Mitt ex vill att jag ska betala för vårt vuxna barn, som bor hos h*n

Jag tycker TS låter som en väldigt verklighetsfrånvänd förälder. Vad är anledningen till att barnet inte fixat gymnasiet tidigare? Man får inte intrycket av att TS varit nån direkt stöttande förälder. En normalfuntad förälder vill väl det bästa för sina barn. Om exet har dålig ekonomi är det väl inte så konstigt om det blir svårt med en 20-åring i hemmet som vill ha mat/kläder/annat.

Mitt äldsta barn har just börjat gymnasiet (Natur). Hon är duktig och ambitiös, men jag skulle ändå ha förståelse ifall nåt hände som gjorde att hon kom ur balans och inte orkade ta sig igenom. Och hör och häpna, hon är inriktad även på universitetsstudier där vi föräldrar också tänker stötta henne ekonomiskt. Ev. kanske hon får ta studielånet ändå så vi kan slänga in det i fonder eller nåt som kan få växa över tid så hon får ännu mer till insatsen till lägenhet så småningom. Och trots att vi gör detta är jag övertygad om att hon kommer stå stadigt på egna ben en vacker dag.

Exakt så hade jag också gjort om jag hade haft ekonomisk möjlighet. Ser inget fel i att stötta sina barn så länge man kan och vill. Men så har jag själv inte fått den stöttningen hemifrån och fick flytta och försörja mig själv från jag var 16 år.

Hej, behöver input! Bakgrundsinformation:

Jag har två barn, 18 och 20 år, som bor hos mitt ex. 18-åringen går sista året på gymnasiet, 20-åringen går på Komvux för att läsa in kurser som h*n inte fick godkänt i på ungdomsgymnasiet. Exet har en lön under genomsnittet. Problemet för exet är, att i och med att 20-åringen gått ut ungdomsgymnasiet, så får exet inte längre några bidrag för 20-åringen (typ bostadsbidraget för h*n eller studiebidraget), och på grund av att 20-åringen inte tagit tillräckligt många studiepoäng, så får 20-åringen inte längre CSN. Jag betalar fortfarande underhåll för 18-åringen, men mitt underhåll för 20-åringen har upphört enligt lag.

Nu menar mitt ex, att h*n inte längre har råd att försörja 20-åringen ensam. Exet menar, att jag bör chippa in. Till saken hör, att jag ärvde en summa efter mina föräldrar, som kanske låter stor i exets öron. MEN denna summa gjorde att jag äntligen kunde sluta ett träligt jobb och starta en egen firma inom det område, som jag egentligen velat arbeta inom hela livet. Jag sysslar alltså inte med någon lyxkonsumtion för mina arvspengar, utan jag har stoppat pengar i företaget, samt att jag har en del på ett sparkonto som får gå åt till mina hushållsutgifter, månad för månad, tills jag får lönsamhet i mitt företag. 

Exet och 20-åringen försöker tillsammans få mig att känna dåligt samvete, genom att säga att 20-åringen kanske inte kommer att få den utbildning h*n har tänkt (och som jag också tycker är en bra idé i sig), på grund av hushållets ekonomiska problem. De menar att jag borde chippa in, nu när jag har mina arvspengar. 

Medan jag tycker, att en 20-åring borde hitta sätt att reda upp sin situation själv, och försörja sig själv. T.ex. genom att överklaga myndighetsbeslut, skaffa sig ett extrajobb, eller skaffa sig ett heltidsjobb och samtidigt genom självstudier beta av de poäng som fattas, tills h*n kan få studiemedel igen. 

Jag har för övrigt sagt, att jag gärna betalar för något "speciellt" och utvecklande för båda våra barn, nu när jag har pengar, typ några veckor på ett språkinstitut utomlands. Eller att jag kan bjuda på en kryssning, som vi gör tillsammans. Men att jag ska betala rena hushållskostnader för mitt ex' hushåll, månad efter månad, känns övermaga och fel.

Vem har rätt - exet eller jag?

Det är en diskussion jag tycker du ska ha med 20åringen. Det handlar inte om att göra ditt ex en tjänst. Ett alternativ är ju att 20åringen flyttar hem till dig. Att du inte är försörjningsansvarig enligt lag innebär att ditt ex inte heller är det. Alternativet för 20åringen är alltså att söka jobb och under tiden söka försörjningsstöd. Det sistnämnda innebär troligen att hen måste hoppa av studierna.

Varför klarar hen inte av studier varken under gymnasiet eller nu? Vilken hjälp kan du ge? Vilken hjälp kan hen söka från samhället (psykologiskt? Hjälp med studieteknik? Osv beroende på anledning). Vilka krav kan du ställa?

Jag tycker det är vettigare att hjälpa sitt barn att slutföra gymnasiestudier än lyx som resor, men då kopplat med vissa krav.

Det innebär ju att exet inte försörjer henom själv utan ställer motsvarande krav.

Som flera skrivit så tycker jag att det har viss betydelse om tjugoåringen är "lat" eller om hen har det kämpigt med studierna pga svårigheter av något slag.

Personligen skulle jag ha svårt att börja förverkliga mina drömmar innan mina barn kommit på fötter i livet. Det vill säga, hade jag ärvt en summa pengar hade jag väntat ett tag med att säga upp mig och starta eget tills barnen hade förutsättningar att på något sätt försörja sig. Oavsett vad lagen säger. (Och förutsatt att mitt barn inte bara latar sig, förstås.)

Jag kan tycker självklart att man ska stötta sina vuxna barn om man kan- men gränsen är hårfin när det gäller att göra de en björntjänst!

Jag är kvinna så förstår absolut mammans tankesätt MEN ingen av föräldrarna är betalningsskyldiga för en 20 årig vuxen person.. att bli vuxen betyder att man behöver ta hand för sig själv. 
Den unga vuxna har inte klarat av sina studiepoäng och får inget CSN - varför? Finns det svårigheter som ligger bakom så behöver flera insatser göras såklart.. 
En 20 åring har rätt till SOC, försörjningsstöd, aktivitetsstöd om det finns en diagnos..  det finns hjälp att få! Men då måste man också ansöka om det. 

Att pappa bara betalar löser inte situationen! Sen ska inte mamma bara betala heller!
Hur ska en 20 åring lära sig att vara vuxen, stå på sina egna ben om man fortsätter olja banan, fortsätter "stjälpa" så att den unga vuxna inte behöver "fejsa" saker för mamma/pappa betalar ju .. Seriöst.

Jag har själv fått hjälp av mina föräldrar när det har varit lite tufft i livet, som en skilsmässa som drog ut på tiden och jag var föräldraledig med ett hus att betala för. Jag är helt med på att hjälpa sina barn - men då ska barnet också ha försökt själv, försökt lösa problemet. Inte att mamma/pappabanken ska va det första man tänker på som en quick-fix.  

Jo i detta fall är föräldrarna fortfarande försörjningsskyldiga. Föräldrar ska försörja barnet till det läst färdigt gymnasium (dock längst till 21 år)

Kanske kan du ge honom ett visst underhåll mot att han hjälper dig med något i firman eller sköter din städning och tvätt. Plus att du stöttar honom i studierna under tiden

Fast det stödet ska ju självklart komma ifrån hushållet där barnet bor och inte från ett annat hushåll :)

Att barnet ska ha mat är ju inte pappans skyldighet ifall barnet bor hos mamman eller vice versa.