Mitt ex vill att jag ska betala för vårt vuxna barn, som bor hos h*n

Som flera skrivit så tycker jag att det har viss betydelse om tjugoåringen är "lat" eller om hen har det kämpigt med studierna pga svårigheter av något slag.

Personligen skulle jag ha svårt att börja förverkliga mina drömmar innan mina barn kommit på fötter i livet. Det vill säga, hade jag ärvt en summa pengar hade jag väntat ett tag med att säga upp mig och starta eget tills barnen hade förutsättningar att på något sätt försörja sig. Oavsett vad lagen säger. (Och förutsatt att mitt barn inte bara latar sig, förstås.)

 

Uppenbarligen så är det ju inte det!

 

Han har inga som helst skyldigheter att lösa situationen som exet har satt barnet i. 

 

Så innihelvete patetisk inställning. 

Drar kvinnan det kortaste strået när hon får vårdnaden om barnen?!?!?!

 

Hatar man barnen så mycket ska man inte heller ha dom. Och kan man inte försörja sina barn utan underhåll från farsan som man kidnappat barnen ifrån så ska man låta farsan ta barnen istället.

Var får du det ifrån att exet tagit barnen ifrån honom?
Det står ju ingenstans att ts ville att barnen skulle bo hos honom och inte exet?
Det står ingenstans om dom tidigare haft varannan vecka, varannan helg eller om hur längesen dom separerade och varför barnen bos hos exet.

Det står ju ingenstans om det är så att exet nekat ts att ha barnen eller om det är  ts som inte vill eller kan ha barnen boende hos sig.

Kanske bor dom i olika städer, varför tror du överhuvudtaget att ts ex har tagit barnen ifrån honom? dom kanske har en överenskommelse som passat alla bäst.
Barnen är väl bägges och bägges ansvar.

Vad har exet satt barnen i för situation menar du?

Det är ju exakt det jag sagt tidigare, vi vet ingenting om situationen, då kan man inte förvänta sig att han ska betala heller. Om dom har en överenskommelse att hon tar hand om barnen för att han inte kan/vill så är det en helt annan sak än om båda ville ha vårdnaden om barnen men mamman utnyttjade sitt privilegium och tog vårdnaden. 

Sålänge vi inte vet detta så är det precis lika rätt att säga att han inte ska betala. 

Jag har svårt att se framför mig hur en man säger "ta mina barn, jag ger dig pengar för det" det låter absurdt. 

 

Om vi ponerar att hon haft vårdnaden om barnen senaste åren så är det:

Hennes fel att pengarna inte räcker

Hennes fel att ungarna inte klarar skolan

 

Nej vi vet inte hur det egentligen ligger till, men eftersom de flesta gör antaganden om en överenskommelse och att pappa självklart ska betala, så gör jag motsatt antagande. 

När föräldrar frågar vem som har rätt brukar det oftast vara så att båda föräldrarna har en poäng.

Det är svårt att fortsätta löpande försörja barn som bor i ett annat hushåll, eftersom man inte har insyn i det hushållets ekonomi och att man också vid något tillfälle behöver låta barn bli vuxna.

Med detta sagt är det ju också bra att stötta sina barn med vad de verkligen behöver! Behövs det en termins stöttning för att klara komvux och bli redo för det som väntar sen är det ju löjligt att bjuda barnen/barnet på en resa.

Sammanfattningsvis har ni säkert poänger både du och den andre föräldern.

Rent krasst så har inte varken TS eller hans ex har nån skyldighet att försörja deras vuxna barn.

I min värld vore det mer rimligt om exet istället vände dessa krav mot det nu vuxna "barnet", istället för att gadda ihop sig och försöka manipulera TS.

Jag har egentligen ingen aning om "barnets" studiesituation, men det lär väl knappast handla om några nån heltidssysselsättning att läsa upp några poäng på komvux?
"Barnet" får helt enkelt skaffa sig ett kneg på sidan av studierna för att försörja sig, precis som alla andra vuxna. 
Jag tror även att detta mycket väl kan fungera som den spark i arslet en slapp ungdom som inte lyckades ta sig igenom gymnasiet med godkända betyg behöver.
Att som förälder i det läget bara dalta och fortsätta servera är att göra "barnet" en björntjänst.

Jag förstår helt dina tankar och hur du ser på saken men till syvende och sist så är det ju ditt barn i alla fall som du själv valde att sätta till världen. Du och ditt ex får helt enkelt sätta dig ner och diskutera er fram till en lösning. Kanske 20 åringen kan bo hos dig? I annat fall så tycker jag att ni skriver ett avtal att du bidrar med en mindre summa per månad så länge 20 åringen pluggar och sköter sina studier.

Jag tycker TS låter som en väldigt verklighetsfrånvänd förälder. Vad är anledningen till att barnet inte fixat gymnasiet tidigare? Man får inte intrycket av att TS varit nån direkt stöttande förälder. En normalfuntad förälder vill väl det bästa för sina barn. Om exet har dålig ekonomi är det väl inte så konstigt om det blir svårt med en 20-åring i hemmet som vill ha mat/kläder/annat.

Mitt äldsta barn har just börjat gymnasiet (Natur). Hon är duktig och ambitiös, men jag skulle ändå ha förståelse ifall nåt hände som gjorde att hon kom ur balans och inte orkade ta sig igenom. Och hör och häpna, hon är inriktad även på universitetsstudier där vi föräldrar också tänker stötta henne ekonomiskt. Ev. kanske hon får ta studielånet ändå så vi kan slänga in det i fonder eller nåt som kan få växa över tid så hon får ännu mer till insatsen till lägenhet så småningom. Och trots att vi gör detta är jag övertygad om att hon kommer stå stadigt på egna ben en vacker dag.

Jo de har skyldighet att försörja 
Man har skyldighet att försörja till barnet har tragglat sig igenom gymnasiestudier, dock max till 21 års ålder
Många svar i tråden och länkar till skyldigheten