• Tue 15 Sep 2020 23:57
    429 visningar
    5 svar
    5
    429

    Är jag ensam?

    Hej

    Jag valde att ta ut skilsmässa för snart 4 års sedan.

    Min exman ville ju inte detta och det blev ingen bra skilsmässa.

    Jag hade tröttnat redan 5-6 månader innan jag tog ut skilsmässan så detta kom som en chock för honom. ( vilket jag fattar)

    Vi har 2 barn ihop och jag har en dotter sen tidigare.

    Han höll på att ringa , skicka Mail/sms jämnt det första året ungefär. Jag träffa en annan rätt snabbt vilket jag ångrar idag. (Vi är inte ihop idag)

    Mina barn mår inte bra speciellt min ena som går på bup m.m

    Han har förklarat att han ska förstöra mitt liv. Sagt till barnen att mamma förstört familjen, och mina barn undrar varför jag gjort det.

    Jag skyddar honom hela tiden och pratar aldrig illa om honom. Han har en ny sambo idag sen snart 2år tillbaka.

    Men ändå mår jag skit och kan inte leva normalt liv då han ff styr mig. Hans talan är min lag, orkar inte bråka. Min dotter berättar jämt (utan att jag frågar) att pappa pratar illa om mig så fort hans tjej går till jobbet, och om han märker att dom ljuger så blir han jätte arg och förklarar att ni vet varför jag blir arg, bara för att mamma ljugit.

    Det finns massor mer. Vi har bara Mail kontakt och det sker mellan 17-22 vardagar. Om jag skickar en annan tid utanför denna tid så måste han byta mailadress. Vi har så minimal kontakt som möjligt.

    Jag har gått på utväg ett bra tag då jag blivit så nedtryckt av alla Mail jag fått sen tidigare.

    Min dotter vill bo hos mig och gråter enormt på söndagar då vi byter måndagar.

    Så fort barnen är ledsna eller gjort något hos honom så har jag ofta fått Mail om att han är trött att städa upp efter mig som han ofta får göra.

    Det finns massor mer men orkar inte skriva mer.

    Vet inte vad jag ska göra. Jag vågar knappt skicka till honom. Han är 2 personer

  • Svar på tråden Är jag ensam?
  • Wed 16 Sep 2020 07:05
    #1

    Inte snällt av dig att vara less i 6 månader och inte visa/säga nåt innan du slänger skilsmässan i ansiktet på honom... Kanske förtjänar han en ursäkt i efterhand?

    Vad göra nu? Tja, kontakta familjerätten för samtal kring hur ni ska göra med barnen.

  • Magica­l
    Wed 16 Sep 2020 07:14
    #2

    Du ska ringa soc och be att få ett stödsamtal för egen del. Då kan du berätta hur han beter sig och att det inte är bra för barnen att han med flit skapar konflikt mellan dig och dem. 
    fråga dem om det är dags för en orosanmälan också. Det kan vara så att de själva inser det efter ett samtal med dig. 
    Du ska ta upp din oro utifrån barnen och förstås att dottern vill bo hos dig. 

    Sluta skicka en massa till honom. Det enda ni behöver ha kontakt runt är barnen: överlämningstider, prylar som ska med, ekonomin. 
    Spara allt han skriver till dig!

    Du behöver stöd av soc i vad du har rätt att göra. 

  • Magica­l
    Wed 16 Sep 2020 07:17
    #3
    Långbenopluto skrev 2020-09-16 07:05:51 följande:

    Inte snällt av dig att vara less i 6 månader och inte visa/säga nåt innan du slänger skilsmässan i ansiktet på honom... Kanske förtjänar han en ursäkt i efterhand?

    Vad göra nu? Tja, kontakta familjerätten för samtal kring hur ni ska göra med barnen.


    Så då har han rätt att bråka med TS 4 år efter? 
  • Wed 16 Sep 2020 08:03
    #4
    Magical skrev 2020-09-16 07:17:43 följande:
    Så då har han rätt att bråka med TS 4 år efter? 
    Vart skrev jag det?
  • Wed 16 Sep 2020 08:35
    #5

    Du ska börja med att släppa ditt dåliga samvete över skilsmässan. Det är väldigt mänskligt att dröja med att berätta för någon att man tröttnat. Det är såklart ett svårt samtal att ta och är man en bra förälder så bör man tänka efter ordentligt innan man skjuter sitt äktenskap i sank. Det är oerhört få som lyckas sköta ett uppbrott perfekt. Du är inte perfekt men du duger.

    Ditt ex behöver ta ansvar för sitt egna beteende och sluta skylla på dig. Du ska inte ta ansvar för det han gör. Vad säger du till barnen om att han talar illa om dig? Det är viktigt att de hör från dig att det inte är ok att han gör det. Du ska inte tala illa om honom som person men det är viktigt att inte ursäkta beteendet. Du och han är mallar för hur man beter sig som vuxen. Om du var din dotter hur skulle du råda henne att agera?

Svar på tråden Är jag ensam?