• Wed 16 Sep 2020 21:58
    685 visningar
    36 svar
    36
    685

    Bonusbarns-dilemma

    Hej!

    Jag har träffat en kille och fått två härliga bonusbarn på köpet. Den ena är med oss halvtid (och hade gärna varit mer) och den andra vill bara vara med sin mamma. I bästa fall är barnet med oss fredag till söndag för att på söndag kväll bryta ihop och så kommer mamman och hämtar. Barnet är nu 11 och har alltid varit mammig. Mamman jobbar deltid, så barnen har alltid gått dit efter skolan och så har planen varit att gå till pappan (som har "vanliga" arbetstider) när han kommer hem vilket hen aldrig vill göra. Detta är dock en separat diskussion...

    För problemet vi nu står inför är att jag byter boende, vi kommer inte att flytta ihop nu men förhoppningsvis på sikt. Alla barnen (jag har egna också) har möjlighet att få egna rum i mitt nya boende - förutsatt att vi delar av vardagsrummet och så bor jag och killen där.

    Det är verkligen inte optimalt, jag hade mycket hellre haft det rum hans barn vill ha, vardagsrummet är rätt litet och på en annan våning utan toalett och dusch osv.

    Så jag vet inte vad vi ska göra... jag vill såklart erbjuda alla barnen samma men det känns sjukt trist att göra en väldigt stor bekvämlighetsuppoffring för någon som sover hos oss i bästa fall två nätter varannan vecka och förutsatt att vi gör roliga saker annars ringer hen sin mamma och kräver att bli hämtad :/

    Vad hade ni gjort? Tänkt? Resonerat?

    Svarar på frågor fortlöpande, förstår att det finns massa info om vårt läge som inte kommer med här.

    Tack ??????

  • Svar på tråden Bonusbarns-dilemma
  • Anonym (Nja)
    Wed 16 Sep 2020 22:17
    #1

    Barnet kommer ju definitivt inte känna sig välkommet och vilja vara där mer om h*n inte erbjuds samma som de andra barnen.

  • Wed 16 Sep 2020 22:20
    #2
    +1
    AnnaBanana78 skrev 2020-09-16 21:58:06 följande:

    Hej!

    Jag har träffat en kille och fått två härliga bonusbarn på köpet. Den ena är med oss halvtid (och hade gärna varit mer) och den andra vill bara vara med sin mamma. I bästa fall är barnet med oss fredag till söndag för att på söndag kväll bryta ihop och så kommer mamman och hämtar. Barnet är nu 11 och har alltid varit mammig. Mamman jobbar deltid, så barnen har alltid gått dit efter skolan och så har planen varit att gå till pappan (som har "vanliga" arbetstider) när han kommer hem vilket hen aldrig vill göra. Detta är dock en separat diskussion...

    För problemet vi nu står inför är att jag byter boende, vi kommer inte att flytta ihop nu men förhoppningsvis på sikt. Alla barnen (jag har egna också) har möjlighet att få egna rum i mitt nya boende - förutsatt att vi delar av vardagsrummet och så bor jag och killen där.

    Det är verkligen inte optimalt, jag hade mycket hellre haft det rum hans barn vill ha, vardagsrummet är rätt litet och på en annan våning utan toalett och dusch osv.

    Så jag vet inte vad vi ska göra... jag vill såklart erbjuda alla barnen samma men det känns sjukt trist att göra en väldigt stor bekvämlighetsuppoffring för någon som sover hos oss i bästa fall två nätter varannan vecka och förutsatt att vi gör roliga saker annars ringer hen sin mamma och kräver att bli hämtad :/

    Vad hade ni gjort? Tänkt? Resonerat?

    Svarar på frågor fortlöpande, förstår att det finns massa info om vårt läge som inte kommer med här.

    Tack ??????


    Jag skulle inte göra några anpassningar i det här läget. 
  • Wed 16 Sep 2020 22:27
    #3

    Det är idioti att ett rum står tomt i 25+ dagar av 30. Naturligtvis ska ni ta ena rummet till sovrum.

    Barn kan dessutom dela rum, speciellt om de inte bor heltid.

  • Wed 16 Sep 2020 22:34
    #4
    Anonym (Nja) skrev 2020-09-16 22:17:14 följande:

    Barnet kommer ju definitivt inte känna sig välkommet och vilja vara där mer om h*n inte erbjuds samma som de andra barnen.


    Nej det är ju det jag förstår också :/ men nu vill ju inte hen vara med oss trots har ett eget stort rum i mitt nuvarande boende och ett eget mindre rum hos sin pappa... Vi la en hel helg på att fixa i rummet med nya gardiner, tavlor, lakan etc för att hen skulle känna sig mer hemma men det var bara kul när vi höll på.
  • Wed 16 Sep 2020 22:38
    #5
    Tow2Mater skrev 2020-09-16 22:27:41 följande:

    Det är idioti att ett rum står tomt i 25+ dagar av 30. Naturligtvis ska ni ta ena rummet till sovrum.

    Barn kan dessutom dela rum, speciellt om de inte bor heltid.


    Ja en del av mig känner så men den största delen av mig vill såklart inkludera hen lika mycket som som andra, och det går såklart inte säga "vill du inte vara med oss så får du inget eget rum"

    Ja barn kan absolut dela! Det finns dock bara 4 sovrum och 4 barn varav två är mina. Känner inte för att dom ska behöva dela av det här skälet, och vill inte att hen ska behöva dela med sitt syskon som vill vara med oss helst hela tiden :/ och dessutom är 14 med allt vad det innebär...
  • Anonym (Nja)
    Wed 16 Sep 2020 22:40
    #6
    AnnaBanana78 skrev 2020-09-16 22:34:50 följande:

    Nej det är ju det jag förstår också :/ men nu vill ju inte hen vara med oss trots har ett eget stort rum i mitt nuvarande boende och ett eget mindre rum hos sin pappa... Vi la en hel helg på att fixa i rummet med nya gardiner, tavlor, lakan etc för att hen skulle känna sig mer hemma men det var bara kul när vi höll på.


    Varför vill barnet inte vara hos er? Har ni pratat med barnet ordentligt?

    Sen att låta barnet gå hem till mamma efter skolan för att sen gå till pappa på kvällen kommer aldrig att funka. Är det pappa dagar då är det pappa (eller du) som lämnar och hämtar, åh fritids som gäller.

    Jag anser inte att man ska peta ut eller särbehandla barn i såna här situationer, men detta handlar ju om ditt boende. Så länge barnet har ett eget rum hos sin pappa så kan h*n väl dela rum med sitt syskon hos dig.
  • Wed 16 Sep 2020 23:40
    #7
    Anonym (Nja) skrev 2020-09-16 22:40:33 följande:

    Varför vill barnet inte vara hos er? Har ni pratat med barnet ordentligt?

    Sen att låta barnet gå hem till mamma efter skolan för att sen gå till pappa på kvällen kommer aldrig att funka. Är det pappa dagar då är det pappa (eller du) som lämnar och hämtar, åh fritids som gäller.

    Jag anser inte att man ska peta ut eller särbehandla barn i såna här situationer, men detta handlar ju om ditt boende. Så länge barnet har ett eget rum hos sin pappa så kan h*n väl dela rum med sitt syskon hos dig.


    Jag vet inte, ja föräldrarna (verkar) haft många samtal genom åren.

    Jag tror att det är en kombination av en mamma som gör allt och en pappa som inte gör riktigt tillräckligt.

    Mamman har tyckt att "varför ska barnen vara på fritids bara för att du jobbar när jag är hemma" och pappan har varit rätt bekväm i det. Lov etc har mamman varit ledig och pappan har tyckt att varför ska dom vara med mig när jag jobbar istället för att vara med sin mamma. Osv osv i allt i många år. Föräldrarna bor jättenära så när hen har fått panik har hen tagit sin väska och gått hem till sin mamma. Som alltid är hemma och tar emot...

    Men jag håller med dig helt, jag tror en stooor del av problemet är att hen inte riktigt fixar ostruktureren. Mamman som "inte kommer ljuga om att hen inte får komma hit" och pappan som "jag vill inte tvinga"... Som sagt en annan diskussion på ett sätt, och egentligen inte mitt problem men som nu stökar till det :(
  • Thu 17 Sep 2020 09:56
    #8
    Anonym (Nja) skrev 2020-09-16 22:40:33 följande:
    Varför vill barnet inte vara hos er? Har ni pratat med barnet ordentligt?

    Sen att låta barnet gå hem till mamma efter skolan för att sen gå till pappa på kvällen kommer aldrig att funka. Är det pappa dagar då är det pappa (eller du) som lämnar och hämtar, åh fritids som gäller.

    Jag anser inte att man ska peta ut eller särbehandla barn i såna här situationer, men detta handlar ju om ditt boende. Så länge barnet har ett eget rum hos sin pappa så kan h*n väl dela rum med sitt syskon hos dig.

    Vill  bara utveckla det lite :)


    Det finns alltså inget svar på varför barnet inte vill vara hos pappan. Vad jag kan se finns det inget som är fel, pappan erbjuder en trygg miljö osv, barnet verkar helt enkelt föredra mamman. Men det finns exempel på hur barnet är hos mamman (helg när det är pappans vecka men hon har totalvägrat åka dit och mamman säger "men jag gör ändå inget så hon kan vara hos mig), hör att vi ska åka till badhus och bryter ihop och vill följa med. Vi hämtar direkt och åker och har superkul med bad och glass osv och på väg hem i bilen skickar barnet 50 sms om att mamman måste komma och hämta för hen måste sova hos sin mamma. Svarar inte mamman ringer barnet oavbrutet tills mamman svarar. Det har dragits så långt att mamman säger "nej, jag kan inte, jag har ingen bil" och då tar barnet sin väska och bara går "då tar jag bussen" och klockan kan då vara 21. Någon gång har då mamman ändå kommit (..) och ett par gånger har barnet tvingats stanna och sovit kvar vilket gått jättebra.


    Men det är såklart vidrig för alla att tvinga. För mamman att tvinga iväg barnet och för pappan att tvinga barnet att vara hos honom. Så alla har tagit den just då enkla vägen och låtit hennes känslor styra umgänget. 


    Pappan sover alltid med hen enligt hens önskemål i annan säng i samma rum. 


    Det känns taskigt att tvinga det barn som dels är 14 och dels vill vara med oss minst halvtid, att behöva dela rum med sitt syskon.


    Så en tanke är att vi "ljuger" lite för barnet och säger att innan allt är på plats i det nya får vi dela rum lite grann (tex kan jag då sova hos mitt ena barn och pappan sova med sitt barn i "mitt" rum). Men då känns det oschysst att ta just hens rum, samt att det rummet kommer då att fixas hur jag vill ha det (renoveras)... och jag vill verkligen verkligen inte att hen ska känna sig utanför :/

  • Thu 17 Sep 2020 10:05
    #9
    AnnaBanana78 skrev 2020-09-17 09:56:09 följande:

    Vill  bara utveckla det lite :)


    Det finns alltså inget svar på varför barnet inte vill vara hos pappan. Vad jag kan se finns det inget som är fel, pappan erbjuder en trygg miljö osv, barnet verkar helt enkelt föredra mamman. Men det finns exempel på hur barnet är hos mamman (helg när det är pappans vecka men hon har totalvägrat åka dit och mamman säger "men jag gör ändå inget så hon kan vara hos mig), hör att vi ska åka till badhus och bryter ihop och vill följa med. Vi hämtar direkt och åker och har superkul med bad och glass osv och på väg hem i bilen skickar barnet 50 sms om att mamman måste komma och hämta för hen måste sova hos sin mamma. Svarar inte mamman ringer barnet oavbrutet tills mamman svarar. Det har dragits så långt att mamman säger "nej, jag kan inte, jag har ingen bil" och då tar barnet sin väska och bara går "då tar jag bussen" och klockan kan då vara 21. Någon gång har då mamman ändå kommit (..) och ett par gånger har barnet tvingats stanna och sovit kvar vilket gått jättebra.


    Men det är såklart vidrig för alla att tvinga. För mamman att tvinga iväg barnet och för pappan att tvinga barnet att vara hos honom. Så alla har tagit den just då enkla vägen och låtit hennes känslor styra umgänget. 


    Pappan sover alltid med hen enligt hens önskemål i annan säng i samma rum. 


    Det känns taskigt att tvinga det barn som dels är 14 och dels vill vara med oss minst halvtid, att behöva dela rum med sitt syskon.


    Så en tanke är att vi "ljuger" lite för barnet och säger att innan allt är på plats i det nya får vi dela rum lite grann (tex kan jag då sova hos mitt ena barn och pappan sova med sitt barn i "mitt" rum). Men då känns det oschysst att ta just hens rum, samt att det rummet kommer då att fixas hur jag vill ha det (renoveras)... och jag vill verkligen verkligen inte att hen ska känna sig utanför :/


    Fast barnet är ju redan utanför och det av flera olika anledningar? Det är väl bättre att prata öppet om det än att försöka låtsas som om det regnar och bo i vardagsrummet i hopp om att situationen ska lösa sig av sig självt?
  • Anonym (Frigg­ebod?)
    Thu 17 Sep 2020 10:20
    #10

    Har ni möjlighet att bygga en friggebod till14-åringen?(Nu utgår jag ifrån att dina två är yngre).

    En annan tanke är, varför flyttar ni inte ihop nu i något större. Du skriver att du flyttar men det ska ändå finnas sovrum till alla?

Svar på tråden Bonusbarns-dilemma