleverna för att han kan berätta om sånt som kanske inte är så "jättekul" på ett bra sätt för han behöver inte kolla i böcker, han kan sina saker för att han är intresserad helt enkelt. Jag förstår inte hur man kan tycka att det är så kul men han läste alltid såna där årsböcker och gamla journaler och nästan bara historisk litteratur när vi var små. Sen är det säkert tufft att vara lärare på gymnasiet, det är mycket stök ibland och ungdomar har mycket annat för sig idag. Många andra krav än bara skolan. Det har vi inte pratat så mycket om. Men jag vet att han valde gymnasiet framför högstadiet för att på gymnasiet så har man ändå valt inriktning (och borde därmed vara minst lite intresserad av dom ämnen som man läser).

Jag hade verkligen rekommenderat att du provade på att vara vikarie ett par gånger först, så att du får känna på det hela.

Själv gjorde jag misstaget att börja läsa lärarprogrammet (Läste alla ämnen först) och först vid praktikdelen inse att jag absolut aldrig skulle kunna arbeta som lärare. Såhär i efterhand hade jag helt ärligt hellre arbetat som lokalvårdare.

Men det är ju inte säkert att du känner samma, och det lär du ju märka om du testar på det lite först.

Bara svarar på kommentaren som skriver att arbetsmarknaden är god just nu. Just nu kan det vara upp mot 100 behöriga lärare sökandes på en tjänst. Jag vet väldigt många som tog examen i våras i stockholmslän som är arbetslösa färdiga lärare. Vi som va snabba fick legitimationen redan i juli så många av dem som är arbetslösa har även fått den. Jobbet jag hade tur att få är inte ens en heltid. Det är tufft just nu att få lärarjobb. Förhoppningsvis beror det på Corona, att få säger upp sig och många som slutat som lärare söker sig tillbaka. För ett år sen va det inga problem, då var det lätt.

Jag tror, precis som någon annan skrivit, att man verkligen ska vilja vara lärare. Tycka om barn/ungdomar, tycka om skolmiljön, och framför allt tycka om att prata inför folk. När min sambo började lärarprogrammet hade han flera i sin klass som hade scenskräck, dom försvann efter första praktikperioden. 
Min sambo är högstadielärare och jobbar ganska mycket hemma på kvällar och helger, rättar prov, läser igenom elevarbeten, planerar lektioner osv. men det var han införstådd med när han blev lärare.

Det han sagt kräver mest engagemang och tid förutom det "dagliga" arbetet (eller; det han gnäller mest om hemma) är 1) special-upplägg för elever med särskilda behov 2) kontakt med vårdnadshavare angående sånt som inte alltid rör elevens skolarbeten utan andra saker som skett i skolan exempelvis skadegörelse eller konflikter. Denna punkt gnäller han absolut mest om hemma. (Vill poängtera att han aldrig nämner namn eller för mycket detaljer hemma utan pratar väldigt generellt och svepande.)

Men min sambo verkar älska det han gör, han tycker om eleverna och är intresserad av "sina" ämnen även privat (tror han går igång lite på att försöka hitta olika sätt att få andra lika intresserade som han är, haha), och visst han gnäller ibland men jag ser att han överlag verkar nöjd med sitt yrkesval. Jag själv hade nog inte pallat, haha. Men då är han också på en skola med en stabil och bra rektor och bra kollegor, jag har vänner som arbetar som lärare som fått byta skola rätt mycket för att det varit dåligt ledarskap, dåliga kollegor eller bara för mycket stress. 

Jag fastnade vid din mening "Jag vill verkligen ha ett normalt måndag-fredag 7-16 jobb." Då kan jag verkligen INTE rekommendera lärarjobbet. Jag har jobbat som lärare i grundskolan länge nu och jag vet att jag under tio månader om året jobbar så gott som 6 dagar i veckan, inte fysiskt på jobbet men psykiskt i huvudet. Har jag tur slappnar jag av från fredag kl 14 till söndag morgon. Sen bearbetar och planerar hjärnan. Ansvaret du har som lärare och engagemanget du säkerligen får för din elever gör att du jobbar långt mycket mer än "normalt måndag-fredag 7-16 jobb". Däremot om du verkligen verkligen vill jobba med barn (för vill är avgörande och bör vara ledande mer än att du vill ha ett "normalt måndag-fredag 7-16 jobb") så testa att vicka inom förskolan. Arbetstiden påminner mer om 7-16 jobben med semestertjänst och du arbetar i ett arbetslag mer än som lärare i grundskolan.

Bor helt på var man bor. Jag bor i en norrlandskommun och här skriks det efter behöriga lärare (Jag jobbar som obehörig lärare). Flera tjänster har fått ta in outbildat folk. En tjänst (lågstadiet) som jag vet var ute i våras fick inte en enda sökande.

Är man beredd att flytta ut på sig och jobba i småskolor på landet tror jag inte att det är svårt att få en fast tjänst om man har lärarexamen/-legitimation.

Hej!

Ta och vikariera några gånger på olika skolor först.

Jag skulle aldrig rekommendera någon att läsa till lärare idag. Jobbet är tungt och lärare är det sista man är.

Elever idag är inte kloka, många av dem, och mina egna barn skulle jag aldrig låta läsa till lärare. Föräldrar idag är sjuka i huvudet och Sveriges elever är de mest lättkränkta barn och ungdomar som finns. De mår skitdåligt också, antagligen för att de inte klarar av motgångar eller hur man ska hantera sådant. Var och varannan har diagnoser fast det i många fall handlar om avsaknad av uppfostran hemifrån. Jo, så är det, men vissa föräldrar klarar inte av att inse det. Man är inte per automatik otrevlig och vidrig för att man har en diagnos. Mina barn skall läsa en utbildning som ger pengar och frihet. Inte slaveri.

Jag jobbar själv som lärare och skulle hellre göra annat, men vet inte vad. Eleverna älskar mig av någon anledning, men jag vill bara bort.

Oj det var ett bitter inlägg. Jag som har arbetat 26 år inom skolan håller inte med om så värst mycket av det du skriver. Att du skriver så om dina egna barn också, haha. Vad står det för undrar jag lite stillsamt. 

Visst finns det vissa problem och det är olika i olika skolor hur man lyckas med detta men det är i mycket en organisationsfråga och skolledningar som inte gör "rätt" i de skolor där det går sämre. Jag arbetar på en skola som alltid hamnar högt i olika mätningar, där flertalet elever går ut och är nöjda med sin skolgång, men vi jobbar också oerhört hårt med trivsel, ordning, studiehjälp - ja, allt man kan tänka sig.
Visst är det ett intensivt jobb men är man på en skola som min så stannar man kvar. Vi har väldigt lite personalbyten, vilket brukar vara ett tecken på att folk trivs. Vi har nästan 100% behöriga lärare också.

Men ja, det låter som om du borde ta tjänstledigt och i alla fall prova ett annat jobb så att du har något att jämföra med. Det är svårt när man är mitt i något, att se klart och kanske är det något annat som du mår bättre av. 

Ja du.

Jag jobbar på en av landets bästa skolor med elever som toppar alla resultat i Sverige. Det du.

Men tror du på allvar att alla har det så?

Att få jobb på min skola är omöjligt om du inte har jäkligt goda meriter. Därför skulle jag aldrig rekommendera mina egna barn att utbilda sig till lärare-risken är stor att man hamnar på en skitskola.

Fortsätt du i samma spår så söker jag mig vidare. Jag vill att mina egna barn ska ha större karriärsteg än så. Självklart får de utbilda sig till lärare om de vill, men jag rekommenderar det inte. Inte heller sjuksköterska. Det jag ser mina vänner utsättas för är skrämmande.

Notera även att jag skrev att eleverna älskar mig. Jag är en av skolans mest omtyckta lärare, men det räcker inte för mig. Jag vill utmanas intellektuellt och efter 16 år är det dags med annan hjärngympa och ännu högre lön än det jag redan har.