Fruns älskare

Missade du att jag skrev att i det land där våldtäkten sker är det inte olagligt?

Jag håller med dig och andra om att våldtäkt på barn är mycket värre än otrohet, men det betyder inte att exemplet inte är intressant.

Framförallt för att det belyser det faktum att många inte kan tänka sig att "leva lyckliga" ovetandes när de blir bedragna på åtminstone vissa sanningar. Inte ens ni som propagerar för det själva verkar vilja bli bedragna på sanningen i extrema situationer.

Frågan som då uppstår är när det är "ok" att låta någon leva utan sanningen och när det är inte det. En annan fråga blir vem det är som har rätt att avgöra att det är bättre för en person att leva lycklig "ovetandes" för en viss typ av händelse. Man kan givetvis inte säkert veta att en person vill leva lycklig ovetandes utan att avslöja förhållandena. Ni som samtidigt pratar om att moralen skiljer sig åt för olika personer och grupper inser säkert svårigheterna i att generalisera och hävda att alla personer inte vill veta sanningen när det gäller otrohet. Att säga att det är bättre att leva lycklig ovetandes, är inte en generell sanning.

Jag noterar för övrigt efter att ha läst de senaste inläggen att många av de som argumenterar för att otrohet inte är särskilt fel, samtidigt använder sig av många personangrepp istället för saklig diskussion. Det verkar också som att några av er beskriver ett liv fullt av svek, sexuella utsvävanden och ja, ganska trasiga personligheter.

En hypotes för att förklara detta skulle kunna vara att om man blir utsatt för många svek från andra kanske man lär sig att tränga undan sina känslor av besvikelse och sorg. Man blir kanske så avtrubbad att man stänger ner sina känslor för att undvika att bli sårad (undvikande anknytning). När man sedan sätter sig in i andra människors situation misslyckas man med att känna empati eftersom man själv i samma situation skulle stänga av sina känslor. På det sättet riskerar man att bidra till fler övergrepp trots att man själv har varit utsatt för samma sak och egentligen borde önska andra ett bättre öde.

Att vara systematisk otrogen är ibland också en form av medvetet psykiskt våld. Det är t.ex. vanligt hos psykopater och en del i att bryta ner sin partner...

Man lever väl inte i en rosa värld för att man ger rådet att "försöka" prata i en relation och att man behöver hitta lösningar om det uppstår problem. Givetvis kan det vara svårt att lämna en relation där man blir misshandlad, men det är ändå ett bra råd att försöka göra något åt det, t.ex. söka hjälp.

Jag har inte jobbat i en sådan organisation.
Däremot har jag hjälpt nära vänner som befunnit sig i en sådan relation och har själv också levt i en destruktiv relation med misshandel och sjuklig svartsjuka,
Så man behöver inte ha jobbat med det för att få perspektiv.
Jag har dessutom råkat ut för andra trauman i mitt liv såsom att förlora min pappa. (Och det var alldeles innan jag hamnade i den destruktiva relationen vilket gjorde att jag inte gavs möjlighet att få riktigt utlopp för min sorg)
Men det betyder inte att jag tycker att otrohet är mer ok för det.

Är du läskunnig öht Stina? För det här måste vara 75:e gången du svarar något helt annat än vad jag frågat.

Jag har inte frågat dig om DU knullat någon annan utan din partners medgivande.
Jag frågade dig om du tycker det är någpn skillnad mellan att knulla andra med sin partners medgivande och utan. Och om du tycker det är ok att gå bakom ryggen på, ljuga gör och manipulera sin partner?

Nej, vi lär nog inte få det, och vi vet nog alla varför 

Precis.

Det beror kanske på i vilken form otroheten varit men avslöjandet av min mans otrohet hade jag kunnat vara utan. Jag hade hellre fortsatt leva lyckligt ovetande och det fick hon veta. Det var endast av egoistiska motiv och knappast för min skull hon avslöjade det, oavsett vad hon uppgav som anledning.

Man bör tänka sig för mer än en gång innan man avslöjar en sådan sak. I de flesta fall känner man inte personen i fråga vars liv man ställer på ända. Man känner inte till deras livssituation eller hur deras förhållande är. Tänk om personen i fråga mår inte är psykiskt stabil och ditt brev/mess/samtal med avslöjandet är vad som får personen att ta steget att ta livet av sig. Tänk om det finns ett sjukt barn i familjen som upptar deras tid och kraft och så kommer du med ett avslöjande som knappast är vad hen behöver i sitt liv. Bara två exempel på hur ovälkommet ett avslöjande kan vara. Man bör även tänka på om det verkligen är för personen i frågas skull man gör avslöjandet eller din egen.

Vad det är för fel på hämd? Skojar du eller. Sen när har hämd varit bra?

Jag hade blivit sk*tförbannad på den som ansåg ha rätten att blanda sig i mitt liv på det sättet. Om din fru varit otrogen mot dig men min man får du se till att lösa det på ditt sätt - men tvinga inte in mig i din lösning. Lägg av att blanda er i andras liv - för du kan aldrig veta hur det ser ut där. Försiktighetsprincipen måste råda i fall som detta. Skärpning.

Exakt. Alltså vem tror man att man är egentligen? Jag blir så provocerad.