Fruns älskare

Jag hade blivit sk*tförbannad på den som ansåg ha rätten att blanda sig i mitt liv på det sättet. Om din fru varit otrogen mot dig men min man får du se till att lösa det på ditt sätt - men tvinga inte in mig i din lösning. Lägg av att blanda er i andras liv - för du kan aldrig veta hur det ser ut där. Försiktighetsprincipen måste råda i fall som detta. Skärpning.

Det beror kanske på i vilken form otroheten varit men avslöjandet av min mans otrohet hade jag kunnat vara utan. Jag hade hellre fortsatt leva lyckligt ovetande och det fick hon veta. Det var endast av egoistiska motiv och knappast för min skull hon avslöjade det, oavsett vad hon uppgav som anledning.

Man bör tänka sig för mer än en gång innan man avslöjar en sådan sak. I de flesta fall känner man inte personen i fråga vars liv man ställer på ända. Man känner inte till deras livssituation eller hur deras förhållande är. Tänk om personen i fråga mår inte är psykiskt stabil och ditt brev/mess/samtal med avslöjandet är vad som får personen att ta steget att ta livet av sig. Tänk om det finns ett sjukt barn i familjen som upptar deras tid och kraft och så kommer du med ett avslöjande som knappast är vad hen behöver i sitt liv. Bara två exempel på hur ovälkommet ett avslöjande kan vara. Man bör även tänka på om det verkligen är för personen i frågas skull man gör avslöjandet eller din egen.

Och hur vet du när det är undantagsfall och inte?

Om man inte känner personen och känner till dess livssituation så bör som någon annan sade försiktigthetsprincipen råda och man ska vara tyst och inte blanda sig i. Man leker med någons liv och ställer det helt på ända. Det är ett oerhört ansvar man tar när man avslöjar en otrohet och man bör verkligen se till att man vet vad man gör innan man släpper en så livsförändrande bomb. Man vet aldrig hur någon annan mår och vilka resultat ett sånt avslöjande kan få. 

Jag hade blivit sk*tförbannad på den som ansåg ha rätten att blanda sig i mitt liv på det sättet. Om din fru varit otrogen mot dig men min man får du se till att lösa det på ditt sätt - men tvinga inte in mig i din lösning. Lägg av att blanda er i andras liv - för du kan aldrig veta hur det ser ut där. Försiktighetsprincipen måste råda i fall som detta. Skärpning.

Problemet är bara att det är väldigt få som resonerar som du gör. De allra flesta vill själva kunna välja vilket slags förhållande de lever i och vilken slags partner de vill ha, inte att det avgörs åt dem bakom deras rygg.

Och om personen som då sitter på informationen och inte känner dig och vet hur du vill ha det kommer personen då få agera efter sin egen moral och vad personen tror. Och eftersom den absolut majoriteten vill veta så är det ganska naturligt att dra slutsatsen att även du vill veta.

Personen blandar sig absolut inte i ditt förhållande, personen ger dig information kring ditt förhållande, sen är det upp till dig att avgöra av du vill göra av det. Om du är ok med att din partner knullar runt så är ju inte det någon skada skedd. Varför skulle du bli sårad över något du vet om och/eller är ok med? 

Sen när är otrohet bra?

Och om man blir utsatt för något mindre bra, är det inte ganska naturligt att känna hämndlystnad?

Varför ställs det så enorm höga krav på den som blivit bedragen än den som varit otrogen?

Varför är det "mänskligt" att bedra sin partner men helt omänskligt att hämnas?