• Anonym (Klara­)
    Wed 16 Sep 2020 19:59
    898 visningar
    25 svar
    25
    898

    Mitt barn tycker mitt boende är mkt sämre än pappans :(

    Varit skild i snart 7 år, bor själv med barn vv. Nu börjar min 12-åring allt oftare nämna hur hen så gärna skulle vilja flytta, att vårt område är fult och att hen skäms.

    Vi bor i ett radhus med fin standard men området är lite trashigt. Det yngre barnet trivs jättebra och jag med.

    Pappan bor med ny familj i ett nybyggt hus, våra ekonomiska situationer ser ju helt olika ut. Jag har inte råd med någon stor villa som ensamstående och barnets ord gör att jag känner mig otillräcklig och ledsen. Som att barnet faktiskt ser ner på mig och inte har den ekonomiska uppfattningen såklart. Någon som varit med om liknande? :(

  • Svar på tråden Mitt barn tycker mitt boende är mkt sämre än pappans :(
  • neverp­reggo
    Wed 16 Sep 2020 23:17
    #11
    Anonym (Klara) skrev 2020-09-16 22:30:25 följande:
    Precis, det blir lite orättvist att bli jämförd med familjer där de är två vuxna med mig som är ensam. Pappan hade heller inte haft möjlighet att bo som han gör om inte ny partner flyttat in direkt, som inte alls var bra för barnen. Men sånt vill jag ju inte ta upp och framstå pappan som dålig eller så inför barnet. Men det blir ju så paradoxalt, klart jag också haft helt andra ekonomiska förutsättningar om jag bara tänkt på mig själv.
    Jag tycker absolut att du kan nämna att pappas boende betalas av två och det inte är säkert att han hade haft råd att bo där om inte sambon flyttat in. Utan att nämna något om hur dåligt det egentligen var men då barnet kanske förstår då mer hur det fungerar med ekonomi. Tonåringar har en tendens att se saker svartvitt.
  • Wed 16 Sep 2020 23:23
    #12
    Anonym (Klara) skrev 2020-09-16 22:26:31 följande:
    Jag har inte ekonomisk möjlighet för uppgradering, vi lever jättebra men utrymmet finns inte. Vi bor liksom så bra vi kan med min lön. Att byta till mindre är inte heller aktuellt, vi har 87 kvadrat idag och även det hade kunnat få vara större.
    Låt ditt barn få vara med och diskutera det här.
    När barnet vet ungefär hur mkt dyrare det kommer bli, så kanske barnet kan komma med förslag på besparingar.
    Eftersom det inte verkar finnas utrymme för att leva snålare, så kommer barnet inse detta...
    Men du slipper känna att du får skämmas för att du har mindre inkomster än de som är 2 vuxna, för barnet kommer själv komma till insikt om detta och lära sig något för livet under tiden.
  • Anonym (ooo)
    Thu 17 Sep 2020 07:13
    #13

    Barnet är just barn. De vet inte hur allt hänger ihop. Du har fått jättebra tips redan så jag har inga bättre att komma med, är barnet någorlunda vettigt så kommer han att förstå. 
    Det är ju liksom inte bara att byta hus från en söndag till en måndag, men det är  möjligt att en 12-åring tror ungefär så utan att veta något om huspriser, driftskostnader, lagfarter osv. 

    Vi har 18-åring här som knappt förrän nu har fattat hur allt hänger ihop. Hur mycket vi lägger på familjens matbudget tex, i relation till våra löner osv, så det är inte konstigt om inte en 12-åring vet. 

  • Thu 17 Sep 2020 08:37
    #14
    Anonym (Skild) skrev 2020-09-16 21:41:44 följande:
    Om du bott i 7 år kanske du har råd att uppgradera nu till ett bättre område? Du kanske kan titta lite, det kanske inte är så långt bort som du tror? Ett lite mindre radhus kanske men i ett bättre område? En flytt kan faktiskt pigga upp både vuxna och barn och man måste ju inte köpa ett splitter nytt jättehus, man kan uppgradera litegrann.
    skämtar du eller? Tror du på allvar alla har råd att "uppgradera" som du säger? Är du så verklighetsfrånvänd på riktigt?
  • Anonym (Skild­)
    Thu 17 Sep 2020 09:19
    #15
    viseversa skrev 2020-09-17 08:37:34 följande:

    skämtar du eller? Tror du på allvar alla har råd att "uppgradera" som du säger? Är du så verklighetsfrånvänd på riktigt?


    Vilken korkad kommentar, det är ju du som är verklighetsfrånvänd. På 7 år hinner mycket hända både med bostadens värdestegring och belåningsgrad. Det är absolut ingenting konstigt att börja med ett enklare boende och byta upp sig efter hand som man kan, vare sig man är ung, äldre, gift eller skild.

    Nu hade trådstartaren inte denna möjlighet vilket är tråkigt men så gör många. Jag bodde på 55 kvm med mina tre barn direkt efter skilsmässan. Ett år bodde vi så. Det var trångt och bökigt men vi sparade pengar och kunde amortera hårt.

    Idag har jag ett hus på 180 kvm, gammalt och slitet för att jag skulle ha råd med det, men i ett bra område och med bra tomt och bra utrymmen för barnen. I en Stockholmskommun. Barnen bor heltid hos mig.

    Så kom inte och snacka skit om att jag skulle vara verklighetsfrånvänd. Jag vet mycket väl vad det innebär att vara skild och ensamstående med barn. Man får spara, snåla och prioritera.
  • Thu 17 Sep 2020 09:29
    #16

    Du får förklara att du gör så gott du kan. Min mamma var ensamstående när jag var liten och hon brukade alltid visa mig och oss vid varje månadsskifte hur mycket pengar hon fick i lön och hur mycket varje räkning kostade så att vi kunde se exakt hur det gick till och hur mycket som fanns kvar. Det var väldigt pedagogiskt. Vi förstod oss på pengar tidigt på det sättet.

    Du kanske ska visa ditt barn att det inte går att få bättre för de pengar du har. Du är en bra mamma! 

  • LFF
    Thu 17 Sep 2020 09:36
    #17
    Anonym (Skild) skrev 2020-09-17 09:19:29 följande:
    Vilken korkad kommentar, det är ju du som är verklighetsfrånvänd. På 7 år hinner mycket hända både med bostadens värdestegring och belåningsgrad. Det är absolut ingenting konstigt att börja med ett enklare boende och byta upp sig efter hand som man kan, vare sig man är ung, äldre, gift eller skild.

    Nu hade trådstartaren inte denna möjlighet vilket är tråkigt men så gör många. Jag bodde på 55 kvm med mina tre barn direkt efter skilsmässan. Ett år bodde vi så. Det var trångt och bökigt men vi sparade pengar och kunde amortera hårt.

    Idag har jag ett hus på 180 kvm, gammalt och slitet för att jag skulle ha råd med det, men i ett bra område och med bra tomt och bra utrymmen för barnen. I en Stockholmskommun. Barnen bor heltid hos mig.

    Så kom inte och snacka skit om att jag skulle vara verklighetsfrånvänd. Jag vet mycket väl vad det innebär att vara skild och ensamstående med barn. Man får spara, snåla och prioritera.
    För sju år sedan var lånevillkoren betydligt generösare än nu vilket gör att den där marginalen i form av värdeökning och minskad belåningsgrad äts upp illa kvickt.

    Skulle vi köpt vår bostad idag istället för för fyra år sedan så skulle vi inte få det lån vi har idag. Vi har goda marginaler men ändå anser bankerna att vi inte skulle ha råd med vårt boende. Bor i en kranskommun till Stockholm och är två. Skulle vi separera så anser bankerna att jag har råd med ett boende värt ca 1,5 miljon och då tjänar jag inte superdåligt (strax över 30 i månaden). Det räcker inte ens till en etta i vår kommun. 

    Du säger att du flyttat till ett stort hus, med vilka lånevillkor då? Nya, "mittemellan" eller de gamla? Om du har de gamla lånevillkoren, skulle du kunna köpa ditt hus idag för samma summa som du gav när du flyttade in med de nya villkoren?
  • Anonym (tumme­n)
    Thu 17 Sep 2020 09:43
    #18
    LFF skrev 2020-09-17 09:36:32 följande:
    För sju år sedan var lånevillkoren betydligt generösare än nu vilket gör att den där marginalen i form av värdeökning och minskad belåningsgrad äts upp illa kvickt.

    Skulle vi köpt vår bostad idag istället för för fyra år sedan så skulle vi inte få det lån vi har idag. Vi har goda marginaler men ändå anser bankerna att vi inte skulle ha råd med vårt boende. Bor i en kranskommun till Stockholm och är två. Skulle vi separera så anser bankerna att jag har råd med ett boende värt ca 1,5 miljon och då tjänar jag inte superdåligt (strax över 30 i månaden). Det räcker inte ens till en etta i vår kommun. 

    Du säger att du flyttat till ett stort hus, med vilka lånevillkor då? Nya, "mittemellan" eller de gamla? Om du har de gamla lånevillkoren, skulle du kunna köpa ditt hus idag för samma summa som du gav när du flyttade in med de nya villkoren?
    Precis. Jag skulle aldrig få köpa min lägenhet idag. Hade tur och köpte den innan de nya reglerna infördes. Ändå hade jag över 1 miljon att lägga kontant i vinst från en tidigare lägenhet och jag tjänar ca 40 000/månaden. Jag bor i en enkel trea utanför Stockholm. Det är inte så enkelt som vissa tror att bara köpa ett hus som ensamstående. 
  • Anonym (Klara­) Trådstartaren
    Thu 17 Sep 2020 09:45
    #19
    Anonym (Skild) skrev 2020-09-17 09:19:29 följande:

    Vilken korkad kommentar, det är ju du som är verklighetsfrånvänd. På 7 år hinner mycket hända både med bostadens värdestegring och belåningsgrad. Det är absolut ingenting konstigt att börja med ett enklare boende och byta upp sig efter hand som man kan, vare sig man är ung, äldre, gift eller skild.

    Nu hade trådstartaren inte denna möjlighet vilket är tråkigt men så gör många. Jag bodde på 55 kvm med mina tre barn direkt efter skilsmässan. Ett år bodde vi så. Det var trångt och bökigt men vi sparade pengar och kunde amortera hårt.

    Idag har jag ett hus på 180 kvm, gammalt och slitet för att jag skulle ha råd med det, men i ett bra område och med bra tomt och bra utrymmen för barnen. I en Stockholmskommun. Barnen bor heltid hos mig.

    Så kom inte och snacka skit om att jag skulle vara verklighetsfrånvänd. Jag vet mycket väl vad det innebär att vara skild och ensamstående med barn. Man får spara, snåla och prioritera.


    Jag förstår det resonemanget till viss del, jag gjorde ungefär så fast omvänt, dvs valde det boendet jag ville ha direkt istället för att byta upp mig successivt. Kanske var det fel väg men där jag bor ligger nästa nivå så att säga på ca 3-4 miljoner, det har jag inte. Vi uppskattar också en bra levnadsstandard, med aktiviteter, kläder och nöjen och går liksom precis runt. Barnet som uttryckte sig om missnöje har också en diagnos som tar tid vilket innebär att jag inte kan jobba heltid även om jag har ca 35 i lön.
  • Thu 17 Sep 2020 13:00
    #20

    Min erfarenhet av tonåringar är att de är rätt gnälliga i allmänhet, otacksamma i synnerhet och att de inte har en susning om ekonomi!

    Själv sitter jag på kvällarna och förstör min sons liv och skolgång eftersom jag försöker hjälpa honom med språklära 5/7 dagar!

    Så ang. ditt barn har jag ingen empati över till honom. Utan du har min fulla förståelse!

  • Anonym (Skild­)
    Tue 6 Oct 2020 15:58
    #21
    LFF skrev 2020-09-17 09:36:32 följande:

    För sju år sedan var lånevillkoren betydligt generösare än nu vilket gör att den där marginalen i form av värdeökning och minskad belåningsgrad äts upp illa kvickt.

    Skulle vi köpt vår bostad idag istället för för fyra år sedan så skulle vi inte få det lån vi har idag. Vi har goda marginaler men ändå anser bankerna att vi inte skulle ha råd med vårt boende. Bor i en kranskommun till Stockholm och är två. Skulle vi separera så anser bankerna att jag har råd med ett boende värt ca 1,5 miljon och då tjänar jag inte superdåligt (strax över 30 i månaden). Det räcker inte ens till en etta i vår kommun. 

    Du säger att du flyttat till ett stort hus, med vilka lånevillkor då? Nya, "mittemellan" eller de gamla? Om du har de gamla lånevillkoren, skulle du kunna köpa ditt hus idag för samma summa som du gav när du flyttade in med de nya villkoren?


  • Anonym (Skild­)
    Tue 6 Oct 2020 16:09
    #22
    LFF skrev 2020-09-17 09:36:32 följande:

    För sju år sedan var lånevillkoren betydligt generösare än nu vilket gör att den där marginalen i form av värdeökning och minskad belåningsgrad äts upp illa kvickt.

    Skulle vi köpt vår bostad idag istället för för fyra år sedan så skulle vi inte få det lån vi har idag. Vi har goda marginaler men ändå anser bankerna att vi inte skulle ha råd med vårt boende. Bor i en kranskommun till Stockholm och är två. Skulle vi separera så anser bankerna att jag har råd med ett boende värt ca 1,5 miljon och då tjänar jag inte superdåligt (strax över 30 i månaden). Det räcker inte ens till en etta i vår kommun. 

    Du säger att du flyttat till ett stort hus, med vilka lånevillkor då? Nya, "mittemellan" eller de gamla? Om du har de gamla lånevillkoren, skulle du kunna köpa ditt hus idag för samma summa som du gav när du flyttade in med de nya villkoren?


    Jag köpte mitt hus för knappt två år sedan, med de nya villkoren alltså. Jag bor också i en Stockholmskommun.

    Jag bodde före det väldigt trångt med mina barn och sparade pengar för att ha råd att köpa det hus jag har idag som passar oss perfekt, även om det är nergånget och slitet. Bra läge och bra utrymmen, men det tog ett tag att komma hit.

    Jag har alltid amorterat hårt och sparat, både som gift och som ensamstående. Något som jag är tacksam för idag som ensamstående.
  • Anonym (Camil­la)
    Tue 6 Oct 2020 16:27
    #23

    Men hallå?!? Ungen har ju tak över huvudet, kläder på kroppen och mat på bordet. Klart man kan vara lite avis om pappan har materiellt sett högre standard. Det är du som sköter ekonomin. När ungen kan chippa in då kan ni diskutera annat boende. Men å andra sidan bör hen flytta hemifrån då. Utan att visa allt så förklara ekonomin. Förklara också andra värden än pengar. Tycker inte du gör något fel alls som valt att bo där du gör. Låt inte ungen köra över dig och skapa dåligt mående.

Svar på tråden Mitt barn tycker mitt boende är mkt sämre än pappans :(