Trött på alla ”duktiga”
Hej! På sistone har det slagit mig hur förbannat trött jag är på alla ?duktiga? vänner jag har. Jag har några få nära vänner, trots att vi känt varandra i alla år är samtalen ytliga, ofta om barnen och familj mm. Jag älskar min familj såklart men jag har ett otroligt behov av att få vara själv. Vilket jag typ aldrig får vara med tanke på man som jobbar hemifrån, min enda ?familjefria? tid är på jobbet. När jag berättar för mina vänner hur jag känner kan de verkligen inte relatera. När jag beklagar mig hur jag serverar färdiga köttbullar och pasta till mina barn så får jag antingen bara ett skratt tillbaka eller svar att de ska äta quinoasallad.
Min ena vän umgås typ enbart med sin man o barnen. JAG kräks snart på att umgås med bara min familj (Corona-elände!!). Vet inte ens vad jag vill med detta inlägg, kanske få medhåll eller bara få vräka ur mig ilskan. Min vän (som jag känt i över 30 år) har jag aldrig sett gråta, aldrig sett ilska, aldrig sett besvikelse. Hon är så neutral, vilket är så konstigt. Jag är tvärtom, en känslomänniska. T om när nära familj/vän gått bort har hon inte ens gråtit (men jag vet att hon såklart är/var ledsen inombords). Så tillbaka till frågan, är det bara jag som är så förbannat trött på alla dessa ?duktiga? människor???!!! Suck!