Medelålders singelkvinnor - trivs ni med ensamheten?

Klart det är, alla vet det. Majoriteten av kvinnor har lättare att få napp än män.

Och att få napp är viktigt för självförtroendet. Kvinnor älskar att få uppmärksamhet och känna sig bekräftade, åtråvärda. Skulle det försvinna, så skulle kvinnor inte tycka att det var så jävla kul. Nån kanske t om skulle bli bitter.

Det jag försökte få fram var att även om det är såsom du skriver att kvinnor som grupp har det lättare än män som grupp så är det ju lika jobbigt för den individ som är ofrivilligt ensam. Hon blir ju inte hjälpt av att andra kvinnor kan, eller att kvinnor statististiskt sätt har det lättare. Hon är ju inte statistiken utan en individ. Precis som att detär lika jobbigt att vara kronisk sjuk och 25 år även om gruppen 25åringar statistiskt sätt mer sällan är kroniskt sjuka än amdra åldersgrupper. (Inga jämförelser i övrigt).

Jag saknar närhet, och längtar efter en kvinna.

Nä jag trivs inte som ensam. Jag vill träffa någon och dela saker med. Mina vänner har aldrig ork eller råd och hitta på saker. Jag vill resa mer, gå ut och äta o allmänt njuta av livet. Men det är inte så enkelt och träffa någon vid denna åldern, så det blir rätt ensamt trots barn.

Varje gång jag försöker och jag träffar någon som jag finner trevlig och intressant så slutar det med besvikelse och sämre självkänsla. Vet faktiskt inte vad jag kan göra annorlunda. Ingen verkar vilja umgås eller lära känna djupare allt är bara ett konstigt spel. Kanske är det mig det är fel på.

Det står klart och tydligt i rubriken att jag vänder mig till andra medelålders kvinnor och ändå dyker det upp en man som försöker få tråden att handla om honom, klassiskt. Nej, kvinnor har inte och kommer nog aldrig att få ha en egen mysig klubb utan att det dyker upp en man som ska mansplaina livet och hur kvinnor fungerar för - kvinnor.

Livet är hårt och orättvist, det vet jag också genom flera svåra erfarenheter, men inte fan sitter jag och gnäller för det och hävdar att världen och män är skyldiga att göra mig lycklig. Det måste man fixa själv, det finns ingen kosmisk rättvisa, det kommer ingen som räddar dig och styr upp ditt liv. Det insåg vi andra när vi blev vuxna.

Tack för alla andra svar i tråden! Men jag lämnar den nu och det är inte för att jag ?inte orkar höra sanningen? utan för att jag inte orkar bläddra igenom inlägg efter inlägg av ytterligare en manbabys forumterapi.

Så besvära dig inte med att svara på det här inlägget, jag kommer inte att läsa ditt svar.