Medelålders singelkvinnor - trivs ni med ensamheten?

Jag hade en relation som jag avslutade för ett par år sedan och efter det har jag inte känt mig motiverad att försöka igen.

Jag tycker att det är rätt skönt att kunna göra som jag vill, ingen som lägger sig i och jag behöver inte vaxa benen. Jag kan sakna sex ibland men det är ofta bättre i fantasin än i verkligheten. Jag har haft mina passioner och tror inte att det kommer att hända igen. Jag har aldrig haft ONS och tänker inte börja nu så jag håller inte på med Tinder som en del av mina väninnor och jag kan inte riktigt hitta motivationen att nätdejta heller.

Jag har en tonåring så jag är inte helt ensam men den dagen h*n flyttar hemifrån kommer det nog att kännas tomt. Det är det som gör mig fundersam över om det är bra att lägga ner det här med relationer helt. Det kanske blir tråkigare då. Jag har en del vänner men vi ses inte så ofta.

Jag har en massa planer för bl.a. resor och det är förstås roligare att dela upplevelserna med någon. Jag kan säkert resa med en väninna någon gång men det flesta har män som de förstås vill vara med.

Jag har några betydligt äldre kvinnliga bekanta och de verkar trivas bra med ensamheten. Det kanske är hormonerna, vad vet jag.

Hur tänker ni kring det här? Kan ni tänker er att leva ensamma resten av livet eller tror ni att det blir för trist?