Fruns älskare

Fast lyckligt ovetandes är man ju bara om man vill vara ovetandes i annat fall är man ju inte lycklig utan bara väldigt lurad.

Nejdå, att bli lurad och manipulerad år efter år är absolut inte "lycka". Ingen vill leva så. Det enda som skiljer är att vissa (den stora majoriteten) vill ha reda på det oavsett vad det kostar dem medan andra klarar inte av att hantera verkligheten och stoppar hellre huvudet i sanden. Sen finns det vissa som inte bryr sig men de är som sagt väldigt få och du pratar hela tiden om "många" vilket är ett falsk påstående. Att påstå att bli lurad och manipulerad är detsamma som "lycka" är befängt.

Vilka resten av oss? Du och de väldigt väldigt få som inte vill veta eller inte bryr sig? Varför ska man utgå ifrån undantagen när oddsen är oändligt mycket större att personen vill veta och är väldigt tacksam över att få veta?

Att påstå att avslöja sanningen är detsamma som att "bestämma" åt andra är även det direkt felaktigt. Den som avslöjar sanningen bestämmer ingenting, det gör den som blivit bedragen. Det enda den som avslöjar sanningen gör är att ge personen en chans att bestämma, vad personen sen väljer är upp till personen själv.

Det har jag absolut inget behov av. Jag är sann mot mig själv och andra men det betyder inte att jag använder sanningen som ett vapen för att skada andra.

Kan nog nästan garantera att när du tänker tillbaka på detta kommer du också att komma till insikt om vad som drev dig till att vara sanningssägare och då kommer du också att inse att det det handlade inte om någon godhet utan om sårad stolthet som du trodde du kunde bota genom att såra och förstöra för andra.

Skillnaden är att jag gjorde en del dumheter när jag var 13, 14 år gammal i hopp om att det skulle bota min smärta. Vissa av oss tvingas helt enkelt att bli vuxna tidigt och andra lallar runt i sandlådan hela livet utan att förstå varför dom gör vissa saker och vad som är den egentliga drivkraften. Får i mitt fall säga att när jag satt med min smärta och ilska tillräckligt länge så viskade ilskan i mitt öra att mitt rätta namn är sorg, bearbeta den med att erkänna att sorgen finns där och skjut inte bort den får då börjar man reagera istället för att aggera.

Hur länge ska man vänta innan man kommer till insikt menar du? Det var över två år sedan jag slängde ut exfrun...och meddelade mannens fru....

Det beror väl på hur snabb du är på att bearbeta dina känslor och hur mycket du sopat under mattan. Det jag kan garantera är att ju längre man väntar med att ta tag i sina känslor desto tuffare blir det. Kan rekommendera frigörande andning och en metod som heter RAIN för att bearbeta gamla känslor. Bara att du efter två år kan komma på tanken att söka bekräftelse på att du gjorde rätt tyder på det är rätt mycket som skaver och som måste bearbetas om du skall komma vidare på riktigt. Det du gör med denna tråd är det som kallas falsk tillflykt. Gör dig själv tjänsten att skaffa dig en sann fristad istället.

En norm är ju det som de flesta tycker. Och normalt är då att tycka som de flesta tycker och onormal blir då att inte tycka som de flesta tycker. Sen kan normer skilja sig från kultur till kultur och vissa normer kan te sig väldigt märkliga för andra, andra normer är mer generella över hela världen.

Rätt eller fel är ju precis vad denna frågeställning gäller och inte bara moraliskt utan även rent praktiskt, för om 90% vill veta sanningen så gör du ju helt rätt i att berätta i 90% av fallen. Och att inte berätta blir då fel i 90% av fallen. Vissa i denna tråd försöker det att framtå som att de flesta inte alls vill veta och att man gör fel i att berätta vilket i sig är ett falsk påstående, och alla argument kring det kommer då bli felaktiga eftersom de bygger på ett falsk antagande.

Förklaringar till omoraliskt beteende är ofta väldigt färggranna, men rätt och fel är oftast väldigt vart eller vitt. Om du ger någon en smäll för att du blev förbannad så finns det kanske jättebra förklaringar som kan vara väldigt färggranna, men ATT du slog personen istället för att ha hanterat det på ett bättre sätt är fel oavsett.

Bara för att situationer i livet kan vara komplicerade så betyder inte det att hur man väljer att hantera dem inte är svart eller vitt. Det kan finnas förklaringar till varför man valde att hantera dem på fel sätt (ur ett moraliskt perspektiv), men fel är det oavsett.

LOL... det här bli bara mer bisarrt för varje inlägg... så nu menar du att om man inte kommit till samma insikt som du så ska man fundera över olika slags metoder så man till slut kommer fram till samma åsikt som du för just din åsikt är otvivelaktigt rätt alla i hela världen?

Jag tror ärligt talat att väldigt få människor vill bli lika inskränkta som du och tro att universum snurrar kring dem själva och att man själv är mall för alla människor på planeten... det låter inte riktigt friskt. Och din sk fristad verkar mest bestå av en bubbla som bygger på en massa inbillningar som i sin tur baseras på total oförmåga att kunna se längre än sig själv.

Ok. så du tycker att det är fullt friskt och helt normalt att efter två år söka bekräftelse på att man gjort rätt genom att ventilera det på ett internetforum. Väx upp och ta tag i ditt liv är mitt råd.

Säger personen som i tråd efter tråd "ventilerar" sina åsikter och alltid blir "missförstådd" 

Ställ dig gärna frågan vad var syftet med denna tråd. Den dag du ärligt kan svara på det så har du också hittat en del svar om dig själv och det som drev dig till att göra som du gjorde och den bekräftelse du sökte med att starta denna tråd. Jag är för min del så trygg i mig själv att jag aldrig söker bekräftelse hos andra, ser det bara som beröm att skvallerkärringar missförstår mig.

Tror att du har rätt mycket trauma bonding i dig

Ställ dig frågan varför ingen någonsin håller med dig i någon tråd och varför du ändå tror att alla egentligen håller med dig?