• Anonym (Anony­m)
    Mon 21 Sep 2020 07:19
    157 visningar
    8 svar
    8
    157

    Hur nämner man för sin partner att man misstänker diagnos?

    Hur tar man upp med sin partner/sambo att man tror att hen har nån diagnos av nåt slag? Jag misstänker det starkt hos henne! Och det gör mig galen. Alla hennes egenheter..

  • Svar på tråden Hur nämner man för sin partner att man misstänker diagnos?
  • Anonym (Lite salt)
    Mon 21 Sep 2020 07:25
    #1

    Frågan är väl vad som blir bättre med diagnos. Kommer hon kunna hantera saker bättre då? Kommer hon läsa på för att förstå sin diagnos?

    I ditt fall hade jag behandlat henne som om hon hade diagnos.

  • Anonym (Anony­m) Trådstartaren
    Mon 21 Sep 2020 07:28
    #2
    Anonym (Lite salt) skrev 2020-09-21 07:25:41 följande:

    Frågan är väl vad som blir bättre med diagnos. Kommer hon kunna hantera saker bättre då? Kommer hon läsa på för att förstå sin diagnos?

    I ditt fall hade jag behandlat henne som om hon hade diagnos.


    Nej men det är väl mer att jag naivt tänker att hon skulle förstå mig och min frustration bättre då! Även om jag nånstans innerst inne vet att så nog inte är fallet.

    Jag behandlar henne redan som hon har det..
  • Anonym (Anony­m) Trådstartaren
    Mon 21 Sep 2020 07:32
    #3

    Det är så tröttande att hela tiden omedvetet anpassa sig till hennes sätt att leva..

    Det är så frustrerande att hon aldrig kan anpassa sig till mig. Hon lyssnar knappt på mina behov.

  • Anonym (Peppa­r)
    Mon 21 Sep 2020 09:17
    #4
    +2
    Anonym (Anonym) skrev 2020-09-21 07:19:46 följande:

    Hur tar man upp med sin partner/sambo att man tror att hen har nån diagnos av nåt slag? Jag misstänker det starkt hos henne! Och det gör mig galen. Alla hennes egenheter..


    Anonym (Anonym) skrev 2020-09-21 07:28:48 följande:

    Nej men det är väl mer att jag naivt tänker att hon skulle förstå mig och min frustration bättre då! Även om jag nånstans innerst inne vet att så nog inte är fallet.

    Jag behandlar henne redan som hon har det..


    Anonym (Anonym) skrev 2020-09-21 07:32:45 följande:

    Det är så tröttande att hela tiden omedvetet anpassa sig till hennes sätt att leva..

    Det är så frustrerande att hon aldrig kan anpassa sig till mig. Hon lyssnar knappt på mina behov.


    Egentligen är en diagnos i sig rätt ointressant. Även med diagnos är det ju samma människa och det är nog lite naivt att tro att hon skulle ändra sig dramatiskt av en diagnos.

    Den springande punkten är vad du får ut av relationen, och vad du vill få ut av en relation.
  • Anonym (ooo)
    Mon 21 Sep 2020 09:19
    #5

    Om det är en diagnos där man kan få någon typ av behandling/stöd av vården eller annat så är det väl intressant att kunna göra en utredning (om hon vill). 

    Om det är en diagnos där ni i så fall bara konstaterar att det nog är så, men det inte finns någon direkt hjälp att få, så är hon nog som hon är även efter en utredning (men det är ju aldrig fel med självinsikt). 

    Det är upp till dig att bestämma om du vill leva så här eller inte. Kan du tex se dig tillsammans med henne om 10 år? 

  • Anonym (Terap­i?)
    Mon 21 Sep 2020 09:52
    #6

    Jag tror att min man har ADHD och skulle gärna vilja att han fick en diagnos, för jag tror att det skulle ge honom sjukdomsinsikt. Nu är han så otroligt envis och fattar inte att vissa saker inte riktigt är ?normala? utan skulle kunna funka bättre, vissa grejer borde han kanske lämna över till mig för vår familjs skull, vissa skulle han kunna jobba på. Jag har föreslagit diagnos för honom men han slår ifrån sig det helt, han tycker inte att han har några problem....

    Jag har tänkt att familjerådgivning skulle kunna var något, att en terapeut kanske skulle kunna ta upp det på ett bra sätt, kan det vara något för er med?

  • Anonym (Anony­m) Trådstartaren
    Mon 21 Sep 2020 10:06
    #7
    Anonym (Terapi?) skrev 2020-09-21 09:52:02 följande:

    Jag tror att min man har ADHD och skulle gärna vilja att han fick en diagnos, för jag tror att det skulle ge honom sjukdomsinsikt. Nu är han så otroligt envis och fattar inte att vissa saker inte riktigt är ?normala? utan skulle kunna funka bättre, vissa grejer borde han kanske lämna över till mig för vår familjs skull, vissa skulle han kunna jobba på. Jag har föreslagit diagnos för honom men han slår ifrån sig det helt, han tycker inte att han har några problem....

    Jag har tänkt att familjerådgivning skulle kunna var något, att en terapeut kanske skulle kunna ta upp det på ett bra sätt, kan det vara något för er med?


    Exakt så känner jag med..
  • Anonym (Anony­m) Trådstartaren
    Mon 21 Sep 2020 10:09
    #8

    Det skulle inte förändra henne som person, men naivt tänker jag att det skulle bidra med lite mer självinsikt och förståelse för att allt inte är så jäkla normalt i hur hon lever och beter sig. Snurriga rutiner som bara hon förstår etc

    Fast troligtvis skulle det inte hjälpa.

    Har funderat på terapi

Svar på tråden Hur nämner man för sin partner att man misstänker diagnos?