Varför är pojkbarn jobbigare än flickebarn?

Det ska inte stå kanske. Han gjorde det , spottade rakt åt oss , och vi fattade ingenting.

Ellerjjoddetsskavvisststå kanske

Lästefel

Jag har två barn, en snäll pojke som aldrig slåss utan älskar att vara gosa, läsa och prata. Och en arg lillasyster som slåss, bits, klättrar överallt, river allting. Hon biter gärna storebror, men han slår inte tillbaka.

Jag oroar mig mest för pojken dock eftersom pojkar mest förväntas spela fotboll och inte "får" vara tysta och pluggiga. Är helt enkelt rädd för mobbing och att folk inte ska tycka han är tillräckligt manlig.

Att sprida bilden av att pojkar slåss medan flickor är snälla och söta bidrar till den bilden. Låt min pojke få vara som han är, smart och klurig men lite för snäll för sitt eget bästa.

Försök inte pressa in honom i din fördomsfulla mall för att du en gång träffade en pojke som spottade på dig.

Håller med här.

Har fyra pojkar. En är för liten än för att säga något om. Dock en väldigt lugn bebis.

Min som som är 10 är den lugnaste som jag någonsin mött. Han har på riktigt aldrig varit i konflikt med någon utanför hemmet. Aldrig i förskolan, skolan eller med kompisar på fritiden. Otroligt snäll och lugn likaså alla hans närmaste kompisar.

Har en son som varit sjövild men aldrig tillåtits härja runt. Absolut inte tom i huvudet som du så fint uttrycker det. Tvärtom. Ser inte att det är mer ok för en pojke att vara vild och på något sätt bete sig illa. Har alltid varit där och sagt till/pratat allvar när något hänt. Precis som vi gör med deras vilda syster. Hon är en utmaning som heter duga. Betydligt svårare på många sätt att vara förälder till henne än till pojkarna. Alla har exakt samt regler för hur man beter sig dock.

ÄR det så? Jag har döttrar som är vuxna så jag har inga barn runt mig...MEN jag bor i en BRF med en liten gård och här bor många barn. Min bild är att idag så är tjejer och killar lika "vilda". Inga småflickor går runt med dockvagn längre(?) Här vrålas det på gården så jag kan inte ha balkongdörren öppen på sommaren. Pojkar och flickor lika mkt och dom jagar varann runt huset SKRIKANDE som vore de svårt skadade (på min tid så sa jag till barnen att -"Sch, det bor fler människor här, men så gör man inte numer?)

Hellre busiga pojkar är gnälliga flickor, för att inte tala om tjejer i tonåren.
Tack och lov har jag bara söner.
Det är jag glad för.

Håller helt med! Jag har en lugn och go son och en sjövild dotter som slåss, skriker och bråkar ???? Dock skulle hon aldrig kasta sten eller spotta på någon främmande person utan håller sina utbrott inom familjen tack och lov. Ogillar starkt bilden av den bråkiga pojken

Skojar du nu eller är bara på hathumör?

Det är ju dagens tjejer som gapar, skriker är hysteriska och hörs jämt om vi ska generalisera.

Dessutom kör de också med smygmobbing, utfrysning som inte syns på på samma sätt alltid. I killarnas tidigare klasser upp till 6/7 :an var det ofta problem med olika tjejgrupper, de mobbas via Tellonym och ren fysisk misshandel, allvarliga kränkningar mellan tjejer. Bland killarna (inte mina som tur var) var det något bråk en gång som löstes efter diskussion med inblandade+föräldrar. Medans tjejernas dåliga beteende höll i sig tills klasserna upplöstes. Nu vet ej hur det gått.

Har 3 barn själv. 2 lugna tonårskillar och en tjej som är också väluppfostrad men mycket mera igång, går i lägre delen av mellanstadiet, kan vara hemskt otrevlig mot mig tex. Men sköter sig snällt i skolan och mot vänner. Hon är själv trött efter skoldagen av hysteriska dramaqueens. Hon vill läsa och jobba på lektionerna men ofta måste massa lektionstid läggas på tjejkonflikter. Nån har fel väska, inget smink, nån tittade på någon och gråt och sura miner.

Sedan kan man bli förbluffad över hur dagens barn/ungdomar tillåts härja, ja. Men det gäller både tjejer och killar. Många är rätt skötsamma också oavsett kön. Sedan mognar killar lite senare överlag är det en nyhet för dig?

Därför att de pojkarna som är det har mammor som gråter på nätet över att de väntar pojkbarn och inte kan ta hand om sina söner när de växer upp. De får således för lite kärlek och måste härja för att få uppmärksamhet.

Har en av varje sort.

Jobbar som högstadielärare.

Vettigt väluppfostrade pojkar i tonåren är betydligt lugnare och trevligare än tjejer i samma ålder.

Det är föräldrarna det ligger hos. Svenska föräldrar är dock ganska svaga och curlande. Blandar ihop kärlek med svagt ledarskap och vågar inte säga ifrån. Inte ens när barnen är små. Mesiga föräldrar får elaka barn oavsett sort. De ställer inga krav eller förväntningar på sin avkomma.

I 90% av fallen vet man hur föräldrarna är och beter sig genom att se deras barn i skolvärlden. De är ju deras produkt och förlängning utåt av familjen.