14-åring som mår dåligt och vägrar gå i skolan
Vi har en 14-årig dotter som isolerar sig hemma och vägrar gå till skolan. Hon går nu i åttan, men problemen började i sjuan, när hon började på en ny skola. Dessförinnan så var det inga problem i skolan, tvärtom, och hon hade fina betyg i sexan. I den nya skolan, som är nystartad och privat, så märktes det direkt att det var en liten annan nivå och prestationsinriktning där eleverna nästan verka ?tävla? mot varandra. Detta påverkade vår dotter negativt som fick en del oro över skolan. Skolan är väl medvetna om problemet med prestationshetsen och jobbar faktiskt ganska bra mot den.
i våras, i sjuan, bröt hon samman ett par gånger över inlämningsuppgifter och prov och vägrade gå till skolan under ett par veckor. Skolan var tillmötesgående och lät henne så få fullfölja vårterminen utan krav på att hon skulle ha inlämningsuppgifter och prov.
Under hösten, i åttan, har problemen tilltagit. Först var hon borta några strödagar med ont i huvudet och i magen, fast det egentligen berodde mest på ångest över skolan. Sedan blev frånvaro i ett par veckor igen.
Vi pratade en hel del om att hon behöver hjälp och det gick hon med på. Hon ville inte ha hjälp på skolan/av kurator, men hon gick med på att träffa en ungdomsstödjare på Socialtjänsten som hon nu har träffat en gång tillsammans med oss och två gånger själv.
Skolan är engagerad och vill hjälpa till och vår dotter fick åter möjligheten att gå i skolan utan krav, vilket hon gjorde i två veckor före höstlovet.
Höstlovet tillbringades dock tyvärr mest hemma med telefonen i handen, och man började ana oro igen. Tidigare har hon var väldigt socialt och har många fina vänner. Vännerna finns nog kvar och hon påstår sig ju ha kontakt med dem via sociala medier. För egen del så undrar man ju lite varför inte kompisarna aktivt kommer och hälsar på mm.
Efter höstlovet så har dock blivit kvar hemma och tiden rullar på. Vi har provat att rejält säga ifrån nu och tagit telefonen ifrån henne några gånger för att hon ska förstå allvaret och vår oro, men det urartar i stora bråk och hon blir helt galen och förtvivlad. Idag skulle hon ha träffat ungdomsstödjaren igen, men det orkar hon inte.
Att hon inte mår bra är ju rätt uppenbart och det förstår vi och respekterar vi, men hur ska vi få henne förstå att hon aktivt måste ta hand om sig själv. Hon har tidigare varit aktiv och idrottat, men nu ligger hon hemma istället och har konstiga sovvanor, framförallt så brukar hon ha svårt att somna dagar före skoldag.
Man blir ju orolig att ska behöva gå om åttan. Det viktigaste är ju att hon mår bra, men det vore synd att gå om en klass speciellt att hon har alla sina kompisar i åttan nu.
Hur ska man gå vidare? Kontakten med Ungdomsstödjaren känns bra, men om hon struntar i den också så känns väldigt jobbigt. Skolan kommer ju att göra en skolpliktsanmälan till Barn- och ungdomsnämnden i vår kommun eftersom hon har så hög frånvaro. Vad som händer till följd av det vet jag ännu inte.
Vad gör man för att sjuk tjej ska förstå att hon måste ta hand om sig själv, och inte bara fly in i sig själv och telefonen.
Vi har provat att ta telefonen från henne också-. Då spårar det ur fullständigt och hon blir galen och slåss och blir otroligt arg och ledsen. Ibland behöver ju ha telefonen för att kommunicera med kompisar och ungdomsstödjare.