Trött på alla ”duktiga”

Det går nästan lika snabbt att göra quinoasallad som färdiga köttbullar, så där är de inte så duktiga bara mer hälsosamma. 

Kan inte din man vara med barnen en kväll eller en dag under helgen så du får komma ut och göra något annat. 

Det går nästan lika snabbt att göra quinoasallad som färdiga köttbullar, så där är de inte så duktiga bara mer hälsosamma. 

Kan inte din man vara med barnen en kväll eller en dag under helgen så du får komma ut och göra något annat. 

Man får ta en promenad med en vän är ingen katastrof. Eller ring och prata ut. 

Vad gäller din familj så låstas de bara vara perfekta. De har troligtvis skräpmat i frysen de med. 

Nu tog jag bara köttbullarna som ett exempel på ?duktighet?. Vad jag menar är att jag tycker det är konstigt hur man efter så många år som vänner inte kan prata öppet om livet. När jag som trött småbarnsmamma bara få behöver ventilera så verkar de inte förstå, trots att de också har barn/familj. Jag har typ bättre diskussioner med mina kollegor än med mina nära vänner. Min bästa vän har aldrig uttryckt missnöje gällande sin man eller nåt sånt under alla år. Ingen kommentar alls. Den andra väninnan gör det men skämtar/flamsar alltid bort det. Kanske är det jag som förändrats under åren (i och med ny utbildning och nytt jobb)?!

Håller med dig! Har flera nära vänner och allt de gör och pratar om handlar om barn och familj. Verkar uteslutet att ens ses utan barnen. Frågade min närmsta vän för två år sen om bara vi två kunde ta en middag på restaurang. Det gick hon med på men oj så jobbigt det var att lämna familjen. Efter det har jag inte föreslagit något liknande och hon vill bara ses med barneb eller familjerna ihop. Det har jag tröttnat på.

Min man å andra sidan träffar sina ?grabbar? några helger per åt, spelar padel och tar aw:n.

Det du beskriver låter mer som tråkighet än duktighet, som jag ser det. Jättetråkigt att inte kunna visa känslor och umgås utan familjen! Förstår att du blir trött. 

Det du beskriver låter mer som tråkighet än duktighet, som jag ser det. Jättetråkigt att inte kunna visa känslor och umgås utan familjen! Förstår att du blir trött. 

Jag kan inte se det duktiga i beskrivningen av dina vänner. Någon har litet behov av umgänge utanför familjen. En annan gillar att laga nyttig mat från grunden. En tredje har ett lyckligt parförhållande. Folk är olika helt enkelt. Jag tror att det är du som lägger en värdering i deras beteende.

Två vänner till mig beskrev fenomenet som ett problem. De kan inte berätta för en del hur de tex äter hemma för vissa ser surmulna ut och påstår att de är duktiga (underförstått att de skryter). Vännerna menar bestämt att det inte finns något duktigt med att göra saker man tycker är kul. Har man som intresse att lägga in grönsaker är det inte duktigare än att spela fotboll eller läsa deckare.

Det är inte så att de är nöja men allt och livet är fantastiskt för dem, de kämpar också men av någon anledning vill de inte berätta det för dig. Ni kanske inte är så bra vänner som du tror, de kanske vill hålla upp en fasad eller så orkar de inte prata om det.

Så du är bitter och avundsjuk på att andra fixar sitt liv bättre än vad du gör? Du kanske skulle försöka med terapi. Har du inte råd med det kommer ett gratis råd: sköt dig själv och skit i andra. Bry dig inte om vad dina vänner gör och se till att fixa ditt eget liv istället, utifrån dina egna värderingar!