Varför gör styvmammor till sitt livsinnehåll att kämpa mot styvbarnens mamma?

(Det här handlar inte om mig personligen, det är jättekonstigt att du formulerar dig så där. Lite obehagligt att du envisas också).

I ett kärleksfullt och respektfullt förhållande har man gemensamma gränser för saker, så är det bara. Den som säger att man inte har det, har bara inte förstått att hen och hens partner hade lika gränser från början och alltså inte behövt prata om dem.

Alltså, det här tror jag det flesta förstår, det är väl bara det att det är tufft att erkänna att man är en biomamma som gör så där. Lättare då att försöka utmåla mannens nuvarande kvinna som kontrollfreak. :)

Jag? Jag har inga problem alls med min partner, förutom att han packar diskmaskinen så jävla dåligt. Håll dig till ämnet.

Svarslös?

Det löns tyvärr inte att försöka förklara något för nån som inte vill förstå. Jag förstår precis vad du vill förmedla. Men tyvärr envisas vissa på det här forumet att svartmåla styvföräldern som nån sorts svartsjuk kontrollfreak, istället för att inse att det finns tyvärr faktiskt är många bioföräldrar som fortsätter ha i det närmaste manisk kontakt med exet och använder barnen som en ursäkt för att få insyn och kontroll i exets liv. Men som sagt, antingen vill man kanske inte erkänna det för att man själv är den jobbiga bioföräldern eller så lever man i en skön ovisshet om att det här fenomenet i många familjer tyvärr är en verklighet.

(Det här handlar inte om mig personligen, det är jättekonstigt att du formulerar dig så där. Lite obehagligt att du envisas också).

I ett kärleksfullt och respektfullt förhållande har man gemensamma gränser för saker, så är det bara. Den som säger att man inte har det, har bara inte förstått att hen och hens partner hade lika gränser från början och alltså inte behövt prata om dem.

Alltså, det här tror jag det flesta förstår, det är väl bara det att det är tufft att erkänna att man är en biomamma som gör så där. Lättare då att försöka utmåla mannens nuvarande kvinna som kontrollfreak. :)

Jag kan väl flinka in och säga att du som min partner inte något att säga till om gällandes vilken kontakt jag har med mitt ex. Jag, som fristående person, väljer själv vem jag släpper in och i vilken form, i mitt liv.

Du får såklart yttra en åsikt om det, men du uttrycker det som att det är självklart att man lämnar bort sin egen vilja i ett förhållande och att om så ej är fallet lever man inte i ett kärleksfullt förhållande.

Och där håller jag absolut inte med dig. Men det är också åsikter, inte fakta, vi slänger oss med.

Jag kan väl flinka in och säga att du som min partner inte något att säga till om gällandes vilken kontakt jag har med mitt ex. Jag, som fristående person, väljer själv vem jag släpper in och i vilken form, i mitt liv.

Du får såklart yttra en åsikt om det, men du uttrycker det som att det är självklart att man lämnar bort sin egen vilja i ett förhållande och att om så ej är fallet lever man inte i ett kärleksfullt förhållande.

Och där håller jag absolut inte med dig. Men det är också åsikter, inte fakta, vi slänger oss med.