Hur mycket koll behöver man ha på små barn?

Bor nästan på landet.

800 m från en väg, åkrar runt om huset.

Mina barn fick få ut själva när de var ca 5 år, de fick vara i trädgården, sandlåda, gungor och rutschkana samt lite klättergrejer fanns där.

När de var ca 8 fick då gå 200 m till en skogsdunge( kojbygge)

Efter 10 fick de cyklavåkervägar till kompisar längre bort, inte passera någon väg.

12 cykla till byaffären, en 70 väg passeras med god dyn åt bägge håll.

Vår dotter är sex år. Vi bor i ett villaområde med breda gator, och bara trafik från de boende (ingen genomfartstrafik). Dottern får gå ensam hem till kompisarna som bor längre ner på samma gata. De får gå tillsammans till närmaste lekplatsen och till skolgården, men måste berätta för minst en förälder, så att någon vet var de är. Om de är tre som leker (vilket de ofta är) har vi bestämt att de inte först måste gå hem till alla tre hus, ett i taget, och be om lov. Vi föräldrar kan fråga varandra, och vi har mobilnummer till varandra så vi inte alltid behöver knalla bort för att fråga. Någon annan stans får hon inte gå ensam. Hon måste också säga till vilken av kompisarna hon går när hon går hemifrån. Det är inte alltid hon är kvar där när jag letar upp henne, dock. Ibland har hon fått hem till den andre istället.

Kan lägga till att hon fick gå ensam hem från kompisen redan som knappt femåring, men då var hon rätt blyg och ville ofta att jag eller pappan skulle följa med dit för att kolla om kompisen ville leka. Husen ligger på samma sida gatan. Närmaste kompisen bor i huset bredvid, bästa kompisen fyra hus ner, också han på samma sida gatan.

Vi har även en sjuåring med funktionsvariationer. Han kommer inte att få gå ensam på bra många år. Vi har staket runt tomten med grind, och en extra ringklocka på grinden så att syrran kommer in (hon når inte att öppna själv).

Vi bor i ett väldigt lugnt villaområde med väldigt begränsad trafik. Sonen är fem år och leker ofta med en lika gammal kompis som bor ca 30 m bort. De springer själva mellan varandra och vi föräldrar håller kontakt via messenger vid behov. Han har även en kompis som bor lik långt bort men åt andra hållet. Där måste man dock gå runt om huset, på en villagata, om de inte redan är ute i trädgården och leker. Dit får han bara gå själv om de är i trädgården, dvs vi ser hela vägen dit och han är bara på cykelväg. Vill han ringa på dörren hos dem följer vi med.

Jag tycker att det är stor skillnad på lägenhetsområden och villaområden också. Inte bara när det gäller eventuell närhet till olika vägar men främst på hur mycket folk som är i rörelse i ett lägenhetsområde jämfört med i ett lugnt villaområde. Fler personer bor på mindre yta så det är ju omöjligt att ha koll. Har aldrig låtit mina barn leka oövervakade ute på gården ens en kort stund när de var 3-4 år och vi bodde i lägenhet, även fast jag minns att jag själv fick det som liten.

Man lämnar inte ett litet barn oövervakat i närheten av trafik, oavsett hastighet. När jag växte upp bodde vi i lägenhet och det fanns stora innergårdar att leka på där det inte fanns trafik, där fick jag vara ensam vid 5-6 års ålder. Det var först på mellanstadiet som jag fick röra mig ute bland trafik på det sättet, men jag fick gå ensam till skolan från första klass och behövde då passera över ett fåtal vägar.