• Anonym (Anna-­Maria)
    Mon 19 Oct 2020 15:10
    30382 visningar
    673 svar
    -5 +6
    673
    30382

    Ni som har stulit någon annans man - säger inte samvetet någonting?

    Jag hade ett tag tankarna på en gift man med två söner, på jobbet. Jag skickade en vänförfrågan på Facebook, och vi blev vänner där. Då kunde jag se vad han hade skrivit på olika sidor, och hittade bland annat en betraktelse om hur han tänkte sig att resten av livet skulle bli.

    När yngsta pojken var tio år, skulle familjen ta time out i ett år och segla jorden runt. När pojkarna blev vuxna, hoppades han att någon av dem skulle vilja stanna i det lilla samhälle där de bor. I så fall skulle de kunna stycka av tomten, och så skulle mannen och sonen bygga ett hus åt sonen och hans familj där. Frun skulle få nära till barnbarnen, och kunna passa dem när ungdomarna ville ha lite barnfri tid. Han drömde även om att han och frun skulle köpa en ferievåning på Solkusten. 

    ...då skämdes jag! Vem var jag, liksom, att gå in och förstöra allt detta? Inte bara för mannen, utan för frun och sönerna - som var helt oskyldiga? Med vilken rätt? Sedan försökte jag inte lägga an på mannen mer, utan höll kontakten så kort som möjligt tills känslorna gick över. Vilket dom alltid gör, fast man inte tror det. 

    Ni som har agerat på era känslor, och faktiskt stulit en gift man, och förstört allt som han och hans fru och deras barn planerat livet ut. Mår ni bra..?

    Och snälla - säg ju inte att "man kan inte stjäla någon annan, det är alltid den andre som gör ett val". Det är ytterst sällan mannen, i sådana här fall, som både tar det första initiativet med en annan kvinna, sedan driver hela förhållandet, och tar initiativet till skilsmässa utan påtryckningar från den nya kvinnan.

  • Svar på tråden Ni som har stulit någon annans man - säger inte samvetet någonting?
  • Anonym (Noll)
    Mon 19 Oct 2020 18:28
    #21
    Anonym (sådär) skrev 2020-10-19 17:43:20 följande:
    Är det bara romantiska känslor du resonerar så kring eller gäller det alla slags känslor? 

    Resonerar du likadant i hur andra agerar mot dig?
    Är du ok med att andra agerar egoistiskt mot dig för att de tycker sina egna känslor och behov går före andras?
    Jag vet inte, det beror nog på situationen.
  • Mon 19 Oct 2020 18:39
    #22
    Anonym (Anna-Maria) skrev 2020-10-19 15:10:55 följande:

    Jag hade ett tag tankarna på en gift man med två söner, på jobbet. Jag skickade en vänförfrågan på Facebook, och vi blev vänner där. Då kunde jag se vad han hade skrivit på olika sidor, och hittade bland annat en betraktelse om hur han tänkte sig att resten av livet skulle bli.

    När yngsta pojken var tio år, skulle familjen ta time out i ett år och segla jorden runt. När pojkarna blev vuxna, hoppades han att någon av dem skulle vilja stanna i det lilla samhälle där de bor. I så fall skulle de kunna stycka av tomten, och så skulle mannen och sonen bygga ett hus åt sonen och hans familj där. Frun skulle få nära till barnbarnen, och kunna passa dem när ungdomarna ville ha lite barnfri tid. Han drömde även om att han och frun skulle köpa en ferievåning på Solkusten. 

    ...då skämdes jag! Vem var jag, liksom, att gå in och förstöra allt detta? Inte bara för mannen, utan för frun och sönerna - som var helt oskyldiga? Med vilken rätt? Sedan försökte jag inte lägga an på mannen mer, utan höll kontakten så kort som möjligt tills känslorna gick över. Vilket dom alltid gör, fast man inte tror det. 

    Ni som har agerat på era känslor, och faktiskt stulit en gift man, och förstört allt som han och hans fru och deras barn planerat livet ut. Mår ni bra..?

    Och snälla - säg ju inte att "man kan inte stjäla någon annan, det är alltid den andre som gör ett val". Det är ytterst sällan mannen, i sådana här fall, som både tar det första initiativet med en annan kvinna, sedan driver hela förhållandet, och tar initiativet till skilsmässa utan påtryckningar från den nya kvinnan.


    Håller med till viss del.

    Det dåliga samvetet har även stoppat mig från att ta män och förstöra deras relationer, i yngre dagar.

    Men

    Som alltid blir det en förskjutning av ansvar. Tycker det alltid känns som att det landar på kvinnans lott att värna om allt och alla. Det blir ett slags omyndigförklarande av män, som att de inte är kapabel att tänka en vettig tanke eller hejda sig när ett kjolstyg svajar framför ögonen på dem.

    Ja jag hade kunnat ta den där upptagna familjepappan om jag ville. Men varför var det ens en möjlighet? Varför var det mitt dåliga samvete som gjorde att han gick hem och var en familjefar utan att kross familjens framtid. Varför var det inte han som tog det ansvaret för sin egen familj?
  • Mon 19 Oct 2020 18:40
    #23
    Anonym (sådär) skrev 2020-10-19 17:49:53 följande:

    Om man faktiskt ÄR en egoist som fullkomligen skiter i allt och alla och enbart bryr sig om sig själv så kommer man såklart tycka att alla som inte är ok med ens egen egoism är våp för vad kan vara viktigare i universum än en själv?

    Jag har iof inte påstått att män inte är kapabla att fatta egna beslut, jag har påstått att kvinnan oxå har ett val som hon HAR ett ansvar för. För om man enbart följer fittan var den än pekar utan att fundera över vad det får för konsekvenser för andra så är man ju onekligen ett våp, en billig sådan.


    Drottningen har enbart kritiserat ts löjliga syn på män. Hon har i huvudtaget inte nämner kvinnans ansvar i frågan i sina svar. Så vad bråkar du om?
    Korrekturläser som en kratta
  • Mon 19 Oct 2020 19:57
    #24
    +1
    Anonym (sådär) skrev 2020-10-19 17:49:53 följande:

    Om man faktiskt ÄR en egoist som fullkomligen skiter i allt och alla och enbart bryr sig om sig själv så kommer man såklart tycka att alla som inte är ok med ens egen egoism är våp för vad kan vara viktigare i universum än en själv?

    Jag har iof inte påstått att män inte är kapabla att fatta egna beslut, jag har påstått att kvinnan oxå har ett val som hon HAR ett ansvar för. För om man enbart följer fittan var den än pekar utan att fundera över vad det får för konsekvenser för andra så är man ju onekligen ett våp, en billig sådan.


    Känns som om du tänder lite på att skriva fitta i var och varannan mening....känns lite incell över det hela...

    Våp är någon som inte kan ta ansvar för sina egna åtaganden. Som skyller på att man blev förförd... rent trams. Ingen annan än den som har en relation är ansvarig för den relationen. Jag har noll ansvar för någon annans relation. Däremot är det sjukt oattraktivt med en man som hoppar över skaklarna, så jag skulle aldrig attraheras av en sådan man överhuvudtaget.
  • Anonym (Vill ha en gift man)
    Mon 19 Oct 2020 20:59
    #25

    Nyttigt att läsa ts då det ligger mycket i det. Samtidigt har väl alla par drömmar och planer för framtiden som man egentligen inte vet något om... Man kanske går skilda vägar av andra anledningar.

    Jag är kär i en gift man, jag känner hans fru, och funderar mycket i dessa banor. Ska jag bara lägga ner? Ska jag hålla mig ifrån honom och se om han lämnar? Kan jag möta hans (ex)fru i affären och känna mig nöjd med att han är min? Vill jag verkligen ha honom eller är det bekräftelse jag trånar efter?

    Jag har vänt och vritt på tankarna massor av gånger men den här mannen är min själsfrände. Om han då vill vara med mig i framtiden, ska jag backa för hans frus skull?

  • Mon 19 Oct 2020 21:35
    #26
    +1
    Anonym (Vill ha en gift man) skrev 2020-10-19 20:59:52 följande:

    Nyttigt att läsa ts då det ligger mycket i det. Samtidigt har väl alla par drömmar och planer för framtiden som man egentligen inte vet något om... Man kanske går skilda vägar av andra anledningar.

    Jag är kär i en gift man, jag känner hans fru, och funderar mycket i dessa banor. Ska jag bara lägga ner? Ska jag hålla mig ifrån honom och se om han lämnar? Kan jag möta hans (ex)fru i affären och känna mig nöjd med att han är min? Vill jag verkligen ha honom eller är det bekräftelse jag trånar efter?

    Jag har vänt och vritt på tankarna massor av gånger men den här mannen är min själsfrände. Om han då vill vara med mig i framtiden, ska jag backa för hans frus skull?


    Känns det inte sjuuuukt oattraktivt att han är så ryggradslös att han springer mellan er båda utan att kunna fatta ett beslut. Vilken fjant...
  • Mon 19 Oct 2020 21:45
    #27
    Drottningen1970 skrev 2020-10-19 21:35:05 följande:
    Känns det inte sjuuuukt oattraktivt att han är så ryggradslös att han springer mellan er båda utan att kunna fatta ett beslut. Vilken fjant...
    Men, devil's advocate, om han HAR bestämt sig, då? För båda?
    Gamla matvaror i kylen? Först får de päls, sen börjar de morra och SEN går de ut.
  • Mon 19 Oct 2020 21:46
    #28
    Aniiee skrev 2020-10-19 21:45:05 följande:

    Men, devil's advocate, om han HAR bestämt sig, då? För båda?


    Oattraktivt
  • Anonym (Anna-­Maria) Trådstartaren
    Tue 20 Oct 2020 01:53
    #29
    -1 +2
    Drottningen1970 skrev 2020-10-19 21:46:29 följande:
    Oattraktivt
    Det verkar, som att du inte har så mycket erfarenhet av mänskliga relationer..?
  • Anonym (Sara)
    Tue 20 Oct 2020 05:27
    #30
    Anonym (Rebecca) skrev 2020-10-19 17:08:22 följande:

    Ja, nu skulle jag personligen aldrig försöka något med någon som är gift. Känns ju lite sådär att veta att ens nya partner skulle vara okej med att vara otrogen, liksom... Men! Om min man skulle lämna mig för någon annan skulle jag inte börja beskylla den nya för att ha "stulit" min man, då han valt att lämna själv.

    Och visst, den tredje parten väljer ju själv att beblanda sig med någon som är upptagen, men det är ju inte enbart den som ansvarar för vad som händer. Tänker ju bara på om någon skulle börja ragga på mig, så kommer ju personen inte komma någon vart då jag inte kommer ge gensvar. Är jag inte intresserad av personen kommer jag ju inte börja chatta, ge ut mitt nummer, gå på en dejt etc etc. Mitt egna engagemang behövs ju i allra högsta grad. 


    Du samanfattade det hela väldigt bra.

    Man kan inte vara otrogen och skylla på den andre.
Svar på tråden Ni som har stulit någon annans man - säger inte samvetet någonting?