14-åring som mår dåligt och vägrar gå i skolan

Måste hon gå kvar i skolan hon mår dåligt i? Kan hon inte byta?

Har ni noga utrett att inget brottsligt hänt henne? Jag tänker på mobbing i sociala medier etc. Det skulle kunna vara skäl till att hon sitter med mobilen hela tiden och inte har några vänner.

Hon har alltid haft många, och bra, vänner och varit social, och vi tror inte att hon har utsatts för någon mobbing. Däremot så är nog självkänsla/självförtroende (Jag har tyvärr svårt med skillnaden mellan de begreppen) ganska dålig har blivit sämre. Utseendefixeringen i samhället och att man ska vara så duktig påverkar förmodligen henne negativt.

Hon har alla sina vänner på den skolan hon går nu, så att byta skola har inte kommit på tal.

Har ni kontakt med BUP? Hon behöver antagligen professionell hjälp, att ni föräldrarna försöker resonera med henne är bra men räcker nog inte om hon har så stora problem.

Har hon haft ångest tidigare eller kom det först med den nya skolan? Har nu kollat upp möjligheten att byta skola?

Ta inte bort telefonen, men låt henne tjäna in tid på den. Hon kan ha en halvtimme eller så fri tid (för att undvika totala sammanbrott), men sedan behöver hon göra saker för att få sin tid.

Börja där ni tror att det gör mest nytta, tex duscha, äta ordentligt, sova på natten, gå upp på morgonen, gå till skolan, skriva journal, vad som helst som kommer att hjälpa henne att må bättre och komma på rätt köl igen. Det är viktigt att hon känner att hon verkligen lätt kan tjäna in tillräckligt med tid för att göra det mesta hon vill på telefonen.

Var öppna med att det är för att hon ska må bättre igen och vad era långsiktiga mål är, även om ni just nu bara jobbar på några mycket basala steg. Hon måste från början förstå att ni kommer att ställa högre krav när hon är redo för det. I min erfarenhet så kommer man mycket långt med att komma tillrätta med dygnsrytm och mat för ungdomar. Givetvis löser det inte allt, men det gör det möjligt att jobba med det andra.

Hon var väldigt taggad på nya skolan. Spännande med ny skola (nystartad skolan också), där nästan alla hennes kompisar började, men som jag skrev så blev det en ganska dålig miljö för henne med den press hon upplevde.

BUP har vi pratade med, men de "kan inte göra något" om hon inte vill komma dit. Hon vägrar allt stöd, utom ungdomsstödjaren, som vi tycker är mycket bra, men denne går ganska försiktigt fram för att skapa förtroende och för att dottern inte ska uppleva press där. Vi sätter just nu hoppet till ungdomsstödjaren, men samtidigt rullar tiden på och dottern tappar allt mer tid i skolan och missar mycket annat när hon isolerar sig hemma. ...

Vi har jättebra kontakt med ungdomsstödjaren, men ska det fortsätta i det här tempot så tar det för lång tid och dottern förlorar massor av skoltid.

Byt skola och prata med henne om prestationsångest och att man aldrig ska jämföra sig med andra. Lyssna på hennes tankar och oro och bemöt dem med lugn och trygghet.

Jag hade mycket prestationsångest när jag gick i högstadiet men någonstans tidigt så visste jag att plugga mycket = höga betyg och genom det håller man nere prestationsångesten. Att hon bara flyr från problemen löser ingenting utan gör det bara värre ju mer tid hon är borta. Nu känns det antagligen rätt omöjligt att komma tillbaka, jag minns att jag hatade att va sjuk och borta från skolan bara nån dag eller två för då satt man där sen och fattade ingenting. Men hon måste ju, jag hade satt hårt mot hårt och inte accepterat hemmasitteri.  

Skulle det vara så att hon blivit utsatt för något, mobbing, sexuella övergrepp, vad som helst så var tydlig med att hon måste berätta det i så fall för då är situationen såklart en annan. 

Sen skulle jag försöka peppa henne att försöka ses och faktiskt umgås med sina vänner. Jag tycker det låter konstigt att hon inte umgås med någon om hon nu gjorde det innan. Det kan få henne att vilja gå till skolan igen om de är där. 

Finns det någon av dessa vänner som du känner? Jag tänker om de varit vänner väldigt länge? Om det finns någon sådan tycker jag du skulle kunna ta kontakt med denne och fråga om hen vet något som du bör veta om alternativt komma övverens om att försöka få din dotter på fötter igen. 

Vad gör om bara stänger in sig i sitt rum och tar kudden över huvudet så fort man pratar om något som är jobbigt för henne? Ja, vi går givetvis in i hennes rum ändå, men hon stänger bara av när vi pratar om skolan eller hennes mående. En givetvis ohållbar skyddsmekanism hon försöker med.