• Tue 22 Sep 2020 18:37
    487 visningar
    6 svar
    6
    487

    Jag är nog för romantisk?

    Jag är inte tjugo längre, har sambo, hus och mår bra.

    Har varit tillsammans med karln i snart fem år. Han är mitt hem och hos honom är jag väldigt trygg. Men det är en aspekt i vårt förhållande som jag upplever som ganska stor.. Jag är romantiker och han är pragmatisk och gillar att diskutera saker som man kan ta på, saker vi fysiskt gör, har gjort eller ska göra. Han pratar ytterst sällan om känslor av sig självt, utan för vi det någon gång så är det för att jag tar upp det. Men även då pratar han inte direkt, utan det är jag som mest sitter och har en monolog. Han är jätteduktig på att lyssna dock, och jag blir alltid lika positivt överraskad över hur mycket han faktiskt lyssnar. Men han har aldrig lärt sig prata känslor.

    Han kan ge komplimanger, men oftast handlar det om att jag är snygg, söt eller att jag varit duktig och stark (fysiskt). Jag är ganska verbal och älskar att prata om och höra på djupare samtal, ur ett mer psykologiskt perspektiv. Jag hade ju drömt om att få höra komplimanger som höjer mig som person eller som syftar på vår relation, typ "jag älskar hur du skrattar" eller "du är så smart", "jag beundrar dig" eller "jag blir så lycklig av att se dig".

    Mest handlar det dock om att jag ibland crave:ar känslor. Att få vältra sig i olycklig kärlek, ha kärlekspirr och ha en kärleksrelation som sweep me off my feet. Liksom känna att jag lever. Jag ogillar starkt det här med "vardagslunket" och att man tar sin partner för givet.

    Det har säkert också ett samband med att jag väldigt lätt får en crush på andra män (nej, jag skulle aldrig vara otrogen). Jag vill inget med dessa män, utan jag vill nog bara ha känslan. Kan bli lite besatt av dem och tänka på dem hela dagarna. Sen försvinner känslan och det börjar om med någon ny. Bara tanken på att lämna min karl får det dock att knyta sig i magen på mig och det är honom jag vill vara med, så bespara mig kommentarer om att jag bör lämna honom omgående osv, för ni har uppenbarligen inte fattat grejen.

    Jag har lätt för att förälska mig i min omgivning och naturen, eller i fin inredning. Lever liksom med känslor hela tiden, i det mesta jag gör. Och det är så otroligt påfrestande. Ändå vill jag hellre ha det såhär än tvärtom. Jag älskar att kunna uppskatta småsaker i livet och skulle aldrig vilja gå runt och tänka svart eller vitt om saker och ting..

    Jag ville egentligen bara skriva av mig lite. Kanske veta att någon läser. Känner mig lost som en tonåring ibland. Det känns hopplöst och jag vet att min karl inte riktigt förstår mig..

  • Svar på tråden Jag är nog för romantisk?
  • Anonym (Lena)
    Tue 22 Sep 2020 18:41
    #1
    Schär skrev 2020-09-22 18:37:48 följande:

    Jag är inte tjugo längre, har sambo, hus och mår bra.

    Har varit tillsammans med karln i snart fem år. Han är mitt hem och hos honom är jag väldigt trygg. Men det är en aspekt i vårt förhållande som jag upplever som ganska stor.. Jag är romantiker och han är pragmatisk och gillar att diskutera saker som man kan ta på, saker vi fysiskt gör, har gjort eller ska göra. Han pratar ytterst sällan om känslor av sig självt, utan för vi det någon gång så är det för att jag tar upp det. Men även då pratar han inte direkt, utan det är jag som mest sitter och har en monolog. Han är jätteduktig på att lyssna dock, och jag blir alltid lika positivt överraskad över hur mycket han faktiskt lyssnar. Men han har aldrig lärt sig prata känslor.

    Han kan ge komplimanger, men oftast handlar det om att jag är snygg, söt eller att jag varit duktig och stark (fysiskt). Jag är ganska verbal och älskar att prata om och höra på djupare samtal, ur ett mer psykologiskt perspektiv. Jag hade ju drömt om att få höra komplimanger som höjer mig som person eller som syftar på vår relation, typ "jag älskar hur du skrattar" eller "du är så smart", "jag beundrar dig" eller "jag blir så lycklig av att se dig".

    Mest handlar det dock om att jag ibland crave:ar känslor. Att få vältra sig i olycklig kärlek, ha kärlekspirr och ha en kärleksrelation som sweep me off my feet. Liksom känna att jag lever. Jag ogillar starkt det här med "vardagslunket" och att man tar sin partner för givet.

    Det har säkert också ett samband med att jag väldigt lätt får en crush på andra män (nej, jag skulle aldrig vara otrogen). Jag vill inget med dessa män, utan jag vill nog bara ha känslan. Kan bli lite besatt av dem och tänka på dem hela dagarna. Sen försvinner känslan och det börjar om med någon ny. Bara tanken på att lämna min karl får det dock att knyta sig i magen på mig och det är honom jag vill vara med, så bespara mig kommentarer om att jag bör lämna honom omgående osv, för ni har uppenbarligen inte fattat grejen.

    Jag har lätt för att förälska mig i min omgivning och naturen, eller i fin inredning. Lever liksom med känslor hela tiden, i det mesta jag gör. Och det är så otroligt påfrestande. Ändå vill jag hellre ha det såhär än tvärtom. Jag älskar att kunna uppskatta småsaker i livet och skulle aldrig vilja gå runt och tänka svart eller vitt om saker och ting..

    Jag ville egentligen bara skriva av mig lite. Kanske veta att någon läser. Känner mig lost som en tonåring ibland. Det känns hopplöst och jag vet att min karl inte riktigt förstår mig..


    Så gullig man du har och ja du verkar också jättegullig.

    Tror ändå ni har hittat rätt trots olikheter.

    Ni verkar sköna!
  • Tue 22 Sep 2020 19:08
    #2

    Att vara en god lyssnare ÄR väldigt romantiskt och skapar hos mig ett enormt pirr i magen av romantisk känsla.

    Ibland behöver man "relocate" romantiken och inse att den faktiskt bara väller över en fast på andra sätt än de klassiska klyschorna.

    Jag är 1000% romantiker men det finns inget mer avtändande och oromantiskt än nån som följer nån slags manual och staplar klyschor på hög istället för att utgå ifrån sin egen personlighet och göra romantiska gester utifrån sina egna förutsättningar. En kopp kaffe spontant klar och potatis kokar på spisen när jag kommer hem från jobbet är hundra gånger mer romantiskt än en blombukett på fredagen. Kaffet är oväntat och blommorna en klyscha..

  • Tue 22 Sep 2020 19:28
    #3

    Jaa, du har en poäng i att det är småsakerna som gör det. Jag håller helt med och vid närmare eftertanke är ju det otroligt mysigt när man blir sedd och förstådd på ett sånt sätt. Jag behöver bara försöka intala mig själv och förstå att det är där romantiken finns. Och hoppas att det är "tillräckligt" (med risk för att låta dryg) även i mina mått mätt.

  • Tue 22 Sep 2020 19:48
    #4
    Schär skrev 2020-09-22 19:28:47 följande:

    Jaa, du har en poäng i att det är småsakerna som gör det. Jag håller helt med och vid närmare eftertanke är ju det otroligt mysigt när man blir sedd och förstådd på ett sånt sätt. Jag behöver bara försöka intala mig själv och förstå att det är där romantiken finns. Och hoppas att det är "tillräckligt" (med risk för att låta dryg) även i mina mått mätt.


    Romantik är allt man gör av fri vilja och kärlek. Svårare än så är det inte.

    Att skapa en romantisk känsla med gullig inredning, tända ljus och mysig musik är ju egentligen bara en förlängning av den kärlek man känner av en fantastisk partner och inte en klyschig iscensatt inramning i väntan på förväntad förförelse på skinnfäll.. Same same but different om du förstår hur jag menar.. Jag hade blivit gruvligt besviken på skinnfällen och hellre uppskattat en småvisslande man som tänder ljus och slår sig ner i soffan och spelar kort med mig fast det är det tråkigaste han vet men gör det för min skull...
  • Tue 22 Sep 2020 20:41
    #5
    Fjäril kär skrev 2020-09-22 19:48:36 följande:

    Romantik är allt man gör av fri vilja och kärlek. Svårare än så är det inte.

    Att skapa en romantisk känsla med gullig inredning, tända ljus och mysig musik är ju egentligen bara en förlängning av den kärlek man känner av en fantastisk partner och inte en klyschig iscensatt inramning i väntan på förväntad förförelse på skinnfäll.. Same same but different om du förstår hur jag menar.. Jag hade blivit gruvligt besviken på skinnfällen och hellre uppskattat en småvisslande man som tänder ljus och slår sig ner i soffan och spelar kort med mig fast det är det tråkigaste han vet men gör det för min skull...


    Det här med tända ljus och annat lite småsliskigt kan jag klara mig utan. Det är väl mer det här med att bli berörd i själen (lite flummigt kanske) som verkligen spelar roll för mig. Men som du säger, så är det väl olika perspektiv på just det..

    Tack för dina svar <3
  • Anonym (OLO)
    Fri 25 Sep 2020 08:50
    #6

    Intressant att trots ts man verkar vara hur bra som helst så är den ÄNDÅ inte bra nog. Viist han lyssnar bra men han kunde vara ÄNNU mer romantisk. Ja jädrar man ska vara man på 2020 i Sverige.

Svar på tråden Jag är nog för romantisk?