Ok att flörta som gift ?

Skillnaden är ju ett uttalat löfte om trohet till varandra tills "döden skiljer oss åt" inför släkt vänner osv.

Sen får man ju komma överens vart gränsen för troget går.

Precis! Har läst fler än en tråd här som inleds med att nån upptagen har flirtat och jag tänker "det är väl inte så farligt". Och så kommer det fram lite senare att de har pratat om sex och min reaktion blir "Vem GÖR så?"

Ok så man är i dejting svängen. Man är singel, inte ihop, kanske nåt öppet förhållande finnes, porrklubbar o div kanske dras på nån skojig semester med gänget. Du får gör PRECIS vad du vill.

...å så gifter du dig. Plötsligt infaller det, fuck, mitt singelliv är borta. Inga fler nattliga överraskningnar från krogen, kula matchningar på Tinder för en kick i vardagen. Spänningen störtdyker. Det är, liksom, för dem flesta vad ett giftemål ÄR! Så länge vi inte pratar misshandel, ingen form av kompromissande & ömsesidighet och som någon nämnde (herregud att det ens finns dem som går ens med på det) andra "överenskommelser" är det INTE ok!

Så det är bara och slänga av playboy kostymen på singel hyllan å låta nån annan få axla den å leka superhjälte, din tid är över.

Apropå kommentaren ovan och tråden i stort. Skulle du vara bekväm med att göra vissa saker inför den du är i relation med, eller tror du att den skulle misstycka? Om svaret är nej är det ganska givet att man begår ett fel.

Ja, det är klart att det är okej att flirta med andra även om man är gift. Se någon i ögonen, röra armen lite försiktigt, luta sig närmare. Visa uppskattning för en annan kvinna och ta emot uppskattning. Visa för sig själv och andra att man är vid liv.

Min fru får gärna flirta också. Skönt för henne att känna uppskattning och hjärtklappning. Men hon flirtar aldrig, tror jag.

Om man är gift och inga tvetydigheter finnes - absolut inte ok

Om man är i relation med någon - tills exakt den dagen du eller personen ifråga man har relation med harklar ur sig "jag älskar dig", helt fria händer till tame tusan vad man vill. Lovar, att gå i väntans tider för länge straffar sig... men å andra sidan, om man faktiskt VILL lära sig älska, ja då är det ovan som gäller.

Det här är typ no-shit-sherlock livsval, var rak, var tydlig. "Svansa" efter förlänge och överromantisera får du känna eftersmaken när korthuset faller...

Jaha. Så man måste säga att man älskar en person innan den slutar flörta andra...? Det kanske inte är det första man slänger ur sig i en relation. Det känns som emotionell utpressning, om ens partner är medveten om att man har ett sånt tänkande.

...tror du sade svaret där själv; Att ge sina innersta känslor till den man älskar och inte andra (vi pratar par relation) så börjar full kärlek fås. Sen när i tiden det faktiskt sker, helt olika, kan vara alltifrån första ögonkastet efter några veckors "brevväxlande" till nästan 4 år (vanligast är dock spannet 4-8 månader).

Det låter på dig som att du aldrig skulle erkänna din kärlek till en potentiell livskamrat med andra ord med rädsla att måla in din partner i ett emotionellt hörn? Exakt hur kommer du egentligen bli helt ihop med någon i sådana fall? Säker på att du inte förstorar upp detta aning?

Fråga bara dig själv "Skulle min partner tycka att det är ok att jag gör så här?".   Det är så du får veta vart går gränsen.

Håller med