Arg blivande trebarnsfar
Har två barn, 6 och 7. Tredje på väg. Jag ville inte att vi skulle skaffa ett tredje barn men hon tjatade tjatade förhandlade och allt. Sen kände jag ok då, men hon skulle ta huvudansvaret där.
Barnen håller på att bli ganska självgående och alla år med skrikande barn, sömnrubbningar, lekparkshäng och kasst sexliv såg sitt slut... nä då ska vi börja om! Jag tyckte vi började bli för gamla också, vad händer om det blir något fel pga av vår ålder?? Nej sa frugan, det kommer bli bra.Aja nu blev det ett barn och lika mycket min del av detta.
Men vid ett senare ultraljud upptäcktes avvikelser. Bla en missbildad arm och bred nackspalt. Fostervattenprov visar att vi kommer få ett barn med downs syndrom. Men också stymparm.
Alltså vad fan?! Jag sa ju detta! Nu har vi satt oss riktigt i skiten från att ha haft en fungerande familj och vardag som repat sig så kommer det bli ännu mer. Hur ska vi orka? Hur ska familjen funka och vårt förhållande hålla?
Det är mitt fel med. Jag vet. Men jag är så jävla arg just nu och måste få ut detta. Hur ställer man om? Hur fixar man detta? Blir så lack på frugan som bara agerat på känslor och inte tänkt rationellt och logiskt här. Så arg på henne fast jag inte borde.