Break-up plan från er

Alltid haft en break-up plan även om jag blivit dumpad, gjort de efteråt då.

Planen bör vara schysst som fan men kravfull.
Börja med: vad är syftet? hitta ny? läka? hitta dig själv? försök förbli singel länge?
En tidsbestämd period när du får sörja ordentligt, bryta ihop. Rekommenderar inte mer än 3 veckor för blir lätt en vana. Sätt datum tec. 17 juni är jag FÄRDIG gråten och glasshetsätning. Men fram tills dess är det ok. Beror ju helt på hur sorgen är. Ett ex tog mig 3 veckor medans det senaste tog mig 1 vecka. Såklart kan du göra bra saker med som är bra långsiktigt!! Men bara om du VILL. Gå mycket på lustkänsla. 

Sedan börjar planen och lägg upp olika aktiviter: träna, träffa vänner med mera. Boka sociala träffar, se till att vara upptagen när det är som värst. Är det värst ensamma lördagar? Boka upp det i förväg. Bara för att du ska lära om dig att livet har goda stunder nu med. 
Vecka för vecka och med mål utifrån budget tex. efter jag gjort allt som står i schemat i 2 veckor får jag köpa kläder för 500:-
Och så vidare. Lite kämparanda.
Jag valde alltid träningen och sociala möten som prio.

Började med att köpa en lägenhet och säga upp den vi bodde i. Planen var att inte berätta förrän ett par veckor innan flytt så han skulle bo kvar och betala hyran så länge som möjligt. Men sen blev jag så förbannad att jag inte orkade vänta på att bli av med han. Så jag slängde ut honom tidigare. Sen när han var som mest arg på mig så bokade jag tid på familjerätten för att han skulle ge mig ensam vårdnad. Han skrev på i rena ilskan och under föreställningen att detta skulle innebära att han slapp betala underhåll. Klockrent.

Började planera 4-5 år innan. Hon hade tagit totalt avstånd oh jag ville verkligen inte ha det liv vi hade.
Sökte jobb för att kunna bo kvar i huset med sonen - i flera år.
Slängde ut henne ur mitt liv totalt på påsk och det kändes så .... skönt! 
Hade trott att vi skulle bo ihop för barnets skull men hon ville ju tydligen annorlunda.
Ångrar ...ingenting! Blev så bra för mig och sonen.
Ingen PMS, ingen migrän, ingen kyla eller avvisande.
Har särbo som jag bara träffar på helgen men saknar verkligen inte att vara tillsammans hela tiden.
Planera och låt saker ta tid. Det lönar sig!

Utifrån min erfarenhet är det en väldigt stressfylld period. En period som kan vara att det är svårt att ta bra val i livet så sätt ner pressen. 
Stressa ner och sänka alla krav ett tag, som jag: 3 veckor sedan drog jag in mitt normala iv med allt vad det innebär. KAn annars bli som man går inte i väggen.

Jag har aldrig haft en plan därför har mitt liv blivit kaos efter varje uppbrott från en längre relation. Sådär att jag fått rejäla tankeställare att "lämnade jag honom för att sedan träffa den här idioten?" så att mina ex (de jag haft längre relationer med) framstått som världens underbaraste män på alla sätt och vis (I jämförelse).

Så jag har satt en regel för mig själv att skulle min nuvarande lämna mig, eller jag lämna honom så måste jag ta minst ett halvår i totalt celibat. Det är min nya plan om det händer.

Mycket beror ju på hur ens partner är. Jag visste min skulle fucka ur om jag lämnade honom och hade en plan på en viss betänketid och att jag sen skulle skaffa en lägenhet och informera honom typ 1 månad innan inflytt. Nu blev det av slump att vi började prata om förhållandet och att det avslutades där på plats. Mycket riktigt fucka han ur och betedde sig sjukt illa och det var ett rent trauma att bo kvar med honom tills jag fick min lägenhet(kunde inte flytta till en kompis eller så på grund av barnen).