Kvinnor, varför har vi inte råd att skilja oss?

Förstår inte riktigt vad du menar med kravlöshet mot män. Vi ansvarar för att kunna försörja oss själva, att skaffa utbildning, jobb, eget sparande mm. Och att inte ha delad ekonomi i ett ekonomiskt ojämlikt förhållande.

En förklaring tror jag är att kvinnan ofta har rollen att ta hand om familjen. Är den som går ner i tid för barnens skull eftersom mannen har ett jobb som gör att han inte kan (tycker han). Sen tror jag vissa väljer yrken med dålig lön så de får ett ännu sämre utgångsläge.

Som Ann skriver...

Och det är också skillnad att verkligen inte kunna separera på grund av ekonomin , eller att en del kvinnor vill inte ha lägre ekonomisk nivå alls än den man har som gift.

Allt hänger på det egna ansvaret och bekvämlighet.
Misstänker att frågan är mer om man känner att man har råd att skiljas mer än de facto att man kan skiljas. Män kanske känner att de kan tänka sig en nedgradering av bostad, kläder, resor mer än kvinnor?
Det är solklart att när två vuxna arbetar så har man tom en hög inkomst tillsammans och kan köpa en större bostad med mera. Även män som får ut 30 rent i månaden har svårt att stå på bolån där den gemensam ekonomin innan var 50:000. Det är ju liksom själva lyxen med att ha sambo/vara gift.
Och det handlar om bekvämlighet, kan du gå från villa i en fint område till en tvåa i en förort? De flesta hade nog kunna tänka sig det innan man får barn. För man tror deras behov förstört med mera. Även om det inte skulle vara så.
När jag skaffade barn med min man visste jag att de vi tsm kan ge barnet är mer än vad jag kan ge själva- och han. Det är en fin villa men rimliga lån och trygghet. Det är viktigare för mig än något annat. Så kommer aldrig lämna sålänge barnen bor hemma men för min egna del, en lägenhet i Spanien är inte långt borta i tankarna om några år.

Kvinnor generellt och synnerhet kvinnor med hemmavarande barn arbetar deltid i större utsträckning än män. Kvinnor tar också ut större delen av föräldraledigheten. Det verkar också vara "mer norm" att skaffa barn innan kvinnan är etablerad på arbetsmarknaden än tvärtom.

Det finns forskning som visar att män tjänar ekonomiskt på att gifta sig medan kvinnor förlorar på det, dvs mäns löneutveckling ökar efter giftemål medan kvinnors minskar.

Detta beror rimligtvis på egna och andras (inklusive samhällets) förväntningar (såväl egna önskningar som upplevda yttre krav) på människor baserat på kön.

Det är i många fall kvinnornas eget fel. Varför skaffa fler barn än man ensam har råd att försörja? Dumt.

Jag vet relationer där banken anser att varken mannen eller kvinnan har råd att skiljas. De har utbildningar och/eller relativt välavlönade arbeten. Men inte tillräckligt för att båda ska kunna köpa egna lägenheter där barnen kan bo varannan vecka. Hyreslägenheter är inte ett alternativ... för dom finns inte.

Har inget med att ställa krav på varandra att göra.

Vart finns undersökningen förresten? Jag skulle vilja se vilka regioner där dessa kvinnor som inte har råd (alltså inte har råd, inte bara känner att de inte har råd) bor. Är det verkligen enbart ett kvinnoproblem eller är det ett regionsproblem som är problematiskt för både män och kvinnor. Jag ställer mig alltid frågande till slutsatser som enbart lyfter kvinnors underläge... Får mig att tro att det finns en agenda. Och tror man på sådana siffror utan att titta närmare på undersökningen så kommer man absolut gå run och tro att man är i underläge.

Jag är kvinna.

I många fall handlar det väl om att man från början sätter sig i en ekonomisk sits med hus etc som inte tål en eventuell skilsmässa och man inte heller har något skydd i ett äktenskapsförord (som många anser är onödigt att ha). Man kan båda två ha schysst inkomst etc men det finns inga möjligheter eller marginaler och ingen klarar av att köpa ut den andra vid en eventuell skilsmässa och det finns heller inga möjligheter att lägga handpenning på en lägenhet. Då är man liksom låst om man inte kan hitta alternativ till att sälja hela bostaden, vilket inte alltid heller är en möjlighet.

Bor man dessutom i en bostad man äger är man ju inte heller aktiv på bostadsmarknaden och är ju lätt körd när det gäller att snabbt hitta hyreslägenhet tex. På många platser i Sverige är utbudet av bostäder begränsat eller obefintlig. Alla bor inte i närheten av storstad.

Sen givetvis har vi ju de kvinnor som inte tjänar tillräckligt mycket för att klara av att dra runt livet som ensamstående mamma varannan vecka med hyra, mat och övriga utgifter. För att man kanske jobbar halvtid/deltid eller är arbetslös/sjukskriven och rent krasst behöver en partner för att klara sig ekonomiskt. Väl värt att notera är att det är många som inte KAN jobba mer än vad de gör...

Och tyvärr finns det alldeles för många kvinnor som inte är självständiga och varken kan eller vill engagera sig i rättigheter och skyldigheter i sitt eget liv och får ett brutalt uppvaknande den dagen mannen dumpar henne...