Fruns älskare

Hoppsan...den här tråden var populär...

Det känns som att de allra flesta anser att jag gjorde rätt, känns bra.

Sen anser en del att det handlar om hämnd...men nej inte alls.

För det första så har jag sparkat ut kärringen och henne bryr mig inte alls om. Hur hennes liv ser ut skiter jag i.

För det andra så skulle det ju kunna gynna henne när jag berättade för älskaren fru om deras otrohet...för om hon också sparkade ut honom så är det ju fritt fram för dom två.

Men jag gjorde endast efrersom jag tyckte att hon förtjänade att få veta....inget annat...

Sen verkar Stina vara den i tråden som har en moralkompass som är tvärtemot alla andras. Hoppas du klarar dig fint i livet ändå.

Jo,jag vet var du står i den här frågan.
Jag bara undrade om du ser ner på vänner som berättar lika mycket som du ser ner på andra som gör det.
Och det gör du tydligen inte.

Jag har också gjort det när en väninnas partner gick bakom hennes rygg.
Jag valde att ta det med honom först och gav honom chansen att själv berätta.
När han inte gjorde det så berättade jag.
Jag ville hjälpa min väninna då jag tyckte att hon förtjänade så mycket bättre än någon som sviker,ljuger och bedrar.
Till en början så ville hon inte ta det till sig. Men när det gått en tid och hon fått fundera ett tag så var hon tacksam.
Jag tycker att man ska ta reda på vad ens vänner vill när det gäller sådana saker. Vill de veta så berättar man. Annars inte.
Mina vänner vet att jag vill veta så jag känner mig trygg i att de kommer att berätta om min man skulle vara otrogen.

Ja,jag vet som sagt var du står. men du kan väl ändå svara på mina frågor utan larviga spydigheter?
Jag stället inga frågor jag vet svaret på.

Jo vi har redan förstått att du bara kan utgå ifrån dig själv och dina erfarenheter. Men världen är mycket större än dig och dina erfarenheter och så länge du inte klarar av att förstå det så kommer du heller aldrig kunna se längre än dig själv.

Jag vill också tillägga att otroheten inte är det värsta trauma jag råkat ut för i mitt liv.
Så det kan du omöjligt veta,Stina.

Tycker att du gjorde helt rätt

SKVALLERKÄRRINGAR verkar vara ditt livs största trauma ?

Oroa dig inte, jag klarar mig fint och jag lurar inte mig själv med att intala mig att hämnd är något godhjärtat. Du låter minst sagt bitter så att det är något annat än hämnd och en falsk tillflykt från din sida kan du försöka lura i andra som är betydligt naivare än vad jag är.

Det kan du ge dig på. Att som 13åring förlora sina föräldrar och sin mormor i en trafikolycka var också traumatiskt och på en helt annan nivå än att jag råkat ut för otrogna partners några gånger i livet.

Men jag undrar varför det väcker sådan avsky att en person bara påtalar det som är sant?